Fortsätt till huvudinnehåll

Vad väntar vi på?

 En vanlig fråga, vad väntar vi på egentligen? På bättre tider, - det gör nog många, på att coronan skall försvinna, ja, vem gör väl inte det? Väntar vi på en ny regering, som om de skulle kunna få ordning på torpet i en sargad värld eller väntar vi på semestern och alla eventuella planer vi vill göra? Listan kan göras lång och inget av ovannämnda är oväsentligt, inte alls. Faktum kvarstår ändå, säg, väntar du på att Jesus skall komma igen? 

Många vill inte höra talas om denna härliga händelse, den ingår inte i deras planering. Och det är klart, vi kan inte schemalägga tillkommelsen i vår agenda, klockan då och då måste vi vara resklara för evakuering. I en stund då vi inte väntar det kommer han. 

För den som älskar Jesus är inte tillkommelsen ett hot mot mina själviska planer, det är en befrielse och en längtan för pilgrimen. Vissa vill gärna få det till att likna en verklighetsflykt, att slippa ta ansvar i tillvaron. Det saliga hoppet, är det en glädjefull längtan eller ett skuldbeläggande hot förenat med skräck? 

Den viktigaste frågan, har du tagit emot Jesus i ditt liv är alltid lika aktuell. Antingen så är du frälst eller så är du det icke. Jag är medveten om att jag trampar på ömma tår i detta mångkulturella samhälle med filosofier och utbud i mängd? Väntar vi på antikrists framträdande i världen eller väntar vi på Jesus? Har Jesus någon plats i våra hjärtan eller är det endast det timliga, det materiella som upptar vår tid? Vad väntar vi på? Medan vi lever våra liv och verkar för vår himmelske konung väntar vi på hans ankomst och under det att vi väntar så verkar vi dag för dag. Amen, amen, ske alltså!

Guds Son en gång i morgonglans skall komma hit igen. Hans stora dag, låt oss med bön och tro påskynda den. Guds Son skall komma. Allt som dolts skall då bli uppenbart. Vi väntar ropar med hans folk: Kom Herre Jesus snart! 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.