Fortsätt till huvudinnehåll

Gud vill döda för att föda Oss på nytt till ny gestalt

Fader, du vars hjärta gömmer Helighet som allting dömer Kärlek som förlåter allt Du vill döda för att föda Oss på nytt till ny gestalt. 

Denna psalm av Emil Liedgren fångar något som är centralt för den kristne men som också är fruktansvärt jobbigt. Att lämna självlivet för att kunna bli ett brukbart kärl för Sanningens Ande. Nu är du väl alltför hård och kärlekslös, skulle inte Gud kunna använda mig, trots att jag inte är fullkomlig? Naturligtvis, han använder inte några fullkomliga helgon för att hans goda vilja må ske. Han använder var och en som ställer sig till hans förfogande. 

Frågan blir; Vill du? Vill du bli ett formbart kärl i Mästarens händer. Minns, att när du ligger på drejskivan och blir avskalad, ifråntagen och hjälplös, kan livet kännas oerhört tufft, du vet varken ut eller in, Himmelriket härlighet känns ytterst avlägsen och helvetets närvaro nästan en realitet.

Har då Gud glömt dig? Nej, men vi förnimmer inte alltid hans närvaro. Vi kan vara fullt upptagna med oss själva, vår tankevärld, våra sorger och bekymmer och inte kunna se och upptäcka den solstråle som tränger ner genom de regngrå molnen. Den dimma som omger oss i vårt omtöcknade tillstånd hindrar oss att se de klara färger som finns bakom den stängda förlåten. Själen kan vara trött, utsliten och tilltufsad av livets skoningslösa härjningståg vars ångvält totalt demolerar det som kommit i dess väg. Då är det ingen barnlek att komma på fötter igen.

Det heter att Guds ord bär inga bojor. Det är sant. Men ordet spränger också de bojor som bundit oss och som hindrat oss att se den väg som för tillfället haft släckt gatubelysning och genom Sanningens Ande kan du bli fri,  fullständigt fri, så att gatubelysningen tänds upp igen och du kan åter se vägens riktning. 

Vi läste i den inledande psalmversen; Du vill döda För att föda Oss på nytt till ny gestalt. När jag var barn tyckte jag att de orden verkade märkliga; vill Gud verkligen döda någon? 

Genom dopet begraver vi vår gamla människa för att uppstå i ett nytt väsende - I liv! -. Men vi kan också behöva gång efter gång överlåta oss på nytt åt härlighetens Herre! Inte genom att döpa om oss utan genom att överlämna oss med allt vi har till honom och bedja: Ske din vilja! Väl medvetna om hur farlig den bönen egentligen är. För tänk om Herren tar de orden på djupaste allvar, vad kan inte hända då? Vågar vi anförtro oss och gå när han kallar. Döda det gamla, det som hindrar och utestänger gemenskapen med honom för att födas in i det nya, in i det som Gud tänkt med våra liv. Vill vi? Inte någongång i en avlägsen framtid, om några år, månader eller veckor, utan idag , nu , nu, nu! Kom innan det är försent. 

Dig vi prisa och berömma som i vrede allt kan döma och i nåd förlåta allt. Som vill döda för att föda oss på nytt till ny gestalt. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid