Fortsätt till huvudinnehåll

Herrens måltid

 " Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker kalken, förkunnar ni Herrens död, till dess att han kommer." (1 Kor.11:26)
Många av oss upplever en särskild gudsnärvaro i samband med nattvarden, då vi delar brödet tillsammans och skiftar kalken. Påminnelsen om försoningen blir mer tydlig och levande då. Paradoxalt med den välsignelse som ofta följer under nattvardsstunden har mycket bråk och kiv handlat just om vilka som har rätt att deltaga vid Herrens bord, inte minst om vi ser på vårt eget lands historia.
Fram till år 1859 fick allmogen inte "ta nattvarden" utanför sockenkyrkan. Hela denna institution som Svenska kyrkan är har byggts fram och blivit en maktapparat, där tanken om en folkkyrka lyfts fram. Dit gick var och en, mer eller mindre regelbundet. Hur det var bevänt med tron och levernet var mindre viktigt, huvudsaken var att församlingsborna deltog. När väckelserörelserna blåste fram ville man inte längre fira Herrens måltid tillsammans med de som inte hade tagit emot honom som sin personlige Frälsare. Detta ledde naturligtvis till många konflikter. Baptisterna ville inte heller fira brödsbrytelse tillsammans med dem som inte begravt sin gamla människa genom dopet. 
Den officiella orsaken till att gamla församlingar och samfund splittrats och nya väckelsefåror bildats är märkligt nog nattvardssynen och vilka som får vara med under åminnelsestunden. Både schismen mellan Evangeliska fosterlandsstiftelsen och Missionsförbundet och mellan Baptistsamfundet och Pingströrelsen handlade åtminstone delvis om nattvardsfrågan. I praktiken var det helt andra frågor som ledde fram till att nya församlingar bildades. T ex synen på försoningen och Andens dop.
Ändå skriver Paulus om faran att äta och dricka en dom över sig. Och att det finns de som är sjuka och svaga ibland oss p g a att man firat nattvard på ett ovärdigt sätt. Hör vi någonsin en predikan över detta? Under apostlatiden och i den första församlingen såg nattvardsfirandet ut på ett helt annat sätt än idag. Då var hela "ceremonin" en enda stor kärleksmåltid, en gemenskap. Idag överstökar vi nattvardsfirandet på kanske en kvart eller så, då pågick åminnelsemåltiden hela kvällen. 
Personligen ser jag nattvarden som en helig måltid för de som tror att Jesus är Guds Son. Det naturliga borde ju också vara att man är troendedöpt, men se, hur hårt håller inte vissa fast vid sitt barndop. Öppna eller slutna nattvardsbord, det har diskuterats och praktiserats, ifrågasatts och blivit både till välsignelse och till dom. Det har funnits människor som blivit frälsta just i nattvardsstunden medan andra betonat mer utav att det är till församlingens uppbyggelse i den egna kretsen. Mina egna erfarenheter visar att Herren själv närvarat både i större nattvardssammanhang och i enskilda stunder då endast min hustru och jag firat brödsbrytelse tillsammans.
Kring källan syns en syskonring Av återlösta fåren De ha ej brist på någonting Ty de få bo i såren

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid