Har du hört talas om Herrens tjänarinna Ida Andersson? Skulle hebreérbrevet elva handlat om svenska förhållanden, då är det troligt att Ida varit omnämnd. I världens ögon var hon väl inget märkvärdigt, men på trons område var hon ett stort föredöme, ja, inte enbart det utan en troshjälte. Hon trodde på Gud och det räknades henne till rättfärdighet.
Ida föddes i Västergötland 1889 och kom att verka såsom evangelist i ÖM på västgötaslätten. När hon sökte till John Ongmans bibelskola 1911 var hon nära att inte bli antagen p g a hon helt enkelt var för glad. Hon ägde dock en levande trosvision och hennes himmelske Fader var inte endast hennes frälsare, han var ock hennes försörjare. I tro - utan några pengar, fonder, människor som lovat hjälpa henne ekonomiskt - byggde hon drygt 30 bönehus på platser där det ännu inte bildats någon lokal friförsamling, hon trodde att Gud skulle frälsa bybor och då fanns det ett nytt missionshus att tillgå. Inte nog med det, då missionshusen stod klara och invigdes fanns det inga pengaskulder, hur allt gick till rent praktiskt vet jag inte, men Gud hade säkerligen manat många att hjälpa till och öppna sina plånböcker så att himlen kunde välsigna.
Historierna om hur ekonomiskt medel är många, varje dag levde Ida av Herrens nåd och barmhärtighet. Okända människor gav henne vad hon behövde. Hon kunde stå på tågstationen utan att ha råd till biljett då hon var kallad att tala, hon bad till Gud om hjälp där hon stod i biljettkön. När det endast fanns en person framför henne, kom en man fram och frågade om hon hade pengar till resan? Glädjefullt tog hon emot sedeln, hon hade fått svar på sin bön.
En gång då hon anordnat ungdomsvecka saknades middagsmat. Hon bad till sin Herre och snart visade sig att en av ungdomarna haft med sig ett halvt lamm. Detta halva lamm räckte - hör och häpna - två veckor och mättade 30 personer. Försök förklara sådant med hjälp av vetenskapen. Men så säger också Jesus att vi skall göra ännu större tecken än vad han gjorde.
Fröken Andersson som så helhjärtat tjänade Gud hemkallades 1974. Edsväraveckan är ett resultat av hennes verksamhet. Under alla år förblev hon en "vanlig" människa dvs hon blev aldrig "märkvärdig" och hon rönte ortsbefolkningens fulla förtroende. "Ska en va´en kristen ska hon va´som Ida" uttryckte sig någon, då det kristliga levernet kom på tal. Hon levde som hon lärde.
Nu till frågan som framställdes i rubriken. Led Ida av övertro eller var hon en normal kristen? Hon var en lärjunge som älskade Jesus, Guds ord och förmedlade vidare vad hon sett och hört. Var hon inte en levande kristen, ett brinnande vittne. Är det inte snarare många av oss andra som inte är "normala kristna" ? Det är lätt att sätta ribban och måttstocken alldeles för högt, vi måste på något sätt förtjäna Guds nåd och hans intresse för oss. Och vi tror inte att han leder oss om vi inte ser synliga resultat rätt fort. Ibland dröjer segrarna och bönesvaren.
Idag söker Herren människor som vågar ställa sig i hans tjänst. Förvisso erbjuder han inga löneförmåner med ob-tillägg, betald semester eller skatteavdrag, tjänstebostad eller tjänstebil. Ej heller att lönen regelbundet utbetalas och att du inte kommer i några svårigheter. Inte alls. Det kan vara nog så tufft att tjäna Konungarnas Konung. Att gå i sold i hans arme´är inget för den som vill leva ett bekvämt liv med fast tryggad inkomst, inrutade mönster och facklig representant. Du kan naturligtvis bli brödpredikant, men är inte det bland det mest ömkansvärda ändå i en så kraftlös, världstillvänd tid som denna?
Däremot, för den som tror hans ord och är villig att offra sin bekvämlighet, prestige och inkomstmöjligheter väntar en spännande vandring tillsammans med Herren själv, där han vägleder in dig i de mest spännande farofyllda situationer för att visa dig att han går med dig i vardagen.
Har du drabbats av Guds kallelse? Vågar du gå in i det vad han har tänkt för dig? Är du också trött på det vanliga svensson-livet, jargongen, jakten på status och prylar och ständiga besvikelser på att livet inte ger det som du väntar dig? Tror du Gud kan använda dig? Vill du ? Vågar du? Eller har jag skrämt upp dig?
Vi är i stort behov av människor som vågar ge sina liv åt Jesus Kristus. Den religiösa verksamheten är många trötta på och den är långt ifrån den kristendom bibeln talar om. Det är härligt att läsa om troshjältar, men längtar inte du också efter att få uppleva det som de upplevde av välsignelse, kamp och seger. Brinner en eld av längtan efter mer, efter ett liv där Guds dråpliga gärningar manifesteras genom tecken och under. Nu tar du väl ändå i. Nej, inte alls. Är det inte det som är normal kristendom?
Kommentarer
Skicka en kommentar