Fortsätt till huvudinnehåll

Att komma halvvägs

 Att komma halvvägs. När vi ser på almanackan så har halva kalenderåret passerat. Vi är nu inne i årets sjunde månad. Årstidskalendern står även den på sin höjd med strålande sommarväder. Kyrkoåret har förvisso gått något förbi dess mitt även om det inte är mer än en månad. Livet har passerat dess mitt och rent teoretiskt kunde halva livet återstå, majoriteten av mina förfäder har uppnått hög ålder. Personligen tror jag inte att jag kommer att bli särskilt gammal, den kroppsliga omvårdnaden har inte alltid skötts lika bra som den andliga och för övrigt tror jag att Jesus hämtat hem brudeskaran innan dess. Men man kan ju naturligtvis inte veta framtidsdetaljer så exakt som man önskar ibland. 

Många i min generation är uppe på livets middagshöjd med karriär, yrkesliv, barn som håller på att bli vuxna, huslån och studieskulder som skall amorteras, den beryktade livskarusellen många drivits in i är dagligen närvarande. Trots att jag själv i vissa avseenden står utanför nyss nämnda livsmönster och har ibland levt ett "alternativt" liv är medelåldern närvarande, den ljuva ungdomstiden är historia och ålderdomen har inte än knackat på dörren. 

Vi har säkert alla stött på människor som påbörjat diverse projekt men lämnat dem halvfärdiga. De har på något sett gått halva vägen men lämnat allt åt sitt öde. Vad det beror på behöver vi inte alltid veta, det räcker med att konstatera fakta. Halvfärdiga husbyggen, halvfärdiga skolutbildningar och halvfärdiga drömmar. Livet har inte alltid blivit vad vi förväntat oss. Ibland har oväntade händelser raserat det vi byggt upp. Andra gånger har inte det vi gett in oss i varit det som vi trott, och besvikna har vi vandrat vidare och undrat varför inte Gud grep in mer.

Men att Gud griper in i historien och ställer allt till rätta, hur ofta handlar han på det sättet? Oftast överlämnar han besluten till oss även om han talar. Andra gånger styr han bakom kulisserna trots att vi inte uppfattar det synligt. Han styr ju konungar likt vattenbäckar (Ordspr.21:1) Bortser vi från de verkligt stora ingripanden som då Jesus föddes som människa i Israel och alltings återställande i slutet av tiden tar han sällan kommandot utan kastar istället ut noten till oss människor, att förvalta det vi fått och sprida hans rike vidare med hast över landet.

Ett exempel på hur han undantagsvis grep in i historien och lämnade kvar ett halvfärdigt "projekt" finner vi i första Moseboks elfte kapitel; försöket av människan att bli för stor, att bygga ett torn som skulle nå högre upp än vad som var tillåtet. Människan ville själv bli gud och erövra områden som inte tillhör henne. Tillägna sig kunskap, göra sig för mäktiga och härska över jorden. Då skedde språkförbistringen vid Babels torn och plötsligt så förstod inte den ene vad den andre sa och man blev främlingar för varandra istället för att tidigare levt i brödraskap. Ett torn blev stående halvfärdigt som ett monument över människans begränsade förmåga, tiden var inte inne för en världsregering än. Guds klocka visar på något annat. 

Är vår värld och vårt universum halvfärdigt? Ibland verkar det som om Gud fortfarande håller på att skapa och det är kanske så att evigheten består i nyskapande, det talas om nya himlar och en ny jord. Men att vår Herre lämnar något halvfärdigt, nej, det tror vi väl ändå knappast. Fast ibland verkar det att ta tid för honom också men så har han ju ett helt annat sätt att se tid på än vad vi jäktade 2000-tals människor har.

Emellanåt då en ung eller allmänt verksam person kallas hem blir deras livsverk nästan halvfärdigt och vi efterlevande får förvalta arvet vidare. Måhända bringar sångens ord någon vägledning, - Verket är inte färdigt, förrän du hembud får Saligt ur natten dagas evigt gudstjänstår! Med hopp om att dagens betraktelse kom mer än halvvägs.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.