Fortsätt till huvudinnehåll

Rött eller vitt?

 " Om edra synder än är blodröda, så kan de bli snövita, och om de är röda som scharlakan, så kan de bli som vit ull " ( Jes. 1:18 )

När jag i kväll skådade ut genom vårt vardagsrumsfönster, såg vi, min kära hustru och jag, en ljuvligt vacker röd solnedgång. Var det inte bondepraktikan som på sin tid skrev: Aftonrodnad - vacker natt, morgonrodnad - slask i hatt!

En enkel kör tonar i mitt inre. Den lyder; Aftonrodnad, vacker natt, morgonrodnad, slask i hatt, men när tiden är inne, vet vi inte. 

Här menas tiden för Jesu återkomst! Vårt saliga hopps fullbordan i härlighet! Och ändå är det många som nästan "ser rött" så fort detta slutscenario kommer på tal. Det är som att vifta med ett rött skynke framför dem; det måste dröja så och så länge innan han kan komma, det och det måste först gå i fullbordan .....

Och samma människor som med lyftade händer och drömska blickar lovordar sin Messias och bedyrar hur fantastisk han är och hur mycket de älskar honom, verkar nästan vara rädda för det stundande bröllopet ovan där. Du får ursäkta mig, men om man verkligen älskar någon, vill man då inte vara tillsammans med honom på den plats där han befinner sig? Oavsett om det är på en plats man väl känner till eller om platsen är ny för mig? 

Vad drar vi för kopplingar till bibeln, när vi nämner färgen rött? Du kanske tänker på blodet eller nattvardsvinet? Den vane bibelläsarens tankar söker sig kanhända vidare till det röda snöret på Jeriko mur, den röda kvigan, linsoppan som Jakob gav sin bror Esau, Israels barns uttåg genom Röda havet eller alla de blodsutgjutelser som skedde under de grymma krig Gamla Testamentet berättar om. 

Rött eller vitt? Här menas naturligtvis inte någon måltidsdryck, utan frågan handlar om; säg är dina synder dig förlåtna. Om era synder än är blodröda, så kan de bli snövita. Det finns en Gud som förlåter dig allt, hur förskräckliga och avskyvärda än de synder är som vi kan ha begått. Om vi bekänner dem för honom så är han redo att förlåta. Han kan låta sin ljuva, hälsobringande frid skölja ned över dig. Ibland kan vi även behöva göra upp med människor vi sårat eller skadat på något sätt, medvetet eller omedvetet.

Den vita färgen symboliserar ofta renhet, oskuld och helighet, ett närapå "gudomligt" tillstånd långt fjärran från synd och värld, i en mer eller mindre paradisisk tillvaro. Den röda färgen står för blodet, elden, kampen men också kärleken. Elden som både värmer och tänder, kampen för det som är sant, rätt och riktigt och kärleken - både till Gud, våra medmänniskor och även våra ideal.

Blod och eld blev måttot för Frälsningsarmén - Kristi blod och Andens eld!

Även Arbetarrörelsen ( vi må tycka vad vi vill om den ) höjer sin röda fana i sin kamp för de ideal och de idéer de tror på - frihet, jämlikhet, broderskap. 

Rött eller vitt? Förlåten eller oförlåten? Benådad eller dömd? I Jesus Kristus är du fri från syndens och dödens lag. Så finnes nu ingen fördömelse längre för den som är i Jesus Kristus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. ( Rom. 8: 1-2 ). Gå och tjäna Herren med glädje. Kom inför hans ansikte med fröjderop! Han lever, den gamle av dagar!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tredje världskriget

Har tredje världskriget redan inletts? Ingen aning. Vad vi i nuläget vet är att det är väldigt spänt mellan öst och väst. Riktigt spänt. Inte oväntat kan vi kasta ut frågan; Hur långt har vi egentligen kommit i det profetiska skeendet? Det beror på vem du frågar. Personligen tror jag inte det är särskilt långt kvar till Jesu tillkommelse. Finns det något samband mellan invasionen i Ukraina och att de judar som ännu bor kvar där skall återvända till Israel? Har den profetia som Emanuel Minos lyft fram där den gamla damen i Norge sett tredje världskriget bryta ut någon koppling till dagens händelser? Frågor  där vi anar ett svar utan att kunna stadfästa ett svar med säkerhet.  Finnmarksprofeten och gudsmannen Anton Johanson såg många syner och uppenbarelser som redan skedde under hans egen levnad. Han dog 1928. Skandinavien har knappast haft någon profet av hans kaliber när det gäller drömmar och syner som just denne fiskarbonde från nordligaste Norge. De syner som han såg angående tredj

Nuet och ålderdomen

 " Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma och de år nalkas om vilka du skall säga: "Jag finner icke behag i dem'. " ( Predikaren 12: 1 ) Jag har en vän som idag fyller 65 år. Fyller pensionär som det så vackert heter. 65 år är ingen hög ålder, idag, många är då fortfarande vid god vigör. Ett liv varar 70 - 80 år, heter det visst också ( Ps. 90: 10 ), fast många lever längre än så och att bli 100 år är inte ovanligt längre. I takt med att den västerländska levnadsstandarden stigit, har välfärden ökat! Hur framtiden blir, det vet vi inte. Den bild, som Predikaren målar upp då den beskriver ålderdomen är allt annat än ljus och föga uppbygglig för den moderna nutidsmänniskans tankevärld. Det heter nämligen följande i de återstående verserna i det 12:te kapitlet: " ja, förrän solen bliver förmörkad, och dagsljuset och månen och stjärnorna; före den ålder då molnen komma igen efter regnet, den tid då väktarna i huset darra, och de sta