Vi ha rätt att bedja. Vi uppmanas att bedja. Vi talar ibland om att bönen är själens andedräkt och att församlingens andliga temperatur visar sig bäst i dess bönemöten. Vad ber vi om? Välstånd och framgång? Att slippa lida eller förföljas för vår tro?
Den väntande brudens innerliga bön ljuder genom seklernas natt; Varför dröjer du än? När skall du komma och hämta oss hem? Vi längtar efter dig! Är det d i n bön?
Brinner maranata-ropet i ditt inre; Du, vår Herre kom! Eller säger du hellre; Min Herre kommer inte så snart! Eller säger du till brudgummen; du får inte komma än, jag måste få göra det och det först. Visst älskar jag dig, men du får inte komma än, inte på länge trots all den oro som råder i världen.
Brudens bön är en längtan efter sin brudgum, sin förlossare och sin Herre. Hon är redo att möta Honom. Vare sig han kommer nu eller om han dröjer!
O, jag längtar och jag väntar varje dag och varje stund Och jag undrar; varför dröjer han ännu? Men i tidig morgongryning och i stilla aftonstund, än han viskar, ja, jag kommer, kommer snart!
Amen! Maranata!
SvaraRadera