När vi ser på almanackan finner vi att det idag är Johannes Döparens dag. Jag har skrivit om honom förut, men han förtjänar att nämnas om på nytt. Hans korta levnadsöde, det speciella uppdrag han hade har sin plats i frälsningshistorien. Han är unik i det avseendet att han är den ende som döpt en syndfri person, nämligen Jesus själv. Motvilligt gjorde han detta i Jordan, av helt naturliga skäl. Vem av oss skulle känna sig kvalificerad att döpa Mästaren själv?
Johannes var ingen gourmand, hans enkla diet bestod mest av gräshoppor och vildhonung. Omkring sig hade han en mindre lärjungaskara. Hans budskap var tufft för de som gick ut i öknen för att lyssna till "det heliga originalet" som ohämmat propagerade för omvändelse. Det osade hett då de skriftlärde ville låta döpa sig, de stötte på patrull och han frågade dem rakt på sak hur de hade tänkt sig den tillkommande vreden? Frukten av deras liv var inte alls vad som förväntades av dem, nej, de levde inte som de lärde. Detta genomskådade Johannes och hans ärlighet kom att med tiden kosta honom livet.
Det verkar som om Johannes Döparen hamnade i fängelse samtidigt som Jesus rustades för sin tjänst under de fyrtio dagarna i öknen. Johannes hade nämligen tillsagt landshövdingen Herodes att det inte var tillåtet att leva med sin brors hustru. Det tålde inte maktgalningen som helst av allt hade velat likvidera honom på en gång, men, se folket höll Johannes för en profet och det skulle inte varit Herodes nådigt att ha avrättat honom.
"Men så kom Herodes födelsedag. Då dansade Herodias dotter framför dem; och hon behagade Herodes så mycket, att han med ed lovade att ge henne vadhelst hon begärde. Hon sa då, såsom hennes mor ingav henne:" Ge mig Johannes Döparens huvud på ett fat" Då blev kungen bekymrad, men för eden och bordsgästernas skull bjöd han att man skulle ge honom det och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset. Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder" (Matt.14:6-11)
Under sitt korta liv fick han vara ett Guds sändebud. Hur skulle vi uppfattat honom ifall han skulle ha levat idag? Som en verklig gudsman eller som en fridsstörare som inte kan uppföra sig på ett värdigt sätt eller nästan en religiös galning? Johannes var ingen dussinmänniska utan han var en förelöpare för att nu var det slut på det gamla och en ny tidsålder höll på att bryta fram.
Finns det några Johannes-röster idag? Människor som är villiga att fullt ut gå med Herren?
Nu skall jag presentera något annat som du kanske drar åt öronen för. Innan vi i Sverige fick vår folkväckelse under medlet av 1800-talet hade vi fått vår Johannes döparen från Frankrike - Jean Baptiste Bernadotte, sedermera den första kungen av vårt nuvarande kungahusätt, Carl XIV Johan. Deras sociala ställning var vitt skilda, liksom deras uppdrag. Jag vill inte närmare jämföra dessa så olika män med varandra, men tror ändå att det måste ha funnits något mer gemensamt hos dem än enbart namnet. På något sätt var kanske Bernadotte ändå en förelöpare som den första regent i ett kraftigt minskat Sverige. (Finland hade blivit ryskt några år tidigare) Om Sverige skulle ha fått en annan kung, hade det påverkat det andliga klimatet? Det kan vi naturligtvis inte veta, men jag tror ändå kungahuset varit en välsignelse för landet Sverige. Här slutar den annorlunda jämförelsen. Gå och tjäna Herren med glädje i midsommartid!
Kommentarer
Skicka en kommentar