" Gå in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många är de som gå fram på den; och den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och få är de som finna den." (Matt.7: 13-14)
Dessa ord är hämtade från slutet av Jesu bergspredikan. När hörde du någon predika utifrån denna text sist? Är det inte snarare så att många undviker att närmare tala om den smala vägen och den trånga porten. Den passar liksom inte in i vårt moderna inkluderande samhälle. Men skulle då dessa Jesus-ord endast höra till en förgången tid och att vägen skulle bli rakare och bredare och porten större och öppnare ju närmare tiden då Han återvänder nalkas? Knappast - och samtidigt heter det ju så skrämmande i denna text att få - inte många - är de som finna den. Betyder det då att nästan ingen kvalificerar sig till himlens härlighet? Samtidigt heter det också att Gud vill att alla skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen, (1 Tim. 2:4) och så skall Gud bli allt i alla. (1 Kor. 15:28)
Om vi börjar med att tänka oss evigheten, tror någon av oss på fullaste allvar att Gud skulle vilja tillbringa evigheten befriad ifrån så många människor som möjligt och endast de modigaste martyrerna, troshjältarna och helgonen skulle få komma in. På grund av förtjänst eller nåd? Och skulle himlen befolkas endast av ett mycket litet fåtal ur elitstyrkan, medan det kryllar av människor i helvetets mörker?
Du kanske har mött någon som på fullaste allvar och med största övertygelse trott och hävdat vad jag nyss skrev. Men skulle det då inte också betyda ett stort nederlag, en seger åt mörkrets furste som han definitivt inte skall få, även om han blivit kastad i eldsjön? Och den stora vita skaran inför tronen, dessa som kommit ur den stora bedrövelsen, (Upp.7:9) är de nästan ensamma däruppe? Nej, vi läser vidare i samma vers att skaran är så stor att ingen kunde räkna den. Ära, Halleluja!
Och tillsammans med dessa; åtskilliga av dem, som dött i tron på sin Frälsare, så något tyst, dystert och ödsligt skall vi inte räkna med däruppe. Fastmer jubel och bröllopsglädje!
Ändå talar Jesus om den trånga porten och den smala vägen. En smal väg kan ha diken på bägge sidor, och att navigera på den i mörker innebär lätt att du kommer av vägen och hamnar ner i diket. Ibland talar vi - onekligen med en viss ironi - om hur lätt det är att hamna, antingen i det ena eller det andra diket och menar närapå att enda gången vi verkligen befinner oss på vägen, det är då vi är på väg från det ena diket till det andra.
Att navigera genom tidens mörka farled, där villfarelsens minor ständigt ligger på lur, är inte enkelt. Men tack och lov får vi ha lotsen med ombord, som vet var de fördolda skären finns och ledda av Honom kan vi segla hemåt och uppåt.
Olika bildspråk som beskriver livet och dess svårigheter och hur lätt det är att komma på sidan av den väg Gud banat åt oss. Med alla våra valmöjligheter vi ständigt ställs inför, då är det inte lätt att alltid välja rätt och i tidens brus är det ej heller alltid vi får den ro omkring oss, så vi kan uppleva den stilla, milda rösten som talar om vad vi skall välja. Det är lätt att segla på grund. Men om detta sker; blir du då stående kvar eller söker du hjälp att bli bogserad därifrån?
Villfarelsens minor, vad kan det vara för något? Ja, nog finns det gott om utbud för den religiöse finsmakaren. Letar du runt på Internet väller en flod av diverse olika inriktningar emot oss, var så säker. Mycket som vid första anblick verkar sunt och uppbyggligt, men skrapar du under ytan så finner du att villfarelsen ändå ligger på lur.
Den urvattnade förkunnelsen som varit dominerande på många håll, har lett till att fåren sökt sin andliga näring och föda på annat håll än i den egna församlingen och kan då lätt bli ett byte för andra krafter som ligger fördolda, som exempelvis i källor innehållande nyjudaism. Andra längtande, som inte ser några tecken och under ske på hemmaplan, kan lätt falla till föga för ockultism eller New Age i tro på att det är Herren själv som verkar. Den tredje söker sina rötter hos någon av ökenfäderna eller blir bländad av den katolska kyrkans tjusighet och historia. Eller så tröttnar den ene efter den andre och snart har världsanden tagit den människan i full besittning, det räcker med att försumma sitt eget andliga liv, bönen och bibelläsningen. Ja, det är då inte någon enkel match att hålla sig på vägen.
Käre vän, hur har du det ställt idag; - i din relation till din Frälsare - längtar du efter att få läsa och lyssna till Herrens ord eller är det mest jobbigt, dömande och likgiltigt? Har den helige Ande fått bli din kompass under bibelläsningen eller är det svårt att förstå vad du läser? Brinner bönens lampa i din kammare eller är det endast aska kvar?
Det finns gott om andlig litteratur att tillgå. Mycket är bra och av stor betydelse medan annat gör sig bäst genom att avlägsnas från bokhyllan. Många gånger är gamla böcker värdefulla, uppbyggliga och "säkra kort" men visst finns det frågetecken även i den genren. Är du osäker, fråga då gärna någon som kan hjälpa dig med tips på god litteratur.
Låt oss vandra i sällskap med Jesus på livets smala stig. Skulle du hamna ner i diket, se, då är Han genast beredd att dra upp dig igen. Med sin förlåtande kärlek och nåd!
Vägen med min Jesus går genom djupa dalar, men Hans stämma till mig når Han så ljuvligt talar. Frid och tröst Han med sig har Salighet så underbar, Går bredvid mig alla dar Hem till himlens salar.
Kommentarer
Skicka en kommentar