Fortsätt till huvudinnehåll

Att vinna seger

Gång efter gång möter vi i bibeln uttrycket; att vinna seger och att vara en övervinnare. De sju sändebreven i Uppenbarelseboken avslutas alla med hälsningen: Den som vinner seger. Och sedan en mängd olika löften åt segervinnarna. 
Alla har vi vår kamp och vår strid att utkämpa. Frågan är; får Herren vara med oss i striden under livet eller försöker vi själva jämt och ständigt segra på egen hand? Jag citerar nu författaren Sven Lidman  som skriver följande:

" Min vän, än idag kan denna världens väldigaste fruktansvärdaste Goliat fällas av en Herrens hjälte. Det sker ej med rustningar och vapen, varken genom krig eller dråp utan " genom Min kraft" säger Herren. 

Men hur skall du och jag - svaga, rädda, vacklande,  osäkra människovarelser  - mäkta besegra den Goliat, som hotar oss. 
Det var underbart, hur vi alla själva kände i vår hjärtan sanningen, då vi tillsammans läste berättelsen om Davids strid: 
Saul säger åt David: " Du skall få det allra bästa, min egen rustning, mina egna vapen. Jag skall göra allt för dig, så att om det finns någon möjlighet, så ska du vinna, " Men David känner genast: "Den där rustningen och jag vi höra icke ihop. Vi är icke skapade för varandra. " 
David hade visdom och kraft ifrån Gud, så att han visste, hur han skulle göra och handla. Han skulle icke kläda ut sig i någon rustning och några vapen och försöka verka stor, välrustad och stark. Nej, vad det gällde för honom var att vila i Guds hand, i den styrka och i det vapen Gud givit honom. Ser du, det är det som är hemligheten i ett segrande liv som kristen. Det är icke genom att iföra sig något slags mänsklig rustning av religiösa talesätt och sedvänjor, som man skyddar sig mot fienden. Nej,  måtte vi alla bliva lika kloka som den unge David, och förstå att vi icke möta livets ohyggliga överraskningsgoliatar av nöd och sorg och olyckor i några som helst skramlande ord- och tänkesättsrustningar. Nej, det gäller för dig och mig att på en gång vara I Guds vilja och vara till freds med de vapen, som Gud givit oss att bruka. 
Det är icke genom vår egen förmåga att rusta oss och hålla oss uppe, som vi vinna de verkliga segrarna, utan därigenom att vi på ett hemlighetsfullt sätt bliva iklädda Guds vapen rustning. Men den, mina vänner, är ingen yttre rustning, utan en inre. Det är ingenting, som vi så gärna vilja här i livet som att segra. Den ligger nedlagd i vår natur, denna vilja att vinna seger. Vem vill bliva slagen, vem vill lida nederlag, vem vill gå under? Nej, vi vilja alla vinna seger och behålla fältet. Men när man ser sig runt om i livet, ser man den ena slagna hären efter den andra, den ena slagna fältherren efter den andra, den ena slagna individen efter den andra. Och historien är egentligen en enda berättelse om många nederlag och ytterst få verkliga segrar.

Jag minns från mina militärår hur oerhört löjligt det förr i världen kunde vara vid en beväringsinryckning, när de nymönstrade beväringarna skulle ta på sig uniformerna. Den ene hade för långa armar, den andre fick på sig för långa byxor, I vilka han vacklade och snubblade och var nära att trilla omkull, när han skulle gå. Det var ett förfärligt bytande och bråkande och ingen nådde något verkligt tillfredsställande resultat .
Det går inte alls till på så sätt i Guds värld, när man som kristen rycker in till vapentjänst i Hans rike. När man blir soldar i Guds arm`e gäller det att få den personliga  kristna rustning, som blivit anpassad för just en själv allena. Det är en gränslös andlig verklighet, det betydelsefullaste avgörande för både detta livet och det tillkommande. Det är bland det ohyggligaste man får uppleva här i denna världen, när man råkar bröder eller systrar, som trava omkring  i för långa eller för korta kläder: religiösa rustningar, för vilka de ej är skapade och som ej är skapade för dem. 
Det är något alldeles förfärligt motbjudande. Och det är alldeles särskilt förfärligt, när en sådan kostymuppvisning äger rum på plattformen, så att de utomstående och världsmänniskorna få se, hur en predikant andligen sett, raglar runt i en skramlande, rostig gammal prat- och frasrustning, som intet samband har med den verkliga troskroppen innanför eller med mannens uppgift i Guds rike. 
Det är av yttersta vikt och betydelse,  ja, mycket av frälsningens trygghet och verklighet ligger just i att man lever så med Gud och så noga låter Gud  syna sig och pröva sig, att Gud får ge en just den rustning, han avsett för en, och som alldeles passar till ens andliga trosmått. Ni vet väl, att har man en kostym, som sitter bra, så känner man sig relativt trygg och lugn, så trygg och lugn man kan känna sig i denna relativiteternas värld. 

