Fortsätt till huvudinnehåll

Tro eller otro

 "Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka" (Mark.6:5)

Alla har vi säkert någon gång under livet brottats med frågor; men skall det här verkligen gå, är det möjligt, men hur i all sin da´r ska något sådant kunna ske. Olika vardagssituationer där otrosberg tornar upp och ställer sig i vägen för våra planer, projekt och visioner. Och då skyller vi lätt på att nu är djävulen vred och vill förstöra vad som är på gång. Men tänk om det inte handlar om honom utan vår egen inneboende otro. Vi resonerar så lätt; När jag tänker efter så är det kanske inte helt realistiskt i alla fall, vad skall den och den säga och tycka och tänk om det istället blir pannkaka av alltsammans och vi har skämt ut oss för tid och evighet. Och förresten vilka är vi, att vi skulle kunna åstadkomma något, vi har ju känt varann i tiotals år, att någon av oss skulle kunna utföra något stordåd, nej, någon måtta får det väl ändå va´.

I versen efter läser vi att Jesus förundrade sig över deras otro. Han förundrade sig. Och kunde inte utföra tecken och mirakel i någon större utsträckning. Märk, att detta handlar inte om onda andars inflytande utan om vår egen otro. Skulle Gud verkligen kunna verka genom oss? 

När de onda andarna mötte Jesus skriade de; Vad har du med oss att göra, du Guds Son? De trodde att han var Guds Son. Gör vi det? Tror vi på honom? Att Han har makt att förvandla? 

När vi t ex söker förbön för någon sjukdom uppsöker de flesta någon "storfräsare" och tror att de genom honom eller henne skall uppleva befrielse. Att fråga sin granne eller familjemedlem, nej, se det har vi ingen tro till. Men se Gud är inte beroende av ett särskilt utvalt redskap för att få fram sin vilja. Vill vi inte så går han vidare till nästa och näst och nästa. Säger alla nej blir han tvungen att använda den ogudaktige och vi förvånas över hans val. Men vi ville ju inte.

"En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus". Inte ens han kunde övervinna otron, detta dödens gift. Nämen, vår släkt har ju bott i dessa trakter i mer än trehundra år, vi känner alla och den är släkt med den och varje uppkomling bör hålla sig på mattan, vi har våra traditioner och så här har vi alltid gjort. Känns det igen? Och att så något i den myllan  kommer troligen att förkvävas ögonblickligen av otrons fåglar. Ändå uppmanas vi att så vid alla vatten.

Likväl heter det att om någon har tro som ett senapskorn skall han kunna säga till detta berg; Flytta dig och kasta dig i havet. Tro som ett senapskorn. Det är lätt att tänka att då frodas senapskornet i ett ståtligt, majestätiskt träd. Inte alls. Den lilla senapsbusken ser allt bra anskrämlig ut i jämförelse med våra ekar och björkar. Skall den där lilla busken kunna producera fram något? Den är då sannerligen ingenting att visa upp, det är bäst att vi planterar den i skymundan, bakom uthuset eller utanför tomten, långt ifrån vår välansade granhäck. 

Då Jesus talar om senapskornet menar han att tron, den är i första hand inte byggd på känslor som framkallats vid exempelvis "häftig lovsång", rofyllda seanser med tända ljus eller något i stil med att nu känner jag mig motiverad att tro, så länge det sker på mina villkor. Tron handlar mer om när allt annat ser hopplöst ut, då finns hjälpen hos Herren. Då får vi anropa honom om hjälp i rätt tid. Och överlåta oss själva till honom till dess han svarar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid