Fortsätt till huvudinnehåll

Den barmhärtige samaritens åsna

Eva Spångberg från Hjälmseryd i Småland var inte endast träsnidare och målare, hon var evangelist också. Hon talade gripande om den barmhärtiga samariten under en TV-sänd; Helgmålsringning:

"En av Nya Testamentets mest kända berättelser är liknelsen om den barmhärtige samariten. Många tänker nog, ja, den känner vi väl, det var ju han som stannade och hjälpte en slagen medmänniska. Han var ju inte som de andra som gick förbi, honom känner vi. Ja, det är frågan om det, om man känner den barmhärtige samariten, för om man läser liknelsen uppmärksamt förstår man att det är Jesus själv. Och när han berättar liknelsen för den självsäkre mannen som frågade vem som var hans nästa, så är det säkert så att Jesus vill att han skulle känna igen sig i den där slagne mannen, för det kan väl vi alla göra. Visst har vi fått sår, kanske förödande sår ifrån barndomen, ungdomen, då människor sagt: Du är värdelös! Och så ligger man blödande där vid livets allfartsväg och flugorna surrar i såren; värdelös, värdelös, värdelös.

Men så kommer han, den barmhärtige samariten och gjuter olja och vin i såren och förbinder dem och för oss genom tron till sin egen gemenskap, där han betalat för oss två silverpenningar; den ene är syndernas förlåtelse och den andre är evigt liv. Och när Jesus berättar den här liknelsen, så säger han; Gå du och gör på samma sätt. Jamen, det är för stort, det kan inte jag. Ja, men kan man inte det så kan man i alla fall vara den barmhärtige samaritens åsna och det är många kristna som har fungerat som åsnor och fått föra människor till Jesus och det är stort nog det.

Men nog tror jag vi allihopa kan känna igen oss i de där två som gick förbi. Ja, vi går ju inte förbi om det är en trafikolycka ute vid vägen, men det kan vara någon som kommer och börjar prata med oss som har andliga sår och som pratar och pratar och så, lite grann i smyg, tittar vi på klockan och så säger vi, du får ursäkta, men jag måste till banken och den stänger klockan två. Och så går vi förbi.

Men när nu Jesus berättar den här liknelsen för den självgode mannen så frågar han: Vem var den mannens nästa? Han behöver väl tänka en stund och så säger han: Den som visade honom barmhärtighet. Det är då som Jesus säger till honom och till oss alla: Gå du och gör på samma sätt!"

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.