Elden på altaret får inte slockna

Elden på altaret ska alltid hållas brinnande. Den får inte slockna. (3Mos.6:13)

Vi talar ofta om brinnande hjärtan. Att något tagit hela mitt intresse,  min tid och mina krafter i anspråk. Han verkligen brinner för sin sak, är engagerad och överlåten. Detta är ju idealet. Dock visar verkligheten många gånger något helt annat. Att allt går i vågor, cirklar och att ljumheten är ett hot jämtemot det som brinner. Hålls inte värmen uppe i spisen eller kaminen blir det först ljummet för att sedan svalna mer och mer innan allt slutligen slocknar. 

Men så länge kolet inte slocknat finns det hopp. Sätter du in ny ved i spisen kommer glöden så småningom att antända vedbiten . Har glöden falnat än mer kan det behövas tidningspapper för att få det att brinna.

Så är det också med vårt andliga liv. Ibland kan det vara nära att slockna och vi blir tvungna att elda på med mer ved. Det är nämligen inte alltid synden som förorsakar att du förlorar livet I Gud. Det räcker med att du försummar ordet och bönen för att  dragas längre och längre bort från gemenskapen. 

Du har så mycket annat som du tycker är viktigt i livet. De vardagliga göromålen tar sin tid och istället för att vårda den andliga människan fylls fritiden av idel andra aktiviteter. Tills du en dag upptäcker att ditt liv fullständigt stagnerat. Har du då någon kol kvar som kan tända Dig?  

Elden på altaret får inte slockna. Låt oss trofast vandra vidare på "den vägen." Känns det tomt och meningslöst , sök då gemenskap med Herren. Drag dig då närmare honom tillbaka mot husets ingång och till den relation du en gång ägde. Sök honom medan han låter sig finnas. Åkalla honom medan han är nära. Måhända skall det börja brinna igen, fortare än du anar.

Där den kommer till elden brinna vill Själar får vad Jesus lovat ge. Kraften alla får som det skrivet står När Guds Ande över alla faller.