Fortsätt till huvudinnehåll

Den förlorade sonen

 Hos evangelisten Lukas finner vi den välkända texten om den förlorade sonen (Luk.15:11-32), han som fick del av farsarvet, åkte iväg och levde om innan han återvände till fadershuset. Egentligen var det inte fråga om någon förlorad son utan snarare om två förlorade söner. Hans bror som troget tjänat hemma på gården blev ju inte alls glad över hemkomsten och den fest som anordnades i samband med denna.

Liknelsen härovan beskriver den glädje Gud, vår himmelske Fader, känner då en människa vänder sig till honom och vill följa honom. Den smärta som Gud känner över varje människa som inte vill ha med Honom att göra är mycket större än vad vi kan ana. Trots hans fullkomlighet i helighet vill han ha gemenskap med oss, en gemenskap som utgår genom Sonen. Det är sant att vi får komma till honom just sådana vi är men med tiden förväntar han att vi skall växa till. 

Hur stora synderna än är kan de bli snövita i Lammets blod. Och att bli förlåten, försonad är bland det allra bästa en människa kan uppleva under sin tid härnere. Det är sant att vi får gå till Gud med allt det som tynger oss, men ibland kan det också vara bra att få samtala med någon. Tänk, hur skönt är det inte att få tala ut med en medmänniska då livet stormar som allra värst. 

Den hemmavarande sonen som hade sitt på det torra, såg inte hur bra han hade det hemma. Och hemmablind är något vi lätt kan bli lite till mans. Vi ser så lätt felen hos de andra, vad de har eller inte har, gör eller inte gör, tror eller inte tror. Och så överreagerar vi. Den som ständigt varit kvar i fadershuset och inte upplevt världen, synden och dess konsekvenser ser lätt tillvaron på ett annat sätt jämfört med den som levt rövare. Bakgrunden skiljer oss åt men framtiden förenar. Två förlorade söner, hur det gick med den hemmavarande omtalar inte texten, hur han reagerade på faderns svar framkommer ej. Men för den som omvänder sig väntar en strålande framtid. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tredje världskriget

Har tredje världskriget redan inletts? Ingen aning. Vad vi i nuläget vet är att det är väldigt spänt mellan öst och väst. Riktigt spänt. Inte oväntat kan vi kasta ut frågan; Hur långt har vi egentligen kommit i det profetiska skeendet? Det beror på vem du frågar. Personligen tror jag inte det är särskilt långt kvar till Jesu tillkommelse. Finns det något samband mellan invasionen i Ukraina och att de judar som ännu bor kvar där skall återvända till Israel? Har den profetia som Emanuel Minos lyft fram där den gamla damen i Norge sett tredje världskriget bryta ut någon koppling till dagens händelser? Frågor  där vi anar ett svar utan att kunna stadfästa ett svar med säkerhet.  Finnmarksprofeten och gudsmannen Anton Johanson såg många syner och uppenbarelser som redan skedde under hans egen levnad. Han dog 1928. Skandinavien har knappast haft någon profet av hans kaliber när det gäller drömmar och syner som just denne fiskarbonde från nordligaste Norge. De syner som han såg angående tredj

Nuet och ålderdomen

 " Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma och de år nalkas om vilka du skall säga: "Jag finner icke behag i dem'. " ( Predikaren 12: 1 ) Jag har en vän som idag fyller 65 år. Fyller pensionär som det så vackert heter. 65 år är ingen hög ålder, idag, många är då fortfarande vid god vigör. Ett liv varar 70 - 80 år, heter det visst också ( Ps. 90: 10 ), fast många lever längre än så och att bli 100 år är inte ovanligt längre. I takt med att den västerländska levnadsstandarden stigit, har välfärden ökat! Hur framtiden blir, det vet vi inte. Den bild, som Predikaren målar upp då den beskriver ålderdomen är allt annat än ljus och föga uppbygglig för den moderna nutidsmänniskans tankevärld. Det heter nämligen följande i de återstående verserna i det 12:te kapitlet: " ja, förrän solen bliver förmörkad, och dagsljuset och månen och stjärnorna; före den ålder då molnen komma igen efter regnet, den tid då väktarna i huset darra, och de sta