Fortsätt till huvudinnehåll

Min Far och er Far, min Gud och er Gud

Idag är det C. O. Rosenius som skriver :

 "Men gå till mina bröder och säg dem.: Jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." ( Joh. 20:17 )

Detta är de första ord den uppståndne Frälsaren säger efter sin uppståndelse. Hans stora försoningsverk var nu avslutat. Lägg märke till att han vill fästa hela uppmärksamheten vid ordet bröder, då han upprepar orden min och er: Min Fader och er Fader, min Gud och er Gud. Före sin död kallade han inte sina lärjungar för bröder. Han hade kallat dem vänner och visat dem alla kärlek och sagt att den som gjorde hans vilja var hans broder, syster och moder. Men han hade inte tilltalat dem med ordet bröder.

Först nu gör han det, nu då det ursprungliga barnaförhållandet till Gud var återställt, det stora försoningsverket var fullbordat, syndafallet gottgjort och synden försonad, ormens huvud krossat och en evig rättfärdighet återvunnen. Det är först nu han tilltalar dem med ordet bröder och säger: Min Fader och er Fader, min Gud och er Gud. Detta är verkligen betydelsefullt. Stanna upp och tänk efter! Att det var det första Herren talade efter sin uppståndelse är ännu mer värt att understryka, då vi tänker på att detta var slutmålet för hela Kristi försoning, nämligen att återställa vårt i fallet förlorade barnaskap hos Gud.

Människan är ju ifrån begynnelsen skapad att vara Guds barn och arvinge. Då denna rättighet förlorades genom syndafallet, skulle "kvinnans säd" återställa den ( 1 Mos. 3:15 ). All salighet vilar på ett sant barnaförhållande till Gud: Men är vi barn, så är vi ock arvingar ( Rom. 8: 17 ). I sin egenskap av "den andre Adam" skulle Kristus återställa vårt barnaförhållande till Gud. Det skedde genom försoningen på korset. Den som förstått detta sammanhang mellan försoningen och barnaskap skulle av sig självefter försoningen ha kunnat fråga: Är nu vårt barnaskap hos Gud återställt? Är vi nu förda tillbaka till samma goda gudsförhållande som före fallet?

Nu kommer Herren Kristus själv och säger det - och det är det första han omtalar efter sin uppståndelse, och han ger särskilt eftertryck åt sina ord, för att vi skall märka vad han säger: Mina bröder - Min Fader och er Fader, min Gud och er Gud - min och er, min och er! Den som inte här anar något stort och gudomligt måste ha förlorat andlig hörsel och andligt förstånd.

Kristus, himmelens Herre, Guds evige Son, kom till jorden och blev människa. Nu då han fullbordat återlösningens verk säger han till stackars, svaga lärjungar: Mina bröder - min Fader och er Fader.

Så har Herren rivit ner skiljemuren. Nu är människa och Gud åter förenade, den förlorade barnarätten hos Gud återställd. Så är Guds Son den förstfödde bland många bröder ( Rom. 8:29 ). Lägg märke till detta: den förstfödde bland många bröder! Vad hör jag? Jag vågar knappt tro mina öron. Lyssna noga till denna brodershälsning! Här är ett djup och en höjd som går över vårt förstånd. Gåvan är för stor och våra hjärtan för trånga. "Från djup och till djup i Guds eviga råd serafen ej skådar ett under av nåd mer stort och mer härligt än detta".

Kanske du säger: Det gäller lärjungarna. De stod Jesus närmast. De var hans trogna följeslagare i mer än tre år, de var fromma och heliga. Dem kunde han kalla bröder. Vad angår det mig? Svar: Har du ännu inte förstått att vårt broderskap med Kristus är detsamma som vårt barnaskap hos Gud? Att förvärva åt oss barnarätten var målet för hela Kristi försoning, och denna försoning gällde inte bara några få vänner utan hela världen.

Nog förefaller det orimligt att vi stackars syndare skulle vara Kristi bröder. Men vad säger skriften? Har Kristus anseende till person? Gud, alla människors skapare och frälsare, ser inte till någon särskild person utan till människan som sådan. Inte ens Kristi egen mor fick något företräde här. Allt vad människan heter var för honom lika. Det är människan och inte den eller den personen som är så dyrbar för hans ögon. Men med den skillnaden att hans trogna ligger vid hans bröst, är hans lust och glädje, medan de otroende är förlorade sorgebarn, fjärran från hans innerliga gemenskap.

Detta broderskap gäller inte bara hans första lärjungar utan också dig och mig och alla dem som genom deras ord kommit till tro på honom. O, stora härlighet! O, eviga glädjekälla! Du och jag och alla troende har del i denna hälsning: Mina bröder, min Far och er Far, min Gud och er Gud.

Han har sagt: Min Fader, eder Fader, Han har sagt: min Gud och eder Gud, O, min arma själ, är du ej glader, Att ock du har fått ett sådant bud?

O, det broderskapet, se det gäller Mer än allt vad här man nämna kan, Ty i bredd med Jesus det mig ställer, Ger mig rätt till samma arv som han."


 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid