" Så ock girigheten, som ju är avgudadyrkan;" (Kol.3:5)
När vi igår talade om hjärtats mörka tankar kom vi aldrig in på girigheten. Även den föds fram i hjärtat, kärleken till pengar och denna världens goda. Det är inte heller ofta som det talas om girighet från våra talarstolar eller i våra bönemöten. Än mer sällan är det någon som blir utesluten ur gemenskapen p g a hans odelade kärlek till penningen och hans Mammon- dyrkan. Jesus går så långt att han talar om att t j ä n a två herrar, antingen Kristus eller Mammon. Penningbegäret - inte penningen - är roten till allt ont (1Tim.6:10)
Bibeln talar om hur vi skall förvalta vårt kapital i mycket större utsträckning än vad vi många gånger tror. Särskilt stor vikt lägger den på hur vi handlar jämtemot vår nästa. Hur vi behandlar de fattiga och hur rikedomen är en stor fara för en lärjunge. Vi måste dock skilja på fattigdom och slöseri. Alla har vi säkert mött människor som inte kan hålla pengar i sin hand. Som måste göra sig av med dem så fort som möjligt. Att hjälpa dem ekonomiskt, blir inget annat än en stor björntjänst, som inte hjälper utan snarare stjälper vederbörande.
En riktig girigbuk som förtrycker den fattige väcker reaktion hos många av oss. Har han dessutom en hög andlig bekännelse skapas det lätt starka känslor emot hans leverne, ekonomi och person. Ju rikare han är, desto fler förslag har vi på hur han klokast skulle förvalta och fördela sina tillgångar, vilka välgörande ändamål som skulle få ett kraftigt uppsving tack vare investeringen, hur han borde göra och hur han borde leva. Samma människa som ondgör sig över sin broders rikedomar; skulle han själv göra likadant om han var i sin rike broders kläder? Den fattiges bekännelse är en, då han har det ansträngt och knapert, en helt annan då lyckans sol lyser från en klarblå himmel. Från hjärtat kommer mörka tankar som skapar handling. Som inte alltid är riktigt det som Guds Son förespråkar.
Jesus är skarp då han aktualiserar rikedomens faror. "Det är lättare för en kamel att gå in genom ett nålsöga, än det är för en rik att ingå i Guds rike". (Luk.18:25) Med andra ord i det närmaste omöjligt. Denna sanning talar vi inte gärna om och räkna med opposition ifall du har mod därtill att nämna något om girigheten. Och att omvända sig från detta begär, hur svårt är inte sådant?
Det finns - tack och lov - de som är oerhört generösa, trots att de äger mycket och delar gärna med sig till sin nästa. Men detta är mer undantaget som bekräftar regeln. Många håller hårt i sina väl förtjänade slantar. Skulle jag hjälpa min syster eller broder? Det är ju inte mitt fel att han är fattig eller pank? Men det är skillnad på att vara ekonomisk, att inte unna sig själv mer än det allra nödvändigaste, och bli gnidig och missunnsam mot sina medmänniskor. Att sko sig på den fattige anser de allra flesta inte förenbart med en uttalad tro på barmhärtighetens fader.
Det var då inte mycket till tröst eller uppbyggelse idag tänker vi kanhända. Låt oss inte blunda för de mer uppoffrande bitarna i Jesu undervisning. Ibland har vi svårt att förstå vad Jesus menar och klagar då lätt över vår okunskap. Detta ämne är inte svårt att förstå men det är då rakt inte bättre. Ofta vill vi inte ge ekonomin till Herren, och det är så sant som det har sagts, att det sista som Gud frälsar, det är din plånbok. Hur hårt håller inte vi i vår kära plånbok, trots att nöden härskar utanför stugknuten?
Detta är inget kollekttal, ej heller något försök att öppna någons plånbok. Det är endast några tankar kring hur vår Herre ser på girighet. Och minns, att Gud fortsättningsvis älskar en glad givare, som med glädje i hjärtat delar med sig av det, vad han har blivit välsignad av härlighetens Herre, till dem som lider nöd. Är du en av dem?
Kommentarer
Skicka en kommentar