Fyra adliga mysterier

Dagens inlägg skiljer sig ifrån andra tidigare skrivna inlägg. I det längsta vill jag avhålla mig ifrån att skriva om politik, men om det andliga skeendet mynnar ut i politiska konsekvenser bör vi ej blunda för det. Att de exempel som jag strax omnämner alla var adliga eller åtminstone kom från inflytelserika familjer åskådliggör väl mer att det - såsom det ofta är - "gräddan" i samhället som sitter på de höga posterna, de som har ekonomiska medel och andra möjligheter att nå framstående samhällspositioner. Nåja, de senare årtiondena har fostrat fram ledare från medel- och arbetarklass och hur framtiden blir kan vi endast ha vaga föreställningar om. Vi lämnar denna introduktion för att i stället avslöja vilka de "fyra adliga" är och om vi kan se några andliga dyningar för vårt land som följt i spåren. Väl medveten om att mina tankar skiljer sig en del från "det allmänna" vill jag ändå kasta fram några tankar i tryckfrihetens namn.

Du känner säkert igen namnen Ivar Kreuger, Raoul Wallenberg, Dag Hammarskjöld och Olof Palme. Alla dessa dog under oklara omständigheter och deras död har blivit omgärdade av gåtfulla mytbildningar som aldrig riktigt bringat någon klarhet om vad det var som egentligen skedde. 

Kreugerkraschen med det officiella självmordet och den ekonomiska kollapsen som följd banade väg för ett annat regeringsskifte. I kölvattnet av Kreugers död uppmanades dåvarande statsminister C G Ekman att avgå för några ekonomiska oegentligheter vilket han ock gjorde. För detta fick han betala ett onödigt högt pris. Jämför vi med andra skandaler som funnits genom historien blev det inte rättvist för Ekman och han försvann från offentligheten. Småningom tog det dåvarande arbetarpartiet över landets regering och inledde en era som fortfarande pågår med undantag av några mindre avbrott. Det luftslott som Kreuger byggt upp rasade samman. Om det verkligen var ett självmord eller inte, har - och kommer väl aldrig heller - att kunna fastställas med säkerhet. Men har man inte byggt sitt liv på den fasta klippan - Jesus Kristus - så faller huset samman då stormen kommer på, även om det för de flesta inte går till lika drastiskt som det gick för "tändstickskungen" Kreuger.

Många svenskar förstår inte vilken betydelse Raoul Wallenberg haft. Hans livsgärning i barmhärtighetens tjänst för judafolket fördunklas genom det märkliga försvinnande ett par år senare efter andra världskrigets slut. Och den tystnadskultur som inramat hanteringen jämtemot dåvarande Sovjetunionen har aldrig riktigt avslutats. När och hur Wallenberg dog vet vi inte med säkerhet. Då Sovjetunionen upplöstes trodde många att äntligen skulle gåtan få sin lösning, t ex hade Ulf Ekman  visioner om att hämta ut honom från något fängelse eller koncentrationsläger, för att då i segertriumf hämta hem honom som en upphöjd krigshjälte, vilket naturligtvis aldrig kom att hända. Men livsgärningen som Wallenberg utförde under en trots allt ganska kort tid, tror jag, har berett vårt land mycket välsignelse. Vi må ha vilken uppfattning som helst om judarna, men den som välsignar Israel, skall Gud också välsigna. Låt oss vara stolta - i positiv bemärkelse utan att slå oss för bröstet - över att Wallenberg var svensk och den hjälteinsats han gjorde, främst utanför landets gränser.

Den andre generalsekreteraren i det då ganska nybildade FN var en svensk. Dock kom ämbetet att komma i skymundan av den tragiska flygkrasch som ändade Hammarskjölds liv. Om det var en olycka, ett attentat eller en ren avrättning kommer heller aldrig att fullständigt klargöras. Att som svensk få den ansvarstyngda post det innebar att bli fredsförmedlare i FN var ett hedersuppdrag som innebar stor kompetens och tålamod. Då föregångaren lämnade över rollen till Hammarskjöld yttrade han något i stil med att; - här får du nycklarna till världens omöjligaste jobb. Men Han som styr över stjärnevärldarna hade alltnog sitt finger med i världspolitiken, paradoxalt nog. Varför tragedin hände vet vi inte. Som så mycket annat vet  och förstår vi inte alla "varför". Och visst fanns det gott om krafter som ville få bort Hammarskjöld. Även om olyckan skedde på den afrikanska kontinenten satte den spår här hemma i Sverige. Dessutom är han mig veterligen den ende som dött en onaturlig död, medan han fortfarande suttit på sin post som generalsekreterare i FN.

Få enskilda händelser har skakat Sverige såsom nation på samma sätt som Palmemordet. De flesta av oss minns vad vi gjorde när den nyheten nådde oss. Konspirationsteorier och en massa antaganden har följt genom åren för att endast förbli - en olösbar gåta, ett ouppklarat statsministermord. Palme hade många beundrare och många fiender, så att peka ut några "misslyckade samhällsmedborgare" som skyldiga är inte att döma rätt gärningsman. De skyldiga finner vi troligtvis bland de, vilka vi förväntar att skall skydda oss vanliga dödliga. Dessvärre ledde Palme landet i en riktning som gick åt helt fel håll. Lagar stiftades som inte var Herrens vilja. Låt mig då framkasta en ovanlig teori, trots att den kanske verkar alltför osannolik. Tänk om det var Gud själv som sände en ängel för att utföra uppdraget. Hans tid var helt enkelt över. Vi vet inte alla turer i ,vad som egentligen hände den där fredagskvällen. Visst var Palme med och avkristnade Sverige, men han var långt ifrån ensam. Däremot tror jag att det finns en helt annan händelse som väckte missbehag hos vår Herre, något som skett tre år tidigare; statsbesöket av PLO-ledaren Yassir Arafat. Finns det något samband? 

Fyra "adliga" mysterier som aldrig fått något klart svar. Frågorna är och förblir många kring Kreugerkraschen, Wallenbergförsvinnandet, Hammarskjöldolyckan och Palmemordet. Alla dessa "varför" och all den tystnadskultur som omringat samtliga händelser. Jag vill istället framlägga en helt annan fråga; Är världen verkligen så ond? 

Jag tackar himmelens Gud för att han fördolt vårt förstånd för att kunna se ondskan till fullo. Det finns de vilka skulle vilja förstå dylikt med sitt mänskliga begränsade förstånd. Personligen skulle jag knappast överleva detta hemska scenario. Att fullt ut förstå hur ond hela vår värld är. Hur ondskan genomsyrar samhället i alla dess skikt och detonerar med kraft i oförklarliga mysterier. Ett liv utan Gud och utan ett hopp om en evig salighet skulle skapa rädsla och fruktan. Men bibeln talar om något helt annat. Något som skänker trygghet, mål och mening i tillvaron. På samma sätt som jag inte kan förstå till fullo vad som hänt i de fall jag här ovan berört kan jag inte fullt förstå vad som händer i den andliga världen av både ont och gott. Men jag väljer att tro på en bibel och dess budskap; frälsning från synd och död och gemenskap med himmelens Gud. Och deklarerar mitt tydliga avståndstagande från att kalla sann kristendom för en konspirationsteori skapad av kyrkans lakejer. Det vare mig fullständigt fjärran. En dårskap för världen, men en vinning för den som tror och bejakar evangeliets hemlighet - frälsningens möjlighet. O crux ave spes unica - Var hälsad o kors, du vårt enda hopp!