Jag hörde en gång talas om en dirigent, en av de främsta i världen, hur han gjorde sitt yttersta för att få orkestern att spela, men han lyckades inte att få dem dit han ville. Förtvivlad vred han sina händer och visste inte alls hur han skulle bära sig åt för att nå målet. Han visste att de hade spelat såsom han hörde för sitt inre öra, men harmonierna och tonerna skapade inte fram " Det magiska ögonblicket" .
Plötsligt började han höra något annat, och hans missmodstankar skingras på ett ögonblick. " Vad är detta, fortsätt," säger han till orkestern.
Den rätta tonen hade sakta börjat ljuda och hela orkestern hakade på och dirigentens hopplöshet förvandlades på en gång till entusiasm och hänförelse. Med glädjetårar i ögonen dirigerade han nu musiken.
Ibland händer det att vi inte når ända fram? Hur vi än bär oss åt lyckas vi inte med de sista " tonerna" , det avgörande steget, den fulltaliga slutfasen. Och ger upp. Detta sker på en mängd olika områden under vår livsvandring, både praktiskt och teoretiskt. Nära målet men ändå blev det inte riktigt så som jag ville ha haft det. Biffen blev väl genomstekt och kryddad, men det fattades ändå något för att få den smakupplevelse vi hade på värdshuset, filmen var både spännande, dramatisk och full av romantik, ändå var det något som fattades för att ge den mäktiga känsla vi upplevt tidigare, ja, listan kan göras lång.
Våra liv härnere kantas Ibland av misslyckande, nederlag och motgångar. Vi blir tvungna att börja om från första början igen. Meningslöshetens mångahanda varför plågar oss utan att vi förstår ett jota. Gud känns avlägsen, himlen endast ett lyckorike och de drömmar som hägrade medan livet lekte har istället för att ha uppfyllts , förflyttats betydligt längre bort.
Låt oss då göra som dirigenten gjorde, lyssna in den rätta tonen och slå an ackorden när den börjar sakta och stilla, knappt förnimbart ljuda i livet. Uppfattar du den eller gör livets många alldagliga bestyr så att tonen går dig förbi, du märker den inte, skönjer ej dess rätta klang och du går på så sätt miste om dess välsignelse. Är du lyhörd för Andens vind och dess NÄRVARO? Säger det "amen" Och "pris ske Gud" i hjärtat, då tonen från ovan vibrerar i full harmoni? Så den trefaldiga harmonin klingar i takt med varandra, harmoni med Gud, med sig själv och med sina medmänniskor.
När alla självljud tystnat och strängen brusten är Jag uti Jesu händer kan bli vad han begär. Se det är hemligheten att Gud ifrån sin tron blott ur ett brustet hjärta kan bringa fram en ton.
Kommentarer
Skicka en kommentar