" Njut livet med din hustru, vilken du älskar, under ditt fåfängliga livs alla dar, vilka han ger dig under solen. " ( Pred.9:9)
Var tar alla år vägen? Jag är knappt ensam om att tycka att livet ibland går fort. Min kära hustru och jag har varit tillsammans i två decennier och ibland tycker vi att det var inte så länge sedan vi träffades. Under några månader då det hände mycket i mitt liv. Förutom det att vi blev tillsammans så flyttade jag in i min första egna lägenhet och började övningsköra i hennes gröna VW golf. Andra gånger går livet långsamt, särskilt under de perioder när det inte händer så mycket. Eller då vi väntar på något. Även Viktor Rydberg undrade i sin dikt Tomten var människorna tog vägen någonstans?
Evigheten är lagd i människornas hjärtan. Vare sig vi vill inse detta eller ej. Vårt liv varar sjuttio eller åttio år om det blir långt, ja, det är inte ovanligt med hundraåringar för all del heller, men i Guds ögon är det som ett ögonblick.
Nutidsmänniskan planerar gärna stora ting, det är så mycket som man vill hinna med, platser man gärna vill besöka, upplevelser som ger livet dess färg, värde och mening. Jag hörde en gång om en undersökning, hur representanter från det uppväxande släktet fått frågan; vad skulle du helst av allt göra om du hade oanade möjligheter därtill? Svaret var något oväntat; då skulle jag resa till en exotisk avlägsen plats, göra något verkligt kreativt och vara naken tillsammans med den som jag älskar.
Tillbaka till Eden, Tillbaka till ursprunget. Tillbaka till lustgårdens paradis. Ibland talar vi om att hela bibeln talar om, från de första bladen med Edens lustgård till de avslutande, som berättar om det nya Jerusalem att det skall sluta såsom det började, med en härlighet tillsammans med Jesus.
De gå ibland så fort våra år . Snart nalkas förlossningen.
Tiden försvinner i hast som en dröm År efter år ila bort. Tiden försvinner likt brusande ström Hastigt de ilar så fort.
Kommentarer
Skicka en kommentar