Fortsätt till huvudinnehåll

Rött eller vitt?

 " Om edra synder än är blodröda, så kan de bli snövita, och om de är röda som scharlakan, så kan de bli som vit ull " ( Jes. 1:18 )

När jag i kväll skådade ut genom vårt vardagsrumsfönster, såg vi, min kära hustru och jag, en ljuvligt vacker röd solnedgång. Var det inte bondepraktikan som på sin tid skrev: Aftonrodnad - vacker natt, morgonrodnad - slask i hatt!

En enkel kör tonar i mitt inre. Den lyder; Aftonrodnad, vacker natt, morgonrodnad, slask i hatt, men när tiden är inne, vet vi inte. 

Här menas tiden för Jesu återkomst! Vårt saliga hopps fullbordan i härlighet! Och ändå är det många som nästan "ser rött" så fort detta slutscenario kommer på tal. Det är som att vifta med ett rött skynke framför dem; det måste dröja så och så länge innan han kan komma, det och det måste först gå i fullbordan .....

Och samma människor som med lyftade händer och drömska blickar lovordar sin Messias och bedyrar hur fantastisk han är och hur mycket de älskar honom, verkar nästan vara rädda för det stundande bröllopet ovan där. Du får ursäkta mig, men om man verkligen älskar någon, vill man då inte vara tillsammans med honom på den plats där han befinner sig? Oavsett om det är på en plats man väl känner till eller om platsen är ny för mig? 

Vad drar vi för kopplingar till bibeln, när vi nämner färgen rött? Du kanske tänker på blodet eller nattvardsvinet? Den vane bibelläsarens tankar söker sig kanhända vidare till det röda snöret på Jeriko mur, den röda kvigan, linsoppan som Jakob gav sin bror Esau, Israels barns uttåg genom Röda havet eller alla de blodsutgjutelser som skedde under de grymma krig Gamla Testamentet berättar om. 

Rött eller vitt? Här menas naturligtvis inte någon måltidsdryck, utan frågan handlar om; säg är dina synder dig förlåtna. Om era synder än är blodröda, så kan de bli snövita. Det finns en Gud som förlåter dig allt, hur förskräckliga och avskyvärda än de synder är som vi kan ha begått. Om vi bekänner dem för honom så är han redo att förlåta. Han kan låta sin ljuva, hälsobringande frid skölja ned över dig. Ibland kan vi även behöva göra upp med människor vi sårat eller skadat på något sätt, medvetet eller omedvetet.

Den vita färgen symboliserar ofta renhet, oskuld och helighet, ett närapå "gudomligt" tillstånd långt fjärran från synd och värld, i en mer eller mindre paradisisk tillvaro. Den röda färgen står för blodet, elden, kampen men också kärleken. Elden som både värmer och tänder, kampen för det som är sant, rätt och riktigt och kärleken - både till Gud, våra medmänniskor och även våra ideal.

Blod och eld blev måttot för Frälsningsarmén - Kristi blod och Andens eld!

Även Arbetarrörelsen ( vi må tycka vad vi vill om den ) höjer sin röda fana i sin kamp för de ideal och de idéer de tror på - frihet, jämlikhet, broderskap. 

Rött eller vitt? Förlåten eller oförlåten? Benådad eller dömd? I Jesus Kristus är du fri från syndens och dödens lag. Så finnes nu ingen fördömelse längre för den som är i Jesus Kristus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. ( Rom. 8: 1-2 ). Gå och tjäna Herren med glädje. Kom inför hans ansikte med fröjderop! Han lever, den gamle av dagar!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid