"Om ni inte omvänder er och blir som barn skall ni inte komma in i himmelriket. Den som nu så ödmjukar sig, att han blir som detta barn, han är den största i himmelriket. " (Matt.18:3-4)
Guds rike är riket annorlunda. I det riket råder andra förhållanden jämfört med hur det ser ut i världen. Skall du bli något i världen måste du vara duktig och prestera synliga resultat genom betyg, arbetsvillighet och genom att passa in i den miljö du för närvarande befinner dig i. Annars är det lätt kört. Någon barmhärtighet i konkurrensen har aldrig existerat och kommer heller aldrig att göra det.
I Guds rike råder andra villkor. Dit kommer du aldrig in p g a din duktighet. Du kan aldrig förtjäna din frälsning hur from och skötsam du än är. Vi förundras lätt över när f d storsyndare blir frälsta och ser det som något stort att t ex Sebastian Stakset blev frälst. Visst är det stort att han blivit frälst men ändå är det större när en "helyllekille" kommer till insikt om att även jag är en syndare som måste bli frälst. Min duktighet når inte ända fram , allt är av nåd. Det är ett lika stort under varje gång detta händer, detta något som inte kan förklaras med vårt förstånd utan måste erfaras praktiskt i vårt liv. När någon föds på nytt.
Gud placerade aldrig frälsningen på det intellektuella planet så att vi med vårt förstånd kan fatta vidden, bredden, djupet och höjden i det storslagna scenariot, himmelens Gud blev människa, bodde mitt ibland oss, dog på ett kors och uppstod i triumf tre dagar senare!
Detta ligger helt på trons område. Sade jag dig icke att om du trodde skulle du få se Guds härlighet! Barnet krånglar inte till tillvaron med sitt förstånd, sin snusförnuftighet och sitt kritiska tänkande. Det tror på vad pappa säger, även om det inte alltid vill lyda honom. Det äger tillit till sin far. Varför skall då vi tvivla och ifrågasätta jämt och ständigt? Har Gud verkligen sagt detta? Kan det vara så och så? Vill han mig verkligen väl?
Jag minns en gång när jag var grabb och skulle följa med min far då han skulle ut och predika på landsbygden. Av någon anledning hade vi kommit iväg sent och han var jäktad där han satt bakom ratten. Det gällde ju att komma fram till mötet i tid. Själv tyckte jag mest att det var spännande att åka fort på de krokiga vägarna, oj då, nu kör pappa om två skördetröskor mitt i kurvan. Att det kunde komma någon mötande trafik existerade inte i min värld. Pappa hade ju koll på situationen.
Är det inte också så det går till i Guds rike? Att vi känner tillit till vår himmelske Far. Att
Han har fullständig koll på situationen. Vi behöver inte förstå, det räcker med att vi som barnet tror på att Gud leder oss steg för steg i tillvaron, att allt sker efter hans tidtabell. Då kommer du även att få uppleva sådant som du trodde inte var möjligt, Tro på Herren Jesus Kristus så blir du och ditt hus frälst.
Kommentarer
Skicka en kommentar