" Se, fördenskull vill jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala ljuvligt till henne. Därefter skall jag giva henne tillbaka hennes vingårdar och göra Akors dal till en hoppets port. Då skall hon sjunga såsom i sin ungdom, och såsom på den dag då hon drog upp ur Egyptens land. Och det skall ske på den dagen, säger Herren, att du skall ropa: " Min man!" Och inte längre ropa till mig: " Min Baal!" Ja, Baalernas namn skall jag skaffa bort ur hennes mun, så att de inte mer skall nämnas vid namn. Och jag skall på den dagen för deras räkning sluta ett förbund med djuren på marken och med fåglarna under himlen och med kräldjuren på jorden. Och båge och svärd och vad till kriget hör skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet och låta dem bo där i trygghet. Och jag skall trolova mig med dig för evig tid; jag skall trolova dig med mig i rättfärdighet och rätt, I nåd och barmhärtighet. Ja, i trofasthet skall jag trolova dig med mig, och du skall så lära känna Herren. Och det skall ske på den dagen att jag skall bönhöra, säger Herren , jag skall bönhöra himlen, och den skall bönhöra jorden, och jorden skall bönhöra säden, så ock vinet och oljan och de skall bönhöra Jisreel. Och jag skall p l a n t e r a henne åt mig i landet och förbarma mig. " (Hosea2:14-23)
En märklig text. Har den något att säga oss? Talar den om den tid som finns framför oss som vi ofta benämner för tusenårsriket? Då endast friden skall råda och skapelsen blivit återställd. Ett förbund med djuren, är det verkligt eller symboliskt? Jordens återställande, hur nu allt det där kommer att gå till, talar om en ljus framtid. Om något som än så länge mest är dolt i dunkel men som är en tröst, främst för judafolket.
Trohet från Herrens sida lovar han profeten Hosea, en man som själv fick genomleva ett stormigt äktenskap. Nya Testamentet talar knappt något alls om tusenårsriket och alla spekulationer i vilken form den än kan tänkas uppträda i, vad den tiden innebär, gör vi klokast i att överlämna åt Herren . Men Hosea talar också om något annat, något vi kan associera till mer än 2500 år senare.
Erik Bernspång skriver i sin bok De tolv profeterna om den tid som Hosea levde i att: Politisk oro och socialt och religiöst förfall kännetecknande denna tid och boken återspeglar dessa förhållanden. Känns det bekant? Påminner det inte mycket om våra dagar, den tid som är nu?
Då Herren nalkades Hosea kom han med följande hälsning: " Gå och skaffa dig en otrogen hustru och barn till en otrogen hustru, för landet har varit otrogen och övergett Herren. " (Hos.1:2) Skulle Herren månntro hälsa oss här i Sverige med samma hälsning idag? Att vi som land övergett Herren och istället håller oss till andra gudar; humanismen, vetenskapen, idrotten, ja listan kan göras lång. Att vi stoltserar med parader under täckmanteln; allas lika värde. Att vår vilja att vända om inte är så stor som vi önskar och befarar, att vi inte vandrat med Honom utan hellre gått andra vägar, egna vägar, mörkervägar?
" Man svär och ljuger, man mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott; man far fram på våldsverkare vis och blodsdåd följer på blodsdåd. " (Hos.4:2) Påminner det om Sverige? Är situationen inte alldeles olik den tid profeten Hosea levde och verkade i. Ja, ogudaktigheten breder ut sig, landet är satt i vågskålen. Herre, förbarma dig. Än finns det nåd, än finns det tid att återvända till de urgamla stigarna. Än står frälsare-armarna öppna och bjuder till gemenskap.
Läs Hosea och möt Herrens nåd och barmhärtighet.
Kommentarer
Skicka en kommentar