Herrens måltid

 " Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker kalken, förkunnar ni Herrens död, till dess att han kommer." (1 Kor.11:26)

Många av oss upplever en särskild gudsnärvaro i samband med nattvarden, då vi delar brödet tillsammans och skiftar kalken. Påminnelsen om försoningen blir mer tydlig och levande då. Paradoxalt med den välsignelse som ofta följer under nattvardsstunden har mycket bråk och kiv handlat just om vilka som har rätt att deltaga vid Herrens bord, inte minst om vi ser på vårt eget lands historia.

Fram till år 1859 fick allmogen inte "ta nattvarden" utanför sockenkyrkan. Hela denna institution som Svenska kyrkan är har byggts fram och blivit en maktapparat, där tanken om en folkkyrka lyfts fram. Dit gick var och en, mer eller mindre regelbundet. Hur det var bevänt med tron och levernet var mindre viktigt, huvudsaken var att församlingsborna deltog. När väckelserörelserna blåste fram ville man inte längre fira Herrens måltid tillsammans med de som inte hade tagit emot honom som sin personlige Frälsare. Detta ledde naturligtvis till många konflikter. Baptisterna ville inte heller fira brödsbrytelse tillsammans med dem som inte begravt sin gamla människa genom dopet. 

Den officiella orsaken till att gamla församlingar och samfund splittrats och nya väckelsefåror bildats är märkligt nog nattvardssynen och vilka som får vara med under åminnelsestunden. Både schismen mellan Evangeliska fosterlandsstiftelsen och Missionsförbundet och mellan Baptistsamfundet och Pingströrelsen handlade åtminstone delvis om nattvardsfrågan. I praktiken var det helt andra frågor som ledde fram till att nya församlingar bildades. T ex synen på försoningen och Andens dop.

Ändå skriver Paulus om faran att äta och dricka en dom över sig. Och att det finns de som är sjuka och svaga ibland oss p g a att man firat nattvard på ett ovärdigt sätt. Hör vi någonsin en predikan över detta? Under apostlatiden och i den första församlingen såg nattvardsfirandet ut på ett helt annat sätt än idag. Då var hela "ceremonin" en enda stor kärleksmåltid, en gemenskap. Idag överstökar vi nattvardsfirandet på kanske en kvart eller så, då pågick åminnelsemåltiden hela kvällen. 

Personligen ser jag nattvarden som en helig måltid för de som tror att Jesus är Guds Son. Det naturliga borde ju också vara att man är troendedöpt, men se, hur hårt håller inte vissa fast vid sitt barndop. Öppna eller slutna nattvardsbord, det har diskuterats och praktiserats, ifrågasatts och blivit både till välsignelse och till dom. Det har funnits människor som blivit frälsta just i nattvardsstunden medan andra betonat mer utav att det är till församlingens uppbyggelse i den egna kretsen. Mina egna erfarenheter visar att Herren själv närvarat både i större nattvardssammanhang och i enskilda stunder då endast min hustru och jag firat brödsbrytelse tillsammans.

Kring källan syns en syskonring Av återlösta fåren De ha ej brist på någonting Ty de få bo i såren