Fortsätt till huvudinnehåll

Byorignalet Hjalmar

Det är idag 25 år sedan byoriginalet Hjalmar Nybäck slutade sina dagar 81 år gammal. Jag tänkte berätta något om ungkarlen som ofta hördes, långt innan han syntes, han var inte särskilt stor till växten. I min ungdom hade jag en del kontakt med honom. Han bodde i sin enkla vitmålade stuga utanför Borgå och hade små fordringar på livet. En representant för en människotyp som knappast finns längre.

Hjalmar växte upp under fattiga förhållanden och detta kom att prägla honom hela livet. Det enkla jobbet som vedhuggare gav knappast någon större lön. Han trivdes på ungdomsläger och deltog även fast han för länge sedan passerat den ålder de övriga deltagarna var i. Sångarglädjen och entusiasmen överträffade ibland de andra då både ljudstyrkan och hastigheten inte följde med musiktempot. Hjalmar sjöng på sitt vis.
Även i psalmsången under högmässan. Han vågade vara sig själv. Släktingar däremot var det glest med, några kusiner fanns ,i övrigt hade hans syskon avlidit. 
Fast det gått 25 år minns jag honom  som om det vore igår.  De senare åren var han inte vid så god vigör längre. Ett inbrott där han även blev misshandlad fråntog honom giesten. Ålderdomen inträdde istället. 
Jag är glad över att ha fått träffat en särling från en svunnen tid. Glad för de enkla stunder vi fick tillsammans. I byarna runtomkring där du bodde visste de flesta vem du var. Då och då skrev du dina små insändare i lokaltidningen,  av skiftande värde. Dina grannar var säkert på många sätt ditt stöd i livet. Det är väl knappast någon som vet vem du var utav läsarna här, men kanske ändå någon vill höra något om en man som betraktades med reservation,  skepsis  eller åtlöje. Jag minns din begravning, vilken sång under minnestunden, men också din jordfästning. Det är enda gången jag känt stark ladugårdslukt i sådana sammanhang. Din kamrat Börje kom i en rock som använts i ladugården. Även han ett byoriginal. Några tankar från förr
Frid över ditt minne. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid