Fortsätt till huvudinnehåll

Att få till den rätta tonen

Jag hörde en gång talas om en dirigent, en av de främsta i världen, hur han gjorde sitt yttersta för att få orkestern att spela, men han lyckades inte att få dem dit han ville. Förtvivlad vred han sina händer och visste inte alls hur han skulle bära sig åt för att nå målet. Han visste att de hade spelat såsom han hörde för sitt inre öra, men harmonierna och tonerna skapade inte fram " Det magiska ögonblicket" . 
Plötsligt började han höra något annat, och hans missmodstankar skingras på ett ögonblick. " Vad är detta, fortsätt," säger han till orkestern. 
Den rätta tonen hade sakta börjat ljuda och hela orkestern hakade på och dirigentens hopplöshet förvandlades på en gång till entusiasm och hänförelse. Med glädjetårar i ögonen dirigerade han nu musiken.

Ibland händer det att vi inte når ända fram? Hur vi än bär oss åt lyckas vi inte med de sista " tonerna" , det avgörande steget, den fulltaliga slutfasen. Och ger upp. Detta sker på en mängd olika områden under vår livsvandring, både praktiskt och teoretiskt. Nära målet men ändå blev det inte riktigt så som jag ville ha haft det. Biffen blev väl genomstekt och kryddad, men det fattades ändå något för att få den smakupplevelse vi hade på värdshuset,  filmen var både spännande, dramatisk och full av romantik, ändå var det något som fattades för att ge den mäktiga känsla vi upplevt tidigare, ja, listan kan göras lång. 

Våra liv härnere kantas Ibland av misslyckande, nederlag och motgångar. Vi blir tvungna att börja om från första början igen. Meningslöshetens mångahanda varför plågar oss utan att vi förstår ett jota. Gud känns avlägsen, himlen endast ett lyckorike och de drömmar som hägrade medan livet lekte har istället för att ha uppfyllts , förflyttats betydligt längre bort.
Låt oss då göra som dirigenten gjorde, lyssna in den rätta tonen och slå an ackorden när den börjar sakta och stilla, knappt förnimbart ljuda i livet. Uppfattar du den eller gör livets många alldagliga bestyr så att tonen går dig förbi, du märker den inte, skönjer ej dess rätta klang och du går på så sätt miste om dess välsignelse. Är du lyhörd för Andens vind och dess NÄRVARO? Säger det "amen" Och "pris ske Gud" i hjärtat, då tonen från ovan vibrerar i full harmoni? Så den trefaldiga harmonin klingar i takt med varandra, harmoni med Gud, med sig själv och med sina medmänniskor. 

När alla självljud tystnat och strängen brusten är Jag uti Jesu händer kan bli vad han begär. Se det är hemligheten att Gud ifrån sin tron blott ur ett brustet hjärta kan bringa fram en ton.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.