Fortsätt till huvudinnehåll

Lära och liv

" Var och en som överskrider och inte förbliver i Kristi lära, han har inte Gud : den som förblir i läran, han har både Fadern och Sonen. Om någon kommer till er och icke medför denna lära, så mottag honom inte i era hus och bjud honom inte välkommen. Ty den som bjuder honom välkommen, gör sig delaktig i  hans onda verk. "  ( 2 Joh. Brev v. 9-11)

Oj, oj, oj, det var hårda ord från kärlekens apostel Johannes. Men låt oss då komma ihåg att han vurmar för läran, att inte ett annat evangelium skall skymma Kristus och hans försoningsverk. Bibeln är verkligen skarp emot villolärorna, så skarp att vi till och med inte skall ha något som helst umgänge med de som förespråkar en annan trosuppfattning. 
Särskilt viktigt är det dock för den som är nyfrälst och som inte har kunskap och inte alltid heller förmåga att skilja mellan andar. Förresten, det behöver inte heller endast gälla nyfrälsta, vi gammelkristna har ofta nog så svårt att navigera oss fram till den lugna hamnen, genom alla grynnor och skär. 
Läran är viktig men livet är nödvändigt för att läran skall kunna levas ut. Och att inte beblanda sig med främmande gudar är något som himlens Gud inte accepterar.
I vår tid vimlar det av villoläror och många väktarbloggar varnar i skarpa ordalag för allt samröre med dem. Faran är dock att till sist återstår inget som är renlärligt nog för att kunna odla någon gemenskap med, är det inte det ena så är det det andra eller det tredje, fjärde eller femte och jag står ensam, isolerad utan församling och möjlighet att bli både till välsignelse men också få möjligheten bli korrigerad och få svar på frågor, tankar och funderingar.
Du kanske söker den fullkomliga församlingen. Minns att om du mot all förmodan skulle finna den någonstans så är den inte längre fullkomlig den dag du inträder i den. Låt oss värna och slå vakt om läran men skall vi följa fullt ut blir det med största sannolikhet väldigt ensamt. Men så hade Mästaren det. Trots att han hade stora folkskaror kring sig, en egenhändigt vald tolvmannagrupp lärjungar, många beundrare men få efterföljare , var han ändå många gånger ensam. Det tänker vi inte alltid på. Varför det, jo,därför att han levde på ett annat plan, i en tät, intim gemenskap med sin Far. 
Läran och livet går hand i hand. Inget sant Kristusliv utan läran och ingen levande kristendom utan den uppståndne. 
Lära, leva, lida - var dag närmare hans återkomst.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.