Det är verkligen underbart,  att Gud genom frälsningen i Kristus Jesus har gjort för oss och vill ge var och en av oss en sann och verklig frälsningens rustning. Det är bara, om vi leva med Gud , som vi få den, och det är uteslutande när vi fått den, som vi kunna uträtta något I Guds värld. 
När den unge David skall gå ut och slå jätten Goliat och man vill införa honom en annans rustning och kostym, känner David genast: " Jag kan inte trava omkring i den där kostymen. Då trillar jag omkull. Den där rustningen är inte för mig. " Det underbara, mina vänner,  är att det finns en den andliga handlingens dräkt och rustning, speciellt anpassad för var och en av oss. Det stora avgörande provet för var och en av oss, som fått den oerhörda uppgiften på sig att vittna om frälsningen i Jesus Kristus,  om sanningen, om livet, om verkligheten är att vi aldrig på något sätt skall vara u t k l ä d d a eller p å k l ä d d a. Nej  vi skall vara i k l ä d d a den rustning och de vapen,  som  Jesus  Kristus har anpassat för var och en särskilt. Hela den för envar personliga vapenrustningen.
 
Jag har tänkt på detta, när vi skall vittna om Gud, hur viktigt det är, att vi inte träda upp på plattformen iförda så att säga en frack och ett par ullstrumpor., utan att vi är iförda hela Guds vapenrustning . Det går aldrig att lura Gud. Det går inte heller i längden att lura människor. Frälsning är aldrig, att man skall klä ut sig i någon  berömd kristens eller någon mäktig andlig ledares rustning. Aldrig! Utan vad Gud vill med dig och mig det är, att vi ska begagna den rustning och de små vapen som han gett oss. Den ene har en slunga, den andre har en båge, den tredje kanske ett svärd och den fjärde bara en penna.

Det underbara är, att det - ära vare Jesus - finns en möjlighet för människan att leva i verklig seger - i andlig seger  - i seger, som består. Men det är en seger, som icke är grundad på den egna kraften och den egna rustningen utan på Guds levande nåd och hjälp i Kristus Jesus. Nu när vi läser berättelsen om David, tycker vi att det hela är ganska naturligt. Men i det ögonblick, då David rusade fram emot  Goliat,  såg det sannerligen inte naturligt ut. Då var det ett bävande, modstulet, hjälplöst Israel. Hela hären bakom honom tänkte bara: " nu blir det ett nederlag till. " Och  mittemot honom var en här, som bara väntade seger, därför att den var van att segra. 
Men segern, den låg,  ära vare Jesus, varken i ett dödsförskräckt Israel eller hos de segervana filisteerna, utan i Davids hjärta och i hans tro på Gud. "

Det finns ingen Gud så stor som du, icke ens någonstans. Det  finns ingen som kan göra under eller gärningar som du. Icke med härar eller med vapen men med den helge Andens kraft. Och alla hinder skall vika bort, ja, alla hinder skall vika bort för den helge Andens kraft!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Min nya bok De svarade JA på kallelsen finns nu att förbeställa från Midnattsropet Förlag.  https://midnattsropet.se/produkt/de-svarade-ja-pa-kallelsen/  Från bokens baksida:  Följ med på en spännande tidsresa och möt 24 gudsmän och kvinnor som tjänade Gud på olika områden och platser under arton och nittonhundratalet.  Fattigdom, lidande och förföljelse hindrade inte dem att fullfölja sin kallelse. Denna bok vill förmedla hopp till efterföljare i vår nu så oroliga tid!

En dikt

 Vill ikväll dela med mig en dikt som jag själv har skrivit, någon gång för ett antal år sedan. Den uppmanar var och en att använda den gåva som du har fått av Gud.  Uppmaning till tjänst i Guds rike Skriv, skrivare, skriv! Med pennan danad i Mästarens hand! Vass som en spjutspets vars mål Är att bringa syndare ur dödens band Skriv, skrivare skriv om Mästaren som för dig till himlens ljusa syndfria land. Musiker, spelman, spela! Med toner från himmelrik Silvertrumpeter tuta Harpa, rörklockor giva musik. Spela så syndare väckas från grav och död och lik. Musiker, spelman, spela! Spela ned Guds välsignelser med musik som sköld och svärd! Målare, konstnär måla! Med färger doppade i blod Måla Kristus så han lyser Klart som enda räddning för fallen jord Målare, konstnär, måla! Med penseln och stafli Bilden av Frälsaren god Måla Kristus-fotografi! Krigare, stridsman, strid! Lyft upp baneret, ladda vapnet Gjut mod in i krigarled. Det råder ej vapenvila, Sänk ej frälsningsfanan ned. Krigare, s