Herrens arm är inte för kort så att han inte kan frälsa

 "Se, Herrens arm är inte för kort, så att han ej kan frälsa, och hans öra är ej tillslutet, så att han ej kan höra." (Jes.59:1)

Underbara, härliga besked, frälsningen är tillgänglig för var och en som tror. Sedan fortsätter kapitlet ur ovannämnda bibelbok att tala om hur synden många gånger hindrar bönen att nå fram. Vi har väl alla varit med om att bönen når inte fram, vi får ingen riktig kontakt med himmelen. Det kan naturligtvis bero på en mängd olika orsaker, både dolda och uppenbara. 

Ofta talar vi inte så mycket om synden, det är ju så mycket roligare att få lyfta upp nåden och kärleken. Men utan synd - inget offer, utan synd - ingen försoning, utan synd - inget frälsningserbjudande, utan synd - ingen nåd och utan synd - ingen förlåtelse. 

Det är härligt att vara frälst, säger vi ibland utan att lägga någon större vikt i vad vi egentligen uttalar, det blir så lätt en jargong med allt vad det innebär. Och i all synnerhet för oss som vuxit upp i frikyrkans trygga hägn blir det så lätt att endast "glida med" då det talas om frälsning, allt är så invant och naturligt, för de med en annan bakgrund blir frälsningen mer av "ett förr och ett nu", ett avgörande, ett beslut och i vissa fall en revolution. Och man har då ett datum och ibland t.o.m. ett klockslag då livet förändrades.

Utan Gud - vad livet vore trist då? Och världen svårare att förstå. Det är ju mycket bättre att veta att jag tror än att tro att jag vet.