Frälsningshistorien genom tidsåldrarna

 Dagens citat står baptistpastor John Ongman för. Han skriver:

"Det fattas säkert ännu mycket, innan vi kan instämma med aposteln Paulus, då han säger: "Därför betygar jag för er på denna dag, att jag är oskyldig till allas blod, ty jag har inte undandragit mig att förkunna er allt Guds råd." (Apg20.26-27). Då man i genomsnitt betraktar den predikoverksamhet, som utövas i Guds församling i närvarande tid, torde man ej överdriva, om man säger, att den har varit både svag och ensidig. Att det gives erkännsvärda undantag från denna sakernas ställning, det medges gärna, men att förhållandet överhuvudtaget är sådant, torde ingen kunna bestrida. Evangelii förkunnare i allmänhet hava rört sig inom en jämförelsevis trång sfär, då det gäller att förkunna Guds Ord, och detta inte minst i fråga om de sanningar, vilka röra Guds församling och hennes uppgift under den evangeliska tidsåldern. Om man med allvar studerar Nya Testamentet, särskilt de paulinska breven, grips man av en underbar känsla, då man märker, vilka höga tankar den helige Ande har om Guds församling.

Under alla tidsåldrar har Gud haft ett folk på jorden, genom vilket han har uppenbarat sitt vittnesbörd ibland människorna. Under den antediviluanska tidsåldern uppehöll Gud sitt vittnesbörd genom Sets avkomlingar, medan Kains släkte motverkade detsamma. Efter floden utvalde Gud Noa och hans efterkommande som bärare av vittnesbördet. Sedan kallades Abraham och hans avkomlingar att uppehålla detsamma. I och med den mosaiska periodens inträde gavs det en skriven uppenbarelse, varigenom kunskapen om Gud utvidgades, så att människorna fick en allsidigare uppfattning om Guds väsen.

Då man med kristen tro och allvarlig eftertanke studerar de heliga skrifterna, så finner man, hur allvarligt och grundligt Gud i alla tider arbetat på att uppenbara sitt väsens egenskaper för oss människor. Härpå beror också människans frälsning och bestånd intill änden, ty i samma mån som vi fått en rätt uppfattning av Gud, i samma mån lära vi att älska, lyda och tjäna honom. Å andra sidan har satan ända ifrån fallets dag intill nu arbetat och arbetar på att ge oss en vrångbild av gudomen, och i detta sitt arbete har han lyckats på ett fruktansvärt sätt. Alla tiders villfarelser ha varit och är hans verk, och genom dessa har han dragit massorna efter sig. Därför ha också alla villfarelser ett gemensamt grunddrag, vare sig de gå under det kristna namnet eller ej, nämligen det att antingen helt och hållet taga bort Jesu Kristi medlareskap eller också i ett eller annat avseende förringa detsamma.

I gamla förbundet uppenbarar Gud sig under sju olika namn, av vilka vart och ett har sin särskilda innebörd, för att genom dem lägga i dagen Guds många och fullkomliga egenskaper. Dessa namn är Elohim, Jehova, El Shaddaj, El Eljon, Adonai, El Olam och Jehova Sebaoth. Vi hava här icke tid att förklara innebörden av dessa namn, men så mycket vill vi säga, man får rik lön för mödan att studera dem, icke allenast därigenom att man bättre lär känna Gud utan ock får en djupare inblick i Guds handlingssätt med sitt folk under flydda tidsåldrar. "Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt talat till fäderna genom profeterna, har han i dessa yttersta dagar (i denna sista tidsålder) talat till oss genom sin Son." (Hebr.1:1) I och med denna sista och högsta uppenbarelse börjar vårt Nya Testamente. Men då Guds gamla förbundsfolk förkastade sin Messias, måste himlen upptaga honom intill tiderna för alltings återställelse, om vilka Gud av ålder har talat genom sina heliga profeters mun. (Apg.3:21) Och då Gud, som ser det tillkommande, även förutsåg detta, förberedde han det så, att vittnesbördet om honom skulle uppehållas på jorden genom Guds församling. Denna är det, som enligt hans fastställda råd skall fortsätta att vittna om honom i den helige andes kraft, tills denna tidsålder är avslutad."