Vilken åker skördar mest frukt?

 Dagens betraktelse blir ett utdrag ur en predikan av Lars Levi Laestadius, präst i Lappland. Det är länge sedan han levde men jag tror likväl att hans budskap är av värde. Han skriver sålunda:

"Helige Paulus skriver till de kristna: Ni är Guds åker och Guds byggnad. (1 Kor.3: 9)

På många ställen i den heliga skrift liknas människohjärtat vid en åker, där Guds ande utförde sitt verk för att det blev fruktsamt och bar en god frukt för himmelriket. Men det finns många slags åkerjord, och många slags verktyg och redskap varmed man hackar upp, bearbetar och rensar åkern. Och det är inte blott säd man sår på åkern vilka växer där, utan på Guds åker växer både törne och tistel. Vissa ställen på åkern är hårda, torra och klippiga, där järnspett ej biter. Några ställen är mjukare, fuktigare, men där växer mycket ogräs. Och på vissa ställen är åkern torr och sandig, där gödsling ej ger effekt.

Men icke är varje backe av mojord lämplig som åkerjord. Inte heller varje gyttjigt kärr. Man väljer ut de bästa ställena till åkerjord, när man bygger en ny gård. Men hur väl man än välja ut åkerjorden, så är ingen åkerjord så god, att man inte behöver böka och rensa den förrän den blir fruktsam. 

Viss slags åkerjord är så hård och seg, att man måste använda järnspett inom de större stenarna kan förflyttas. Och den som börjar röja åker på stenig jord, får fortfarande utföra ett tungt arbete och ofta använda järnspett och ändå får man inte många famnar rensat på dagarna. Men då en sådan jord en gång blivit rensad så blir den till den bästa åkerjorden om Gud ger regn från himlen. Men under torra år blir det ingen frukt på en sådan åker. Fuktig jord ger bättre skörd en torr sommar. Men där växer också massor av tistel och törnen som förkväver den goda säden. 

Somliga åkermän försöker röja åkern i rena rama gyttjan. Men där är det ännu besvärligare att åstadkomma någon åker än uppe på bergshöjderna. Likväl har man ibland lyckats åstadkomma åker på kärret då man först har grävt djupa diken så att kärret blivit torrt och då bränner man upp mossan och röjer undan sten. Om en sådan åker blir fruktsam ger den riklig skörd. I den yttersta norden har man inte fått mycket frukt av den åker som ligger på kärret, för klimatet är kallt och tungt. Men om den nådige Skaparen låter sin sol skina en längre tid, så är det möjligt att t o m det kärret blir fruktsamt. 

Men den bästa åkerjorden finns på Sions berg som inte är för högt, för lågt eller för fuktigt. För profeten Jesaja säger, att bergen och höjderna skall sänkas ned och dalarna skall upphöjas, och det som är ojämnt skall utjämnas och slätas ut. Men den åker som finns på kärret är känslig för frost. Den åker som finns på kullarna, uppe på höga berg vill bli uttorkad. Den åker som finns på fuktig och fet jord, bär törne och tistel. Men den åker som finns på Sions berg ger hundrafaltig frukt. 

Vad klimatet beträffar, där åkern skall växa och grönska, så hör vi i första konungabokens 19: de kapitel och elfte vers att Herrens Ande finns inte i den hårda vinden, inte heller i jordskalvet eller i eldslågan, utan i det svaga vindsuset. Den svaga vinden är alltså bäst för åkern. Då nådens regn faller ner från himlen och solen skiner därpå, ger åkern bästa tillväxt. Men här i den yttersta norden har man sällan solsken. Likväl ger åkern sakta tillväxt under molnigt väder. Och även på natten ger åkern tillväxt här, tack vare det ljus som under sommartid lyser, i synnerhet vid midsommar. 

Men hurdan åkerjorden än må vara, så ger den likväl ingen frukt om man inte odlar den. Och det beror på hur åkermännen odlar jorden. Lata åkermän ids inte riktigt odla jorden, utan de hackar blott på ytan och i den oomvända jorden kastar de några säd som de har köpt av världens handelsmän. Den säden är inte helt ren, ej heller har den förmåga att gro eller är ren från slingerväxt. Och då de är lata att odla åkerjorden har de inte ens fått utsäde från den egna åkern utan de blir tvungna att köpa utsäde från världens handelsmän. Det är sålunda inget under att de på dessa åkermäns åker växer blott törne och tistel. 

Men den rätta åkermannen måste hacka och gräva, omvända och plöja samt släta ut sin åker för att kunna sänka utsädet i den jord som genom stor möda är bearbetad. Och likväl får åkermannen inte vänta sig att varje frö gror, för jorden är av Herren förbannad för syndens skull. Och när du odlar den sade Herren till den fallna människan, skall den inte ge dig frukt efter ditt arbete och din möda, utan törne och tistel skall den ge. 

Om man kastar utsädet i oomvänd jord, så ligger det där utan att gro och växa. Och himlens fåglar äter upp den blottade säden. Men för den late är det stor möda att börja hacka jord, då han tänker att det inte blir någonting av åkern, fast han arbetade därpå. Men det är en ren lögn. Så dålig åkerjord har vi inte som inte blir fruktsam genom odling.

 Men hur flitigt och energiskt man än arbetade på Guds åker, så får man likväl ingenting om klimatet inte är lägligt både för dem som arbetar på åkern och för åkerns växtbarhet. Paulus betygar att den som sår är ingenting, inte heller den som vattnar, utan Gud som ger växten. Därför är det nödvändigt att be sädens Herre, att han måtte utsända trogna arbetare till sin skörd. Att han måtte ge lägligt klimat, regn från himlen, att han måtte skrämma bort alla svarta fåglar och istället bygga ett starkt stängsel runt varje åkerlapp, så att getterna inte får tillfälle att förstöra åkern. Att han måtte bevara de halvmogna kornen från frost, snöfall och oväder. Att han på skördetiden måtte samla vetet i sin lada. 

O, sädens Herre! Bevara denna åkerlapp från hagel och oväder. Bevara de halvmogna kornen för frost och låt din nåds sol skina på dem att de må växa och mogna innan vintern kommer. Hör, sädens Herre, de fattiga åkermännens bön."