Får pionjärernas tro också bli vår tro?

 "Tänk på edra lärare, som hava talat Guds ord till er; se hur de slutade sin levnad, och efterfölj deras tro." (Hebr.13:7)

Idag hade jag möjlighet att läsa god, inspirerande litteratur; alltid lika upplyftande att ta till sig, åtminstone för den bokmal som nog många uppfattat undertecknad till att vara. Fyllda av tro och helig Ande skrev de om de fåvitska jungfrurna, Johannes Döparens kallelse och uppgift och vikten av barmhärtighet. Det som har skrivits under väckelse, det som fötts fram under kampen, det som bevarats för oss nutida läsare är en outtömlig skatt, som jag innerligt hoppas vi kan tacka Gud för. Inte minst kan vi ana det trosliv de levde tillsammans med både Gud och människor.

Efterfölj deras tro uppmanar oss Hebreérbrevet, och syftar på den levande tro våra förfäder haft. Den tro som föder liv, som blir till vittnesbörd för omgivningen och som smittar av sig, den tro som övervinner världen och omvandlas till praktisk handling. Den förnuftiga, snustorra tron, är vi inte ganska trötta på den? Längtar vi inte efter den tro som efterföljer predikan med tecken och under i en atmosfär av förväntan och salighet? Den tro som våra föregångare hade i gemenskap med sin Frälsare, önskar inte också vi efter att uppleva den markant, även i vår tid?

Nu har det gått ett drygt år sedan världen bokstavligen lamslogs av ett litet osynligt virus. Hur framtiden skall bli vet vi inte, men vi kan ana att stora förändringar är på gång. Vi har inte kunnat samlas, bedriva verksamhet eller umgåtts på det sätt vi varit vana med. Vi har fortfarande möjlighet att sända "på nätet" och säkert har budskapet om den uppståndne nått människor via cyberrymden. Jag såg förresten i morse dopförrättning hos hillsong-vännerna och det gläder mig att det finns de som vill och  vågar praktisera dopsanningen, trots allt hot i form av epidemi, konkretism eller teologiska luddigheter. 

Vad det gäller dopet så är bibeln så tydlig, att det inte borde råda några som helst oklarheter kring det hela. Till och med Jesus själv blev döpt, syndfri som han var, och detta som ett exempel på hur vi, hans efterföljare bör göra. Begrava vårt gamla liv i vattnets böljor, för att uppstå i ett nytt väsende, i liv. 

Utan tro är det omöjligt att täckas Gud och genom tron och ordet har församlingen gått framåt år efter år. Om Jesus dröjer och vi får leva, hur kommer det då att se ut efter några år? Har kyrkorna öppnat upp igen? Har väckelsevindar blåst fram genom landet eller är det de underjordiska församlingarnas tid? Om inte vi får uppleva samma kraft och samma tro som bodde hos våra förelöpare är det risk att det går för Sverige på liknande sätt som det gick för de sju församlingarna i Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel, det återstår mest ruiner av vad det varit och andra krafter har tagit över landet. 

Nej, sök Gud så länge Han låter sig finnas. Natten kommer då ingen kan verka. Än är vi inte där. 

Skall Kristus när han kommer igen på himlens sky Då finna att du sover och sitter fast i dy. Skall tro hos dig han finna och olja i ditt kärl Att lampan klart kan brinna Snart brudgummen är här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Två viktiga ord !

En dikt