Fortsätt att bedja

 "Ja, om ni ber om något i mitt namn, så skall jag göra det" (Joh.14:14)

Detta låter väl enkelt, om vi ber om något i Jesu namn, då skall vi få det. Ändå blir det många gånger inga bönesvar. Gud verkar avlägsen, svaret dröjer och livet blir inte vad vi själva tänkt oss. Det är sant att mycket förmår en rättfärdig mans bön, då den bedes med kraft. (Jak.5:16)

Att leva i ordet och bönen har lett många Herrens tjänare. Det är gott att utgjuta sig för Herren, att säga honom hjärtats innersta tankar och dess längtan. Varför bönesvaret ibland dröjer förstår vi inte alltid. Det blir ej alltid såsom vi tror att är bäst för oss, för stunden, för framtiden eller för det böneämne vi ber för. Ändå tror jag Herren vet vad som är bäst för oss, att han leder oss. Det är lätt att ge upp om bönesvaret dröjer eller uteblir. Att ägna tiden åt annat när vi inte får "kontakt" med himlens Gud. 

Dock kvarstår löftet att om någon ber om något i Jesu namn, så skall det ske så. Orkar vi hålla ut? Är vi öppna för korrigering om det är där skon klämmer? Eller ber vi främst av plikt och tradition? När dagar blir till veckor, veckor blir till månader och månader blir till år, är det lätt att ge upp och tänka, Gud hör mig inte längre. 

Men han finns bakom molnen ändå, ofta begriper vi inte hans märkliga vägar. Andra gånger har han fullt sjå med att få oss tysta och stilla så att han kan börja tala. Vi vill så gärna diskutera och veta lösningen. För att kunna presentera den för honom. Var och en vill så ofta gå sin egen väg utan att uppfatta de himmelska signalerna ovanifrån. Herre, lär oss att lyssna till din stämma och uppfatta den.