Fortsätt till huvudinnehåll

Guds goda omsorg om oss

 Att inte bekymra sig eller oroa sig är ett ständigt återkommande dilemma för oss människor. Hur skall det bli, hur kommer det att gå, vågar jag tro på detta, hur skall jag ha råd eller så här går det inte att agera? Visst känner vi igen oss. Denna ständiga oro som finns någonstans i bakhuvudet och hoppar fram med jämna mellanrum. Och ändå säger oss Herren att vi inte skall oroa oss, att det är han som har koll på tillvaron. Se på markens fåglar, de spinna inte, de skörda inte och ändå har Gud omsorg om dem. Hur mycket mer har han då inte omsorg om sina barn! Jag låter nu lektor Waldenström fortsätta:

"Vänd dig till mig, ty jag förlossar dig." (Jes.44:22)

"Skriften lär oss överallt, hur vi bör vända oss till Herren i all nöd.. Herren är densamme igår, idag, och i all evighet. Långt ifrån att han skulle bli trött på oss är det tvärtom hans högsta och allvarligaste vilja, att vi alla dagar och stunder skall bära all vår nöd och uselhet till honom. Han är en nödhjälpare och till en sådan skall man gå när man är i nöd. Lägg dig därför aldrig någon kväll i dina synder och bekymmer, utan, innan du går till vila, bär dina bekymmer till Herren och när du burit dem dit, så låt dem ligga där. Tänk, om någon varje kväll när han gick till vila, lade en stor sten på sitt bröst, eller varje morgon, när han gick till sitt arbete, lade en stor sten på sin rygg - icke vore det underligt om det gick illa för honom i sitt arbete samt att det blev dåligt med hans vila. Man skulle ju säga: Lägg ifrån dig den där stenen!

 Sammalunda här: Kasta dina sorger, dina synder och all din nöd på Herren - han är ju din frälsare! Att onödigtvis gå och kvälja sig själv är ju över måttan dåraktigt. Att ha en Gud som vill bära allt, ja, som begär att få bära allt - tänk att ha en sådan Gud och ändå gå och bära sin uselhet själv och därmed förstöra all vila och ro i Herren samt all kraft att vandra i hans fruktan och efterföljelse! Det är ju alltför illa. Och nu har han lovat mig, att jag får kasta på honom alla mina bekymmer, både lekamliga och andliga, att jag får gå fram till honom med allt ifrån de allra minsta småsaker, som röra det dagliga brödet, t o m de allra gruvligaste synder, i vilka djävulen till äventyrs snärjt mig eller bragt mig på fall. Ja, han säger ock, att det skall vara hans lust att göra mig gott och hjälpa mig." 

Vågar vi tro detta härliga? Också idag?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid