Fortsätt till huvudinnehåll

Demas- människor

" Ty av kärlek till denna tidsålders väsende har Demas övergivit mig " ( 2Tim.4:9)

Det är den åldrande aposteln Paulus som skriver dessa rader. Vem var då Demas? Bibeln ger väldigt lite information om honom. Han var en utav Paulus medarbetare som följde med på hans missionsresor. Vi vet inte vad som hände, men av kärlek till denna värld avbröts samarbetet dem emellan. Det var säkert inte lätt alla gånger att vara Paulus följeslagare. Tempot var högt, han fick försaka bekvämlighet och gränsen mot vad som ansågs lämpligt och passande för en budbärare av evangelium var kanske något i stil med vad vi idag kallar för "lagiskt".

Kärleken till denna värld, det talas inte så mycket om det längre, men vem och vad är prio nummer ett , Kristus eller världen? Älska inte världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är inte av Fadern, utan av världen. ( 1Joh.2:15-16)

Det är många som gärna vandrar den breda vägen, hyggliga, trevliga och skötsamma människor som bär upp samhället men som inte vill ha med Gud att göra. Måhända har vissa av dem fått en nidbild målad av den Uppståndne eller så upplever man kristendomen, mest som en rad förbud mot allt som känns roligt. De har aldrig mött Jesus till frälsning. 

Andra har känt nyhetens behag. De vittnar glatt och gärna om sin frälsning, men när kampen blir för svår, Gud känns avlägsen och temperaturen i församlingen svalnar, då lockar världen igen. Och den får mer och mer rum i hjärtat. Det går inte över en natt utan sakta, sakta ökar kärleken till världen och alla dess intressen. Det är många som lik Demas lämnat kärleken till Kristus för kärleken till världen, inte alltid genom att medvetet välja bort församlingen, livet med Gud och tron, men alla timliga omsorger tar sin tid, arbetet, karriären, hobbies, ja, livets ekorrhjul rullar allt fortare och fortare och utbuden blir fler och fler, tills troslivet torkat ut till endast en tom, livlös bekännelse. Den relation vid källan Jesus Kristus som en gång fanns är blott en hägring, något som obemärkt fört människan bort från den smala vägen ut på den breda väg som leder allt längre och längre bort från Gud. 

Älskar du världen? Lockar den mer än Kristus? Eller vill du helst av allt ha den ena foten i församlingen och den andra ute bland nöjeslivet, Tv- serierna och idrotten? Fylla sinnet med intryck av mångahanda slag. Dessvärre trivs inte sanningens Ande tillsammans med världens Ande. Och den helige Ande är gentleman, en gentleman som stllla kliver åt sidan, utan egna maktanspråk eller självbestämmande krav. Han väntar på att bli inbjuden på nytt. 

Gränsen mellan världen och församlingen är inte lika skarp som den var under Paulus tid eller under 1900-talets tidigare hälft. Det har skett en förskjutning allt närmare världen. Knappt något är heligt längre och istället för att tillbedja; helig, helig ,helig utbytts tillbedjan till trevlig, trevlig, trevlig är Herren Sebaot. 

Men så plötsligt spricker bubblan, det är Andens skarpa svärd, du är naken och eländig, fattig, blind och ömkansvärd. Demas-själen, som har glidit långt bort, skall han hitta tillbaka till Far, tillbaka till det liv han en gång levde, tillbaka till husets ingång och den gemenskap som rådde mellan människa och Gud. Eller har världskärleken blivit honom övermäktig? Älskar du Herren eller trivs du bättre i världen? 

Den lön som världen ger kan visserligen resultera i en saftig utbetalning av inkomst och pengar och ge dig ekonomisk frihet, så du kan leva " livets glada dagar " men du kommer inte undan döden, hur rik eller duktig du än är. En gång skall du hålla räkenskap för livet? 

Den som vandrar nära Herren erbjuds inga ekonomiska fördelar, guld och gröna skogar eller vaccination mot sjukdomar. Inte alls. Ofta kan livet bli både tufft och orättvist. Däremot erbjuds något enastående unikt, nämligen evigt liv. Vilken jordisk arbetsgivare kan komma med sådana lönevillkor och förmåner ? Ty den lön som synden giver är döden men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv i Kristus Jesus vår Herre. (Rom.6:23) Demas-själ eller lärjunge, det är frågan? 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.