C G Hjelm, folktalare, humorist och profet - så kunde han själv annonsera sina möten - höll en gång en predikan i midsommartid. Ett utdrag ur den lyder, som följer:
"Det är en gammal sed hos oss att vid den här högtiden talar om Johannes Döparen. Det är ett ord om honom som Johannes, aposteln, evangelisten och profeten säger; "En man uppträdde, sänd av Gud, hans namn var Johannes." Det ordet ville jag begagna som ett litet språngbräde för vad jag har att säga här ikväll. Vi skall lära oss och uppskatta de möjligheter vi har och förstå den tid i vilken vi lever och framför allt förstå och uppskatta den stund, det ögonblick vilket vi just nu befinner oss i.
Om vi skulle jämföra den tid i vilken vi lever med den tid i vilken våra baptistiska förfäder levde för hundra år sen´ så kan vi karaktärisera dessa två skeenden på det sättet att för hundra år sedan, då hade våra trosförfäder kolossala svårigheter av vilka de försökte skapa möjligheter. Det var ett år då samtliga baptistpredikanter i Dalarna satt i fängelse. Det var en viss period på 1880-talet då en predikant som satt inne skrev till den lilla församlingen som han var föreståndare för, "medan jag sitter inne och ni är ute skall ni arbeta för Jesus, vinn själar till dess jag kommer ut så skall jag hjälpa er till dess ni åker in, och så kommer ni ut och då skall vi arbeta tillsammans till dess vi åker in allesammans och så sitter vi inne till dess vi kommer ut allesammans." På dessa fem år döptes 20000 personer.
De kunde konsten att av svårigheter skapa möjligheter. Vi befinner oss i en helt annan situation. Vår svårighet består i att skapa verkligheter av våra kolossala möjligheter. De som började detta verk i all ringhet, de skapade möjligheter av svårigheter. Nu har dessa möjligheter växt ut och vi må se till att de kan bliva verkligheter, - nu är frälsningens dag, nu kan vi göra någonting. Det enda ögonblick vi har det är nuet. Vilket underbart nu. Vi kan alla skapa någonting av det ögonblick som är nuet.
Det här ordet; En man uppträdde, sänd av Gud, hans namn var Johannes, säger oss korta men kolossalt innehållsrika ord, en man. Vår tid behöver män. Och går det inte att få många så är han tacksam för en. En man. Man ska då man umgås med Gud och skall uträtta goda gärningar inte vara rädd för att bli ensam. Om vi skall vänta på det att vi skall få alla med oss, då kommer vi aldrig iväg, men är det så att vi ger oss iväg, även om vi måste gå ensamma så har vi givit hela världen ett exempel på hur man skall handla.
Låt oss därför stå för Gud även om vi skall stå ensamma. Låt mig också säga att Gud sänder sådana människor som lämnar sig åt Gud. Vi har många uttryck; frälst, född på nytt och förnyad och allt vad än det heter och nyligen träffade jag en broder som var nyförnyad.
När jag blev frälst, 31 december 1916 kl 4 på eftermiddagen i Betels metodistkyrka i Norrköping, då sade djävulen dagen efteråt till mig, - Blev du riktigt frälst igår? Ja, det blev jag!"
Kommentarer
Skicka en kommentar