Att bedja är ej endast att begära

Det finns en sång som lyder: 

Att bedja är ej endast att begära, Att själviskt ropa: "Giv mig, Herre, giv!" Att bedja är att komma Gud så nära Att han blir livet i mitt eget liv. 

Vilket djup, vilken bön; att han blir livet i mitt eget liv. Du har kanske någongång under livet mött någon som gått på något så väldeliga när det gäller att befalla Gud, att han skall göra det eller det, ge dem det eller det eller överhuvudtaget agera som om han vore din tjänare, din betjänt som lojalt måste lyda varje vink. Vi har visserligen rätt att göra våra önskningar kunniga inför honom, (Fil.4:5) men tolkningen kan väl ändå knappast vara av det slaget att Gud skulle vara tvungen att ge allt det vad vi begära. 

Förresten, skulle vi vara lyckligare om vi fick allt det som vi ber om. Nej! Människan har en alldeles särdeles förmåga att aldrig bli riktigt  nöjd, riktigt tillfredsställand, den rike vill ha mer etc.

Att bedja efter Andens ledning är inte alltid lätt. Ibland så vet vi egentligen inte hur vi skall och borde bedja. Det heter att Anden kommer vår svaghet till hjälp (Rom.8:26) men alla gånger är det inte solklart . Men vår Gud är all nåds, tröst och visdoms Gud. Låt oss hålla fast vid den bekännelsen.