Tänk om vi människor mer skulle kunna ta vara på varje tillfälle till att lyssna på varandra. Många gånger är vi väldigt kvicka på att berätta vad vi varit med om, vad vi upplevt och våra planer. Desto sämre är vi på att lyssna till varandra, dela glädje och sorg och förstå oss på de olikheter som skiljer oss åt.
Konsten att lyssna lär vi oss inte över en kafferast, det kan ta lång tid, många misslyckande försök innan vi når fram till vår nästas innersta, innan han eller hon vågar öppna sitt hjärta för mig eller dig.
Det är inte alltid vi behöver vara experter på att lösa de stora världsproblemen och leverera dundermedicin, ibland räcker det med att vara medmänniska och finnas till hands. Vill du lära dig att mer och mer lyssna både till din nästa som du ser med dina lekamliga ögon och till Andens röst som enbart kan förnimmas i det stilla fördolda.
För att kunna få en dialog måste vi kunna lyssna till vad den andra har att säga. Avbryter vi hela tiden tröttnar motparten och söker sig till andra. Av fullt förståeliga skäl. Även Anden kan bli bedrövad och gå bedrövad bort. Men saliga är de som höra Guds ord och gömma det.
Men för att därtill komma man måste bliva tom, Det måste bliva tystnad i hjärtats helgedom. När Herren där vill tala, man måste vara still, Att han med instrumentet får göra vad han vill.
Kommentarer
Skicka en kommentar