Fortsätt till huvudinnehåll

Min Far och er Far, min Gud och er Gud

Idag är det C. O. Rosenius som skriver :

 "Men gå till mina bröder och säg dem.: Jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." ( Joh. 20:17 )

Detta är de första ord den uppståndne Frälsaren säger efter sin uppståndelse. Hans stora försoningsverk var nu avslutat. Lägg märke till att han vill fästa hela uppmärksamheten vid ordet bröder, då han upprepar orden min och er: Min Fader och er Fader, min Gud och er Gud. Före sin död kallade han inte sina lärjungar för bröder. Han hade kallat dem vänner och visat dem alla kärlek och sagt att den som gjorde hans vilja var hans broder, syster och moder. Men han hade inte tilltalat dem med ordet bröder.

Först nu gör han det, nu då det ursprungliga barnaförhållandet till Gud var återställt, det stora försoningsverket var fullbordat, syndafallet gottgjort och synden försonad, ormens huvud krossat och en evig rättfärdighet återvunnen. Det är först nu han tilltalar dem med ordet bröder och säger: Min Fader och er Fader, min Gud och er Gud. Detta är verkligen betydelsefullt. Stanna upp och tänk efter! Att det var det första Herren talade efter sin uppståndelse är ännu mer värt att understryka, då vi tänker på att detta var slutmålet för hela Kristi försoning, nämligen att återställa vårt i fallet förlorade barnaskap hos Gud.

Människan är ju ifrån begynnelsen skapad att vara Guds barn och arvinge. Då denna rättighet förlorades genom syndafallet, skulle "kvinnans säd" återställa den ( 1 Mos. 3:15 ). All salighet vilar på ett sant barnaförhållande till Gud: Men är vi barn, så är vi ock arvingar ( Rom. 8: 17 ). I sin egenskap av "den andre Adam" skulle Kristus återställa vårt barnaförhållande till Gud. Det skedde genom försoningen på korset. Den som förstått detta sammanhang mellan försoningen och barnaskap skulle av sig självefter försoningen ha kunnat fråga: Är nu vårt barnaskap hos Gud återställt? Är vi nu förda tillbaka till samma goda gudsförhållande som före fallet?

Nu kommer Herren Kristus själv och säger det - och det är det första han omtalar efter sin uppståndelse, och han ger särskilt eftertryck åt sina ord, för att vi skall märka vad han säger: Mina bröder - Min Fader och er Fader, min Gud och er Gud - min och er, min och er! Den som inte här anar något stort och gudomligt måste ha förlorat andlig hörsel och andligt förstånd.

Kristus, himmelens Herre, Guds evige Son, kom till jorden och blev människa. Nu då han fullbordat återlösningens verk säger han till stackars, svaga lärjungar: Mina bröder - min Fader och er Fader.

Så har Herren rivit ner skiljemuren. Nu är människa och Gud åter förenade, den förlorade barnarätten hos Gud återställd. Så är Guds Son den förstfödde bland många bröder ( Rom. 8:29 ). Lägg märke till detta: den förstfödde bland många bröder! Vad hör jag? Jag vågar knappt tro mina öron. Lyssna noga till denna brodershälsning! Här är ett djup och en höjd som går över vårt förstånd. Gåvan är för stor och våra hjärtan för trånga. "Från djup och till djup i Guds eviga råd serafen ej skådar ett under av nåd mer stort och mer härligt än detta".

Kanske du säger: Det gäller lärjungarna. De stod Jesus närmast. De var hans trogna följeslagare i mer än tre år, de var fromma och heliga. Dem kunde han kalla bröder. Vad angår det mig? Svar: Har du ännu inte förstått att vårt broderskap med Kristus är detsamma som vårt barnaskap hos Gud? Att förvärva åt oss barnarätten var målet för hela Kristi försoning, och denna försoning gällde inte bara några få vänner utan hela världen.

Nog förefaller det orimligt att vi stackars syndare skulle vara Kristi bröder. Men vad säger skriften? Har Kristus anseende till person? Gud, alla människors skapare och frälsare, ser inte till någon särskild person utan till människan som sådan. Inte ens Kristi egen mor fick något företräde här. Allt vad människan heter var för honom lika. Det är människan och inte den eller den personen som är så dyrbar för hans ögon. Men med den skillnaden att hans trogna ligger vid hans bröst, är hans lust och glädje, medan de otroende är förlorade sorgebarn, fjärran från hans innerliga gemenskap.

Detta broderskap gäller inte bara hans första lärjungar utan också dig och mig och alla dem som genom deras ord kommit till tro på honom. O, stora härlighet! O, eviga glädjekälla! Du och jag och alla troende har del i denna hälsning: Mina bröder, min Far och er Far, min Gud och er Gud.

Han har sagt: Min Fader, eder Fader, Han har sagt: min Gud och eder Gud, O, min arma själ, är du ej glader, Att ock du har fått ett sådant bud?

O, det broderskapet, se det gäller Mer än allt vad här man nämna kan, Ty i bredd med Jesus det mig ställer, Ger mig rätt till samma arv som han."


 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Jesus är Herre

Låt oss i dessa orostider hålla fast vid och låta fokuset vara på att Jesus är Herre. Han är Herre över det osynliga corona virus och han är Herre över krigets makter som bullrar borta i öst. En dag skall komma då alla tungor skall bekänna, vare sig de är i himlen, på jorden eller under jorden att Jesus  Kristus är Herre! Ära Halleluja! Detta är något att se fram emot med glädje!

Vad är synd?

"Var och en gick sin egen väg" (Jes.53:6) Vad är synd? Skulle du vandra runt och fråga några hundratal människor denna många gånger känsliga fråga; vad är synd, så skulle du med största sannolikhet få en mängd olika svar. En del av svaren skulle säkerligen handla om avvikande sexualitet, otrohet i olika former eller ett rufflande med pengar. Andra skulle kanske lyfta fram vissa yttre beteenden, handlandemönster, stolthet och kaxighet, ett våldsamt uppförande eller ovilja att förlåta, ja, listan kan göras lång. Vad är då synd? Synd är uppror mot Gud. Så var då det sagt. Människan vill vandra sin egen väg utan att behöva underordna sig ett osynligt gudomligt väsen. "Jag gör som jag vill", "kom inte och påstå sådant vi inte kan fastslå med vår vetenskap, jag kan, jag vet, jag avgör". Ständigt detta jag,  jag, jag, jag, jag. Jag kan, jag vet, jag är så duktig. Jag är i centrum hela tiden och i vissa fall snurrar hela världsalltet kring mig, min person, mitt ar