Nog är jag lycklig vorden

Dags för en sång av Carl Öst.

1. Nog är jag lycklig vorden Som redan här på jorden Fått taga mot den frälsning som Gud av nåd beskär. Ja, syndens hemska smärta Har vikit från mitt hjärta, och jag får vara salig i tron på Jesus här. När andra mänskor tvivlar  på, Att man i Jesus frid kan få, Behöver jag ej tveksam gå, ty jag har upplevt det. Ja, Herden fann sitt vilsna får Som fastnat i ett törnesnår. Han sen mot fårafållan går Med fåret i sin famn.

2 Det är en sällsam vila, Att ej behöva ila Till syndens hemska nästen för att bli tillfredsställd, Ty denna frälsning giver En glädje som förbliver Och tillfredsställer väl både ande, kropp och själ . Ja denna frälsning räcker väl För både ande, kropp och själ. Kom du som är en syndens träl och lyd hans goda råd. Ty Jesus gick i blodig död, Han tog på sig din hjärtenöd. Nu bjuder han dig livets bröd, och allt av bara nåd.

3 Vill synden överflöda Och lägga sten på börda Och göra att din framtid du mörk och hopplös ser, Så tänk på Jesu löfte: Där synden överflödar, Där överflödar nåden till frälsning ännu mer. Ja, Jesu nåd den räcker väl Till frälsning för syndens träl. Om synden än är blodröd, kan den bliva vit som snö. Om störst bland syndare på jord Du kan bli ren i Jesu blod, Få hemortsrätt i himmelen och evigt liv som lön.