Fortsätt till huvudinnehåll

Den förlorade sonen

 Hos evangelisten Lukas finner vi den välkända texten om den förlorade sonen (Luk.15:11-32), han som fick del av farsarvet, åkte iväg och levde om innan han återvände till fadershuset. Egentligen var det inte fråga om någon förlorad son utan snarare om två förlorade söner. Hans bror som troget tjänat hemma på gården blev ju inte alls glad över hemkomsten och den fest som anordnades i samband med denna.

Liknelsen härovan beskriver den glädje Gud, vår himmelske Fader, känner då en människa vänder sig till honom och vill följa honom. Den smärta som Gud känner över varje människa som inte vill ha med Honom att göra är mycket större än vad vi kan ana. Trots hans fullkomlighet i helighet vill han ha gemenskap med oss, en gemenskap som utgår genom Sonen. Det är sant att vi får komma till honom just sådana vi är men med tiden förväntar han att vi skall växa till. 

Hur stora synderna än är kan de bli snövita i Lammets blod. Och att bli förlåten, försonad är bland det allra bästa en människa kan uppleva under sin tid härnere. Det är sant att vi får gå till Gud med allt det som tynger oss, men ibland kan det också vara bra att få samtala med någon. Tänk, hur skönt är det inte att få tala ut med en medmänniska då livet stormar som allra värst. 

Den hemmavarande sonen som hade sitt på det torra, såg inte hur bra han hade det hemma. Och hemmablind är något vi lätt kan bli lite till mans. Vi ser så lätt felen hos de andra, vad de har eller inte har, gör eller inte gör, tror eller inte tror. Och så överreagerar vi. Den som ständigt varit kvar i fadershuset och inte upplevt världen, synden och dess konsekvenser ser lätt tillvaron på ett annat sätt jämfört med den som levt rövare. Bakgrunden skiljer oss åt men framtiden förenar. Två förlorade söner, hur det gick med den hemmavarande omtalar inte texten, hur han reagerade på faderns svar framkommer ej. Men för den som omvänder sig väntar en strålande framtid. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Jesus är Herre

Låt oss i dessa orostider hålla fast vid och låta fokuset vara på att Jesus är Herre. Han är Herre över det osynliga corona virus och han är Herre över krigets makter som bullrar borta i öst. En dag skall komma då alla tungor skall bekänna, vare sig de är i himlen, på jorden eller under jorden att Jesus  Kristus är Herre! Ära Halleluja! Detta är något att se fram emot med glädje!

Vad är synd?

"Var och en gick sin egen väg" (Jes.53:6) Vad är synd? Skulle du vandra runt och fråga några hundratal människor denna många gånger känsliga fråga; vad är synd, så skulle du med största sannolikhet få en mängd olika svar. En del av svaren skulle säkerligen handla om avvikande sexualitet, otrohet i olika former eller ett rufflande med pengar. Andra skulle kanske lyfta fram vissa yttre beteenden, handlandemönster, stolthet och kaxighet, ett våldsamt uppförande eller ovilja att förlåta, ja, listan kan göras lång. Vad är då synd? Synd är uppror mot Gud. Så var då det sagt. Människan vill vandra sin egen väg utan att behöva underordna sig ett osynligt gudomligt väsen. "Jag gör som jag vill", "kom inte och påstå sådant vi inte kan fastslå med vår vetenskap, jag kan, jag vet, jag avgör". Ständigt detta jag,  jag, jag, jag, jag. Jag kan, jag vet, jag är så duktig. Jag är i centrum hela tiden och i vissa fall snurrar hela världsalltet kring mig, min person, mitt ar