Fortsätt till huvudinnehåll

Att vara steget före

Tillhör du dem som gärna är steget före? Som när du planerar din dag gärna vill veta vad som kommer att hända senare under dagen. Klockan då och då börjar jobbet, klockan då och då äter jag lunch, klockan då och då gör jag det eller det. Lever du ett inrutat, inplanerat liv, utan att vilja göra oväntade saker under dygnet? Du vill ha ordning och reda  och kanske mentalt förbereda dig inför morgondagen. 
Så också i gudstjänsten. På förhand veta att nu sjunger den och den,  sedan ber den eller den, kollekten upptas då eller då, sedan predikar broder A-n i x antal minuter och förbönen leds av den eller den, d v s sådant skapar trygghet i ditt vanemönster. Innan mötet börjar vet du på ett ungefär hur den närmaste timmen kommer att bli. 
Är det så du vill ha det eller är du mottaglig för ett besök utifrån? Att den helige Ande överraskar oss med sin livgivande kraft . 
Ett liv tillsammans med den helige Ande innebär överraskningar. Vi vet inte alltid när Anden är å färden. Många gånger har vi våra aningar men blir ändå överrumplade när Andens vindar begynner blåsa. 
Jag hörde en gång talas om en lokal väckelse uppe i Västerbotten som bröt fram mitt under höskörden. Det var som om Gud själv hade sagt;  - Vill ni  ha väckelse eller inte? Är våra väl inövade rutiner det vi känner oss mest bekväma med, att vi vet vad som ligger steget före eller vill vi överraskas av Den gamle av dagar?
Gud har sina tidtabeller och sin annorlunda syn på begreppet tid. Då och då avslöjar han något för sina tjänare, profeterna. Andra gånger använder han dem som ställer sig till hans förfogande utan att behöva veta framtiden i detalj. Dem som säger sitt "ja" till honom nu. 
Däremot finns det en händelse som du behöver vara steget före, nämligen Jesu Kristi andra tillkommelse. Vi vet inte när, vilken dag eller vilken timma, men här behöver du ligga steget före. Han kan komma när som helst. Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.