Fortsätt till huvudinnehåll

Johannes Döparens dag

 När vi ser på almanackan finner vi att det idag är Johannes Döparens dag. Jag har skrivit om honom förut, men han förtjänar att nämnas om på nytt. Hans korta levnadsöde, det speciella uppdrag han hade har sin plats i frälsningshistorien. Han är unik i det avseendet att han är den ende som döpt en syndfri person, nämligen Jesus själv. Motvilligt gjorde han detta i Jordan, av helt naturliga skäl. Vem av oss skulle känna sig kvalificerad att döpa Mästaren själv? 

Johannes var ingen gourmand, hans enkla diet bestod mest av gräshoppor och vildhonung. Omkring sig hade han en mindre lärjungaskara. Hans budskap var tufft för de som gick ut i öknen för att lyssna till "det heliga originalet" som ohämmat propagerade för omvändelse. Det osade hett då de skriftlärde ville låta döpa sig, de stötte på patrull och han frågade dem rakt på sak hur de hade tänkt sig den tillkommande vreden? Frukten av deras liv var inte alls vad som förväntades av dem, nej, de levde inte som de lärde. Detta genomskådade Johannes och hans ärlighet kom att med tiden kosta honom livet. 

Det verkar som om Johannes Döparen hamnade i fängelse samtidigt som Jesus rustades för sin tjänst under de fyrtio dagarna i öknen. Johannes hade nämligen tillsagt landshövdingen Herodes att det inte var tillåtet att leva med sin brors hustru. Det tålde inte maktgalningen som helst av allt hade velat likvidera honom på en gång, men, se folket höll Johannes för en profet och det skulle inte varit Herodes nådigt att ha avrättat honom. 

"Men så kom Herodes födelsedag. Då dansade Herodias dotter framför dem; och hon behagade Herodes så mycket, att han med ed lovade att ge henne vadhelst hon begärde. Hon sa då, såsom hennes mor ingav henne:" Ge mig Johannes Döparens huvud på ett fat" Då blev kungen bekymrad, men för eden och bordsgästernas skull bjöd han att man skulle ge honom det och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset. Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder" (Matt.14:6-11)

Under sitt korta liv fick han vara ett Guds sändebud. Hur skulle vi uppfattat honom ifall han skulle ha levat idag? Som en verklig gudsman eller som en fridsstörare som inte kan uppföra sig på ett värdigt sätt eller nästan en religiös galning? Johannes var ingen dussinmänniska utan han var en förelöpare för att nu var det slut på det gamla och en ny tidsålder höll på att bryta fram. 

Finns det några Johannes-röster idag? Människor som är villiga att fullt ut gå med Herren? 

Nu skall jag presentera något annat som du kanske drar åt öronen för. Innan vi i Sverige fick vår folkväckelse under medlet av 1800-talet hade vi fått vår Johannes döparen från Frankrike - Jean Baptiste Bernadotte, sedermera den första kungen av vårt nuvarande kungahusätt, Carl XIV Johan. Deras sociala ställning var vitt skilda, liksom deras uppdrag. Jag vill inte närmare jämföra dessa så olika män med varandra, men tror ändå att det måste ha funnits något mer gemensamt hos dem än enbart namnet. På något sätt var kanske Bernadotte ändå en förelöpare som den första regent i ett kraftigt minskat Sverige. (Finland hade blivit ryskt några år tidigare) Om Sverige skulle ha fått en annan kung, hade det påverkat det andliga klimatet? Det kan vi naturligtvis inte veta, men jag tror ändå kungahuset varit en välsignelse för landet Sverige. Här slutar den annorlunda jämförelsen. Gå och tjäna Herren med glädje i midsommartid!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Min nya bok De svarade JA på kallelsen finns nu att förbeställa från Midnattsropet Förlag.  https://midnattsropet.se/produkt/de-svarade-ja-pa-kallelsen/  Från bokens baksida:  Följ med på en spännande tidsresa och möt 24 gudsmän och kvinnor som tjänade Gud på olika områden och platser under arton och nittonhundratalet.  Fattigdom, lidande och förföljelse hindrade inte dem att fullfölja sin kallelse. Denna bok vill förmedla hopp till efterföljare i vår nu så oroliga tid!

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Två viktiga ord !

      I mitt förra inlägg skrev jag något om den brustna förlåten. Ordet förlåt har två betydelser, dels det stora skynket i templet i Jerusalem, men ofta är det något annat vi tänker på då vi hör ordet förlåt. Betoningen är visserligen olika i det talade språket jämfört med det skrivna. Ändå är betydelsen av orden av stort evighetsvärde. Den brustna förlåten och försoningens betydelse tog jag upp i mitt förra inlägg. Utan den skulle vi inte nå himlen. Den andra betydelsen av ordet förlåt har även det konsekvenser för evigheten. Att förlåta sin nästa. När jag var ung tänkte jag ibland att nu har vi kommit så långt i vår överlåtelse att det där med förlåtelse det är inte så viktigt längre. Ack hur fel jag hade!  På samma sätt kunde jag tycka att bedja Fader Vår bönen mest var något religiöst, något som kyrkliga och "halvfromma" höll på med. Vi som tillhörde t.ex pingströrelsen eller var med i maranata behövde inte bedja den bönen eftersom vi var så "fria". Jag tror a