Lära och liv

" Var och en som överskrider och inte förbliver i Kristi lära, han har inte Gud : den som förblir i läran, han har både Fadern och Sonen. Om någon kommer till er och icke medför denna lära, så mottag honom inte i era hus och bjud honom inte välkommen. Ty den som bjuder honom välkommen, gör sig delaktig i  hans onda verk. "  ( 2 Joh. Brev v. 9-11)

Oj, oj, oj, det var hårda ord från kärlekens apostel Johannes. Men låt oss då komma ihåg att han vurmar för läran, att inte ett annat evangelium skall skymma Kristus och hans försoningsverk. Bibeln är verkligen skarp emot villolärorna, så skarp att vi till och med inte skall ha något som helst umgänge med de som förespråkar en annan trosuppfattning. 

Särskilt viktigt är det dock för den som är nyfrälst och som inte har kunskap och inte alltid heller förmåga att skilja mellan andar. Förresten, det behöver inte heller endast gälla nyfrälsta, vi gammelkristna har ofta nog så svårt att navigera oss fram till den lugna hamnen, genom alla grynnor och skär. 

Läran är viktig men livet är nödvändigt för att läran skall kunna levas ut. Och att inte beblanda sig med främmande gudar är något som himlens Gud inte accepterar.

I vår tid vimlar det av villoläror och många väktarbloggar varnar i skarpa ordalag för allt samröre med dem. Faran är dock att till sist återstår inget som är renlärligt nog för att kunna odla någon gemenskap med, är det inte det ena så är det det andra eller det tredje, fjärde eller femte och jag står ensam, isolerad utan församling och möjlighet att bli både till välsignelse men också få möjligheten bli korrigerad och få svar på frågor, tankar och funderingar.

Du kanske söker den fullkomliga församlingen. Minns att om du mot all förmodan skulle finna den någonstans så är den inte längre fullkomlig den dag du inträder i den. Låt oss värna och slå vakt om läran men skall vi följa fullt ut blir det med största sannolikhet väldigt ensamt. Men så hade Mästaren det. Trots att han hade stora folkskaror kring sig, en egenhändigt vald tolvmannagrupp lärjungar, många beundrare men få efterföljare , var han ändå många gånger ensam. Det tänker vi inte alltid på. Varför det, jo,därför att han levde på ett annat plan, i en tät, intim gemenskap med sin Far. 

Läran och livet går hand i hand. Inget sant Kristusliv utan läran och ingen levande kristendom utan den uppståndne. 

Lära, leva, lida - var dag närmare hans återkomst.