Fortsätt till huvudinnehåll

Glad som fågeln

 De dagar som Gud känns tyst och avlägsen får vi påminna oss om hans ledning i sångens ord:

1 Glad som fågeln på sin gren i lunden Är jag nu av inga sorger bunden; Jesus är min vän, så Anden säger, Guds nåd jag äger alla da´r.

2 Han har frälst min själ ur otrosnatten, Givit sämsta sonen bästa skatten; Jag är barn i himlafadershuset, Där nådeljuset lyser klart. 

3 Därför vill jag nu lovsjunga Herran, Mina synder har han burit fjärran; Aldrig, aldrig mer de komma åter, Fastän det låter så ibland.

4 Om än dystra moln bortskymma solen, Vägen är ej lång till nådastolen; Lätt som dimman där all nöd försvinner, Och hjärtat finner frid igen. 

5 Nöjd som barnet uti modersfamnen, Trygg som seglarn i den lugna hamnen; Så vid Jesu kärleksfulla hjärta Från nöd och smärta vilar jag.

6 Jesus är mig alla dagar nära, Mig och mina bördor vill han bära. O, det är så gott att allt få taga, Båd´ nåd och aga, av hans hand!

7 Honom vill jag älska, honom tjäna, Han skall ha mitt hjärta, han allena. Jesu bud de äro mig så kära, Hans ok att bära ljuvligt är.

8 Vid min Faders bord i syskonringen Huru väl jag mår, det fattar ingen. Nådevindens ljuva, milda susning Med stor förtjusning älskar jag.

9 Ringa är min lott på denna jorden. Här är jag en gäst och främling vorden, Men jag har ett hem på himlastranden, Dit fadershanden leder mig.

10 Snart är prövotiden här förliden. Jesus kommer snart, då slutar striden. Fröjd, som ej på jorden sett sin like, Uti Guds rike väntar jag.

Av Nils Frykman.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.