Lydnad är bättre än offer

 "Nej, lydnad är bättre än offer" (1Sam.15:22)

Att lyda, är det lätt eller är det svårt? Det beror naturligtvis på sammanhanget, på vem du frågar och vad saken gäller. Rätt vanligt är det att människan vill göra som den vill utan att behöva underordna sig något högre väsens direktiv. Han/hon vill vara fri och tror sig ofta vara det. Det är lätt att skylla på att man inte tror på något som är högre och större än vad mitt intellekt kan innefatta. Att en högre makt, vid namn Gud, skulle bestämma över mig, ja, det vill man inte höra talas om. Att han dessutom har synpunkter på mitt sätt att leva, hur jag klär mig och hur jag behandlar min nästa, nej det är utanför min begreppsvärld.

Gud tvingar sig aldrig på någon, han söker dig för att erbjuda gemenskap, men ger dig själv ett fritt val; vill du vandra tillsammans med honom eller inte. Att han skulle tvinga någon mot dess vilja till sin himmel skulle ju inte innebära någon glädje alls för den personen ifråga. Det är lätt att tänka sig, o, vad Herren är barmhärtig som räddar den människan undan avgrundsdöden och med tvång hemförlovar honom. Men skulle då himlen bli en himmel för honom? Knappast. Att tillbringa en evighet, åtminstone en lång tidsålder tillsammans med en helig Gud skulle inte bli något annat än ett helvete, ett lidande att hela tiden se sig avslöjad av någon man inte vill på något sätt ha att göras med. Den gudsbilden får vi akta oss för att tro på. 

Människan tror sig vara fri att göra vad hon vill men är det inte märkligt, att det är inga problem med att lyda lagar när det gäller fara för min hälsa, min ekonomi eller min status. Om arbetsgivaren t.ex påbjuder en viss klädkod innebär det för de allra flesta inga invändningar alls, man fogar in sig i ledet och går klädd efter reglementets förordningar. Är klädkoden uniform så bär man den utan att ifrågasätta syftet. 

Varför skall det då vara så mycket svårare att efterfölja Guds rekommendationer när det gäller handel och vandel. Allt är lovligt, ja, men allt är inte nyttigt. Guds församling och världens väsende kan inte förenas, de ligger alldeles för långt från varandra.

Se´n finns det de som tror att den kristne tvingas att tänka på ett visst sätt av en despotisk Gud. Att tankelivet hos människan innebär villkorslös lydnad. Skulle det vara så, varför skapade han inte då istället fjärrstyrda robotar, som kunde programmerats och blivit "ybermänniskor", tänk så många problem mindre vår värld skulle ha haft. 

Samma människor reflekterar inte heller över hur de själva mycket starkt påverkas av att tänka och handla politiskt korrekt efter den värdegrund som för närvarande är rådande och dominerande. Dessa krafter som vill föra människosläktet mot ruinens brant, dem är man inte rädd för. Men den gode herden, han som gav sitt liv för fåren, honom är man misstänksam emot. 

Den som står i skuld, han är inte fri. Vare sig ekonomiskt, moraliskt eller sett genom Guds glasögon. En brottsling och lagöverträdare har många gånger lättare att se sin synd, även om han inte alltid vill erkänna den, än vad en präktig, självgod och oklanderlig människa gör. Därför är det så mycket svårare för den sistnämnde att se sin egen synd och inse att också jag behöver bli frälst. Alla hava syndat och gått miste om härligheten från Gud (Rom.3:23) Genom Jesu försoningsdöd blev skiljemuren nedbruten och den nya levande vägen öppen, ända fram till Guds tron. Genom att tro på denne Jesus, Guds enfödde Son väntar en evighet tillsammans med Gud. Dock kan du redan här i tiden få vara ledd av Den Evige.

Lydnad är bättre än offer. Vågar vi tro det. Gud behöver inte din duktighet, den klarar han sig utan. Men vår villighet och våra hjärtan, skall han få tillträde dit? Så att ditt liv blir fyllt av mening och salighet.