Vad väntar vi på?

 En vanlig fråga, vad väntar vi på egentligen? På bättre tider, - det gör nog många, på att coronan skall försvinna, ja, vem gör väl inte det? Väntar vi på en ny regering, som om de skulle kunna få ordning på torpet i en sargad värld eller väntar vi på semestern och alla eventuella planer vi vill göra? Listan kan göras lång och inget av ovannämnda är oväsentligt, inte alls. Faktum kvarstår ändå, säg, väntar du på att Jesus skall komma igen? 

Många vill inte höra talas om denna härliga händelse, den ingår inte i deras planering. Och det är klart, vi kan inte schemalägga tillkommelsen i vår agenda, klockan då och då måste vi vara resklara för evakuering. I en stund då vi inte väntar det kommer han. 

För den som älskar Jesus är inte tillkommelsen ett hot mot mina själviska planer, det är en befrielse och en längtan för pilgrimen. Vissa vill gärna få det till att likna en verklighetsflykt, att slippa ta ansvar i tillvaron. Det saliga hoppet, är det en glädjefull längtan eller ett skuldbeläggande hot förenat med skräck? 

Den viktigaste frågan, har du tagit emot Jesus i ditt liv är alltid lika aktuell. Antingen så är du frälst eller så är du det icke. Jag är medveten om att jag trampar på ömma tår i detta mångkulturella samhälle med filosofier och utbud i mängd? Väntar vi på antikrists framträdande i världen eller väntar vi på Jesus? Har Jesus någon plats i våra hjärtan eller är det endast det timliga, det materiella som upptar vår tid? Vad väntar vi på? Medan vi lever våra liv och verkar för vår himmelske konung väntar vi på hans ankomst och under det att vi väntar så verkar vi dag för dag. Amen, amen, ske alltså!

Guds Son en gång i morgonglans skall komma hit igen. Hans stora dag, låt oss med bön och tro påskynda den. Guds Son skall komma. Allt som dolts skall då bli uppenbart. Vi väntar ropar med hans folk: Kom Herre Jesus snart!