Fortsätt till huvudinnehåll

Tillbedjan

 "Giv åt Herren hans namn ära, tillbed Herren i helig skrud." (Ps.29:2)

Vi sjunger ibland om tillbedjan, att vi tillber Herren. Vad det innebär kan vi sannerligen undra många gånger. Tillber vi endast Gud när vi är tillsammans med andra, på en gudstjänst eller en lovsångskväll? Eller är hela vårt liv som en enda tillbedjan inför härlighetens Herre, när vi vandrar tillsammans med honom? Sträcker vi upp våra händer och bedyrar honom vår trohet under det att stämningen fängslar oss medan, när vi är ensamma, Jesus klappar då på hjärtedörren för att be dig om något? Vad svarar du? Jag hinner inte, jag vill inte, jag har så mycket att göra? Eller, - tala, Herre din tjänare hör!

Tillber du honom även under vardagen eller är tillbedjan en "söndagsgrej" som jag endast gör i kyrkan? Tillsammans med likasinnade i en speciell atmosfär, då musiken nått upp till min nivå? Hur är det i vardagen, blir Jesus även då tillbedd? Är tillbedjan något mer än vissa sånger? Blir inte Gud tillbedd om vi gör det som han vill att vi skall uträtta även om vi befinner oss i en främmande miljö, bland icke-kristna, sökare och de som inte vill ha med Gud att göra? Att böja oss och inte i första rummet göra det vad vi vill, utan vad han vill.

Jesus säger: "Följ mig! Så skall jag göra er till lärjungar." Vill och vågar vi gå med honom? Att vara en Jesu Kristi lärjunge hela veckan och inte endast på söndag, är det inte något som lockar? Hans vägar är ju trots allt det bästa för oss - eller väljer du hellre att i alla lägen göra vad du vill utan att bry dig om vad han har tänkt för dig? Nej, söker du först hans rike och hans rättfärdighet, då skall du få allt det där andra också. Immanuel - Gud med oss! 

Vi tillbeder dig, vi tillbeder dig Jesus Kristus Guds son!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.