Fortsätt till huvudinnehåll

Att vara gammal

Låt mig nu få citera evangelisten Frank Mangs som på äldre dagar i sitt välsignade, utlämnande och uppbyggliga memoarverk "Högst personligt" berättar:

" Två ting är bra på gamla dar: att vara absolut skuldfri och att själv inte ha någon fordran på någon. 
Men det är inte bara de där tingen, vi behöver hjälp med. Vi behöver också hjälp med att komma in i rätt förhållande till våra medgångar och framgångar och våra gamla religiösa erfarenheter. Det är sant vad som står skrivet: - Lova Herren,  min själ, och förgät icke vad gott han har gjort. Men det står också skrivet: - Jag förgäter det som är bakom mig. Det här betyder, att allting skall vara på rätt plats. Vi tackar Gud för flydda välsignelser. Men vi lever inte på dem. Allra minst frossar vi I dem. 

Det är med den andliga välsignelsen precis som det var med ökenfärdens manna. Det var bra endast då det var dagsfärskt. Sparade man det över natten, blev det tillhåll för mögel och mask. Kusligt! Men det där var naturligt enligt lagarna i Andens värld. Ty där är det aldrig fråga om dammar och reservoarer, utan där är det alltid tal om levande strömmar. Och en stillastående ström är ett absolut okänt fenomen. Därför sjunger jag aldrig:
Bassängen ligger högt därovan, och därför kan den kraft bete åt dem som längtar efter gåvan att Gud och Lammet hyllning ge.

Jag sjunger: Guds källa ligger djupt därinne. Och därför kan den kraft bete, åt hjärta, själ och håg och sinne att Gud och  Lammet hyllning ge. Och källan heter Jesus Krist. Hans blod är vattnet sköna.

- Av sin ljuvligaste ström  ger han mig att dricka sjöng psalmisten. Och hans erfarenhet kan bli din. Fast du är gammal. Och det underliga och underbara är, att denna förunderliga ström varken utifrån eller ovanifrån skall flyta till oss. Utan den skall från vårt väsens innersta flyta igenom vår sinnebilden ut till andra. Det var ju så  Jesus sa: Det vatten jag ger honom skall bli i honom en källa, vars vatten springer upp med evigt liv. - Den som tror på mig, av hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram.
Hur är detta möjligt? Det är mycket enkelt. Den helgedom där Herren bor är människans inre väsen. 
Skriften säger så." 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.