Fortsätt till huvudinnehåll

Missionärsfrun på balkongen

 Häromdagen blev jag påmind om en vardagshistoria som beskriver Guds omsorg om sina barn. 

Missionärsparet som började komma upp i åren, var på en hemmaperiod i Sverige. Efter mötet var de hembjudna till en familj som höll på att flytta in i ett alldeles nybyggt hus. Missionsmötet de nyss varit på, blev inte vad de hade hoppats. Trots deras vädjan för missionens sak nådde orden inte fram till de församlade. När de satt i bilen mellan möteslokalen och det nybyggda hemmet brast det för missionärsfrun som led av det svala missionsintresset hon upplevt under sammankomsten. Det är lika bra att vi slutar, att vi lämnar missionsfältet, kallelsen är kanske avslutad.... Makens "trösteord" om att inte lyssna till djävulens lögnprat hjälpte föga och tårarna trängde fram. 

Medan maken åkte och parkerade bilen gick frun in i huset. Lägenheten var på tredje våning (om jag minns rätt) och med tårfyllda ögon steg hon in i det stora vardagsrummet. Sommarkvällen var fortfarande varm och längst bort stod balkongdörren öppen. I samma stund då hon skulle lyfta benet över tröskeln för att gå ut hörde hon en tydlig röst; - visst är du ganska trött. Hon upptäckte då en fåtölj alldeles i närheten och slog sig ned i den istället. De ljuva sommarvindarna svalkade henne genom balkongdörren men lyckades inte driva bort de mörka tankar som omgjordade sinnevärlden. 

Snart kom maken in i rummet, gick fram till dörren och utbrast: - Se där, balkongen är inte byggd än. Då blev det liv i tanten. - Vad är det du säger, finns det ingen balkong? - Nej, här gapar tomrummet ner mot den klippiga stengrunden nedanför. Men då måste det ha varit en ängel som varnade mig, jag som var på väg att kliva ut. Allt missmod var som bortblåst och vad som hänt ifall hon skulle tagit steget över tröskeln och hamnat nere bland klipporna vågar vi knappt ens tänka.

Vår himmelske far har omsorg om oss fastän vi så många gånger tycker han känns avlägsen. Låt oss fortsätta att förtrösta på honom.

Kommentarer

  1. Ja det är sant om vi bara kunde lita på han mer och förtrösta på hans stora nåd.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid