"Den som är störst bland er, han vare de andras tjänare." (Matt.23:11)
Under de närmaste dagarna pågår i vårt land ett fenomen som i folkmun kallas "studentutspring" det vill säga, examen är avklarad och studenten ett faktum, denna biljett som leder dig vidare mot högskolan. För många är detta en högtidsdag, nu har jag kommit lite längre i min karriär för att "bli något". Och jag önskar var och en lycka till. Jag själv delar inte erfarenheten av att ha fått ta studenten och det stänger mig ute från den akademiska värld med sina krav och förmåner.
De flesta av oss har drömmar, om att kunna förändra världen, nåja, i någon mindre mån i alla fall. Den ungdomliga entusiasmens rosa skimmer brukar med tiden lägga sig inför det stora allvarets; det går inte att förändra världen särskilt mycket. Och i stället satsar man på på att självförverkliga sig inom sitt yrke.
När Jesus vandrade härnere var han en revolutionär, vars budskap kom att förändra världen, inte endast de närmaste åren, utan fortfarande tvåtusen år senare står han fram, timmermannens son och vinner lärjungar runt omkring i hela världen. Gesällprovet som snickare utbyttes mot den alldeles speciella uppgift han hade, att försona hela världen tillbaka till himmelens Gud. Nu är det tack och lov ingen av oss som har ett så stort uppdrag att göra, och ingen bildning i världen kan förstå dess innersta hemlighet, som en biskop sagt: "Den skarpaste hjärna kan inte förstå korsets gåta, men den fattigaste syndare kan få uppleva dess kraft."
De flesta av oss vill under livet stiga i graderna, få högre lön och status och gärna göra en klassresa uppåt. Den kristne gör ofta samma sak, till bekostnad av Mästarens ord, han sade trots allt något helt annat. Den som är störst av er, han vare de andras tjänare och om du inte blir som ett barn så kommer du aldrig in i himmelriket. Han går tvärs emot vad som förväntades av honom, denna yngling som brukade sitta i djupa teologiska diskussioner bland de mest belästa rabbinerna. Att bli en tjänare eller till och med en slav, det var så långt ifrån vad man kunde förvänta sig av honom.
I Guds rike där kliver man inte upp för att få högre befordring och bättre lönevillkor utan den som vill bli något stort han kliver ner från pallen, ned till människorna för att betjäna dem. Ära halleluja! Inte en enda av lärjungarna rekryterade han ifrån templet och dess högborg utan han gick ut bland folket och kallade enkla fiskare och tulltjänstemän med följande ord, "Följ mig". Han tog inte med sig lärjungarna upp på tempelberget, fram till de skriftlärde för att de skulle göra "civiliserat folk av dem". Inte alls.
Istället erbjöd han dem att vandra tillsammans med honom, nå de fattiga och utstötta med glädjens budskap, att de fick vara med under tre och ett halvt års tid, se honom göra tecken och under i vardagen, Guds rike i funktion!
Finns det idag några lärjungar som är villiga att offra sitt bekväma liv för att följa i Mästarens fotspår? Paulus, denna högt skolade man fick göra många strapatsfulla resor för att sprida evangeliet vidare och jag tror vi har stor del i att tacka honom. Det var ju trots allt ändå han som blev hedningarnas apostel. Historien innehåller inte särskilt många som av fri vilja avstått en lysande karriär eller ett tryggt ombonat liv för himmelrikets skull. Och dessa finner du inte alltid heller i de böcker som omtalar väckelsehistoria, utan det gäller att leta i alternativa källor.
Att leva som man lär, tror jag kan vara en nyckel till att nå människor med evangelium. Ty icke mot sanningen utan allenast för sanningen förmår vi något. (2Kor.13:8). Vill vi, du och jag antaga denna utmaning med dess ibland så ofördelaktiga villkor? Bli en dåre för Kristus på riktigt. Men åt alla dem som tog emot honom gav han makt till att bli Guds barn, åt dem som tro på hans namn; och de har blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud. (Joh1:12,13) Men är vi barn, så är vi ock arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att också med honom bli förhärligade. (Rom8:17) Det du, vilket löfte vi har att vänta på, vare sig vi har studentexamen eller ej. Och du kan vara ett levande Kristusbrev, som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr och Morgonstjärnan går upp i edra hjärtan. (2 Petr1:19) Ske alltså!
Kommentarer
Skicka en kommentar