Tänk vad lätt vi människor har att tala om hur andra människor borde vara, leva och agera. Några klasskillnader skiljer oss inte åt, utan i slott, såväl som koja förfasar man sig över sin nästa. Hur det är med självbilden kan man verkligen fråga sig; ibland finns ingenting alls av den varan verkar det som. Vi vet så ofta hur det borde vara, kunde vara, men som det ändå inte är - och glömmer att den enda vi verkligen kan förändra, det är mig själv - egenrättfärdighetsfariseén han är det inte lätt att få frälst!
I den osäkra tid vi nu lever i, politiskt, under pandemins härjningar och en värld där vi ser våldet utbreda sig mer och mer, till vem skulle vi då vända oss till om inte till Gud. Vi talar ofta om bön men praktiserar den inte särskilt mycket.
Dagens citat av EFS-predikanten Fredrik Wislöff talar för sig själv. De händelser som i dagarna ägt rum belyses "av historiens ljus." "Han skriver:
"Varen fria från trätgirighet och begär efter fåfänglig ära. Fast hellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv." (Fil.2:3)
Trätgirigheten är så ful, att nästan alla känner sig fria från den. Och ändå är det inte få som hyser den i sin barm. Det är det samma som kärlekslös oppositionslust, den ständiga lusten att säga emot.
Fåfänglig ära är det väl heller inte många som strävar efter. Man har nämligen svårt för att inse, att den ära man får genom äregirig strävan är fåfänglig. Man blir förytligad, blir lätt osann i sitt väsen genom att alltid försöka vara människor till behag.
Byt bort allt detta mot ett ödmjukt och kärleksfullt sinne. Kretsa inte så mycket omkring dig själv. Både oppositionslusten och äregirigheten har sin grund i ett stort jag och ett självupptaget sinne. Tänk mindre på dig själv - och om dig själv. Och akta andra högre. Så skall ditt liv bli rikare.
I mitt eget tycke vara ringast ibland syskonen; i det sinnet mig bevara, du min dyre själavän!"
Kommentarer
Skicka en kommentar