Fortsätt till huvudinnehåll

Den förlorade sonen

 Hos evangelisten Lukas finner vi den välkända texten om den förlorade sonen (Luk.15:11-32), han som fick del av farsarvet, åkte iväg och levde om innan han återvände till fadershuset. Egentligen var det inte fråga om någon förlorad son utan snarare om två förlorade söner. Hans bror som troget tjänat hemma på gården blev ju inte alls glad över hemkomsten och den fest som anordnades i samband med denna.

Liknelsen härovan beskriver den glädje Gud, vår himmelske Fader, känner då en människa vänder sig till honom och vill följa honom. Den smärta som Gud känner över varje människa som inte vill ha med Honom att göra är mycket större än vad vi kan ana. Trots hans fullkomlighet i helighet vill han ha gemenskap med oss, en gemenskap som utgår genom Sonen. Det är sant att vi får komma till honom just sådana vi är men med tiden förväntar han att vi skall växa till. 

Hur stora synderna än är kan de bli snövita i Lammets blod. Och att bli förlåten, försonad är bland det allra bästa en människa kan uppleva under sin tid härnere. Det är sant att vi får gå till Gud med allt det som tynger oss, men ibland kan det också vara bra att få samtala med någon. Tänk, hur skönt är det inte att få tala ut med en medmänniska då livet stormar som allra värst. 

Den hemmavarande sonen som hade sitt på det torra, såg inte hur bra han hade det hemma. Och hemmablind är något vi lätt kan bli lite till mans. Vi ser så lätt felen hos de andra, vad de har eller inte har, gör eller inte gör, tror eller inte tror. Och så överreagerar vi. Den som ständigt varit kvar i fadershuset och inte upplevt världen, synden och dess konsekvenser ser lätt tillvaron på ett annat sätt jämfört med den som levt rövare. Bakgrunden skiljer oss åt men framtiden förenar. Två förlorade söner, hur det gick med den hemmavarande omtalar inte texten, hur han reagerade på faderns svar framkommer ej. Men för den som omvänder sig väntar en strålande framtid. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid