Fortsätt till huvudinnehåll

Kom, du