Fortsätt till huvudinnehåll

Herrens vägar och tankar

 "Se, mina tankar är inte edra tankar, och edra vägar är icke mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är ock mina vägar högre än edra vägar, och mina tankar högre än edra tankar." (Jes.55:8-9)


Vilka glada nyheter. Det finns hopp för oss då livet inte blir som vi tänkt oss. Det är ingen lätt match att försöka sig på att begripa hur Herren agerar. Han rör sig i helt andra dimensioner än de vilka vi befinner oss i. Vi förstår endast bitvis, delvis, ett styckverk. 

Hans tankar är högre - pris ske Gud. Ibland då vi tycker att livets ångvält kört över oss, utan skonsamhet eller barmhärtighet, låt oss då minnas att de tankar som Herren har, de är fridens tankar. Det händer att  bibelversen ovan återfinns på kylskåpsdörrar som en påminnelse var gång vi skall duka fram något. Ständigt dessa påminnelser, men vi kan behöva höra eller läsa åtskilliga gånger innan det så att säga landar hos oss. 

Det händer att vi säger till människor då vi vittnar för dem, att Gud har en plan för var människa. Ofta är det dunkelt vad det kan handla om. Då vi talar om att någon är kallad läggs ribban gärna högt, som ett nästan ouppnåeligt ideal och många är de som genom tiderna menat sig vara kallade till något verkligt stort, att bli och vara någon. Tänk om kallelsen istället handlar om trohet på den plats där du befinner dig eller lydnad inför sanningen. Att erkänna Jesus Kristus som Herre i våra liv. 

Andra gånger, då det stormar tufft omkring oss får vi lyfta våra huvuden i tacksamhet - Hans tankar och vägar är så mycket större än vad vi ser med våra ack, så begränsade ögon. Hans vägar är så mycket högre än vad vi tror. Vågar vi tro på detta? Vila i löftena och såren. Han har en framkomlig väg även då det ser som allra mörkast ut. Han bär oss och bor i oss, en hjälte som kan frälsa. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel. (Sef.3:17) Hans tankar är större än våra och hans vägar högre än våra.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.