Den helige Andes tempel

 " Vet ni inte att ni är ett Guds tempel, och att Guds Ande bor i er" (1Kor;3;16)

Under det gamla förbundets tid bodde Guds Ande i människobyggda tempel. Där offrade man felfria djur för att på så sätt sona sin skuld. Men genom Jesu död och uppståndelse flyttade Anden in i människan och vi, du och jag, blev istället kanaler för Guds Ande. I det nya förbundet är det vi som är templet. Vi behöver således inte vallfärda till Jerusalem för att tillbedja, utan Guds livgivande Ande bor i oss. Försök att förklara detta på ett vetenskapligt, akademiskt sätt. Jag kan det inte, utan jag väljer istället att tro på att det förhåller sig så.

Samtidigt som det är en stor förmån att Anden flyttat in i våra hjärtan, är det ock ett stort ansvar att förvalta, så att Anden kan trivas mitt ibland oss. På vilket sätt vi lever är således inte betydelselöst. Sammalunda heter det att allt är lovligt, men allt är inte nyttigt. (1Kor.10:23) Att predika helgelse handlar i första hand inte om - som det så ofta verkat som - om yttre attribut eller fromhetsövningar, nej, det handlar fastmer om hur nära vi vill och kan leva Herren, hur vi förvaltar vårt liv, vår tid, vårt kapital, vårt pund och vår trohet. Är vi överlåtna lärjungar eller lever vi vårt eget liv där Herren då och då inbjudes som en, visserligen i många fall mycket kär och välkommen gäst, men som, trots allt, ändå blott är välkommen såsom gäst. Däremellan måste jag ju få leva mitt eget liv, göra som jag vill, göra som jag vill, göra som jag vill.

Anden tränger sig sällan på, han stormar inte in i huset för att själv göra sig till husets Herre. Han väntar på att bli inbjuden och erbjuden tronen. Får han det? Eller vill du inte? Rädd för att han på något sätt skulle ta kommandot över din fria vilja och låta dig bli hans tjänare, en robot som endast befaller vad du skall göra? Anden verkar inte på det viset. Du har fortfarande kvar din fria vilja. Men om han ber dig att göra något, hur handlar du då? Utför du glad i hågen uppdraget eller säger du; jag har inte tid, en annan gång kanske, inte nu. Händer det gång på gång, tror du inte att Anden blir bedrövad och går bort till den som lyder och gör vad Anden vill. På så sätt blir du fråntagen välsignelsen och någon annan får istället skörda och uppbära dess frukt. Orättvist? Kanske det, men du ville ju inte, du hade ju så mycket att göra.....

Den inre tempeltjänsten består av bön, lovsång och tillbedjan. En ständigt porlande källa som sätter livets vatten i rörelse och håller det i rörelse så att vattnet inte blir stillastående, unket, sunkigt. Så att inga bakterier får fotfäste och kan förgifta den inre människan med missmod, bitterhet och otro. Därför är det av yttersta vikt och betydelse att väktaren vid hjärtats spirande örtagård inte somnar på sin post och släpper in fienden över bron. Det är lätt att släppa in men så mycket svårare att bli av med sådant som förstör och bryter ner. Jojomensan, jag tror att vi alla känner igen oss. 

Vår kropp är den helige Andes tempel. Vi är därför kringvandrande Kristus-brev med de glada nyheterna, evangelium om den uppståndne Jesus. Vi är också införsatta i det stora tempelbygget, där stenarna sammanfogas med varandra i det tempelbygget som kallas församlingen, byggd på apostlarnas och profeternas grundval, där huvudet och hörnstenen är Jesus Kristus och vi är infogade lemmar, varandra till tjänst. I det tempelbygget vill jag vara med och det tror jag att du också vill. Under Andens ledning i Kristi efterföljd dag efter dag till dess vi når vårt slutmål; det nya Jerusalem! 

Av levande stenar som först slipats till Oss Gud förenar och bygga vill Sitt heliga tempel med återsken Av klippan Kristus där Gud tagit varje sten.