Fortsätt till huvudinnehåll

Paulus, en arbetare i vingården

" Och se, bunden i Anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad där skall hända mig; allenast det vet jag, att den helige Ande i den ena staden efter den andra betyget för mig och säger att bojor och bedrövelser vänta mig. Dock anser jag mitt liv inte vara av något värde för mig själv, om blott jag får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om  Guds nåds evangelium . Och se, jag vet nu att ni inte mer skall få se mitt ansikte, ni alla bland vilka jag har gått omkring och predikat om riket. Därför betygar jag för er nu i dag att jag inte bär skuld för någons blod. Ty jag har inte undandragit mig att förkunna för er  allt Guds rådslut" (Apg.20:22-27)

Aposteln Paulus levde ett mycket händelserikt liv. Inte många av oss som lever idag skulle ha hängt med honom i hans tempo. Ibland talar vi som om det nya livet med Kristus skulle vara något skönt och behagligt, ett sorgfritt semesterparadis där det mesta av livet närapå tillbringas i hängmattan. Så hade förvisso inte det Paulus. Från arlamorgonstund till sena kvällen bestod verket av idogt arbete. Något guld eller gröna skogar utlovades aldrig heller. Endast bojor och kval väntade honom.
Så fjärran från all framgångsteologi och lyckokristendom. Med ideal som är långt ifrån dem som Jesus talade om. Visst har Gud råd till att välsigna och visst ger han oss det som är gott. Men att kristendomen skulle vara ett liv som en dans på rosor utan några besvärligheter, krångel  eller umbäranden  tror jag i alla fall de flesta begriper. Vårt dagliga bröd, giv oss idag heter det också i Herrens bön. 
Som sagt, Gud har ej lovat oss att slippa elände, besvär och prövningar, däremot har han lovat att vara med oss. Under lidandet, i ensamheten,  vid sjukbädden, då du minst av allt förtjänar det och då hemlandsklockan slår. Sök honom medan han låter sig finnas,  åkalla honom då han är nära. Och den Gud som frälste Paulus,  som frälste Pethrus, som frälste Johannes, han kan också frälsa var och en som tror. Tack att du frälste mig!








Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid