Fortsätt till huvudinnehåll

Johannes Döparens dag

 När vi ser på almanackan finner vi att det idag är Johannes Döparens dag. Jag har skrivit om honom förut, men han förtjänar att nämnas om på nytt. Hans korta levnadsöde, det speciella uppdrag han hade har sin plats i frälsningshistorien. Han är unik i det avseendet att han är den ende som döpt en syndfri person, nämligen Jesus själv. Motvilligt gjorde han detta i Jordan, av helt naturliga skäl. Vem av oss skulle känna sig kvalificerad att döpa Mästaren själv? 

Johannes var ingen gourmand, hans enkla diet bestod mest av gräshoppor och vildhonung. Omkring sig hade han en mindre lärjungaskara. Hans budskap var tufft för de som gick ut i öknen för att lyssna till "det heliga originalet" som ohämmat propagerade för omvändelse. Det osade hett då de skriftlärde ville låta döpa sig, de stötte på patrull och han frågade dem rakt på sak hur de hade tänkt sig den tillkommande vreden? Frukten av deras liv var inte alls vad som förväntades av dem, nej, de levde inte som de lärde. Detta genomskådade Johannes och hans ärlighet kom att med tiden kosta honom livet. 

Det verkar som om Johannes Döparen hamnade i fängelse samtidigt som Jesus rustades för sin tjänst under de fyrtio dagarna i öknen. Johannes hade nämligen tillsagt landshövdingen Herodes att det inte var tillåtet att leva med sin brors hustru. Det tålde inte maktgalningen som helst av allt hade velat likvidera honom på en gång, men, se folket höll Johannes för en profet och det skulle inte varit Herodes nådigt att ha avrättat honom. 

"Men så kom Herodes födelsedag. Då dansade Herodias dotter framför dem; och hon behagade Herodes så mycket, att han med ed lovade att ge henne vadhelst hon begärde. Hon sa då, såsom hennes mor ingav henne:" Ge mig Johannes Döparens huvud på ett fat" Då blev kungen bekymrad, men för eden och bordsgästernas skull bjöd han att man skulle ge honom det och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset. Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder" (Matt.14:6-11)

Under sitt korta liv fick han vara ett Guds sändebud. Hur skulle vi uppfattat honom ifall han skulle ha levat idag? Som en verklig gudsman eller som en fridsstörare som inte kan uppföra sig på ett värdigt sätt eller nästan en religiös galning? Johannes var ingen dussinmänniska utan han var en förelöpare för att nu var det slut på det gamla och en ny tidsålder höll på att bryta fram. 

Finns det några Johannes-röster idag? Människor som är villiga att fullt ut gå med Herren? 

Nu skall jag presentera något annat som du kanske drar åt öronen för. Innan vi i Sverige fick vår folkväckelse under medlet av 1800-talet hade vi fått vår Johannes döparen från Frankrike - Jean Baptiste Bernadotte, sedermera den första kungen av vårt nuvarande kungahusätt, Carl XIV Johan. Deras sociala ställning var vitt skilda, liksom deras uppdrag. Jag vill inte närmare jämföra dessa så olika män med varandra, men tror ändå att det måste ha funnits något mer gemensamt hos dem än enbart namnet. På något sätt var kanske Bernadotte ändå en förelöpare som den första regent i ett kraftigt minskat Sverige. (Finland hade blivit ryskt några år tidigare) Om Sverige skulle ha fått en annan kung, hade det påverkat det andliga klimatet? Det kan vi naturligtvis inte veta, men jag tror ändå kungahuset varit en välsignelse för landet Sverige. Här slutar den annorlunda jämförelsen. Gå och tjäna Herren med glädje i midsommartid!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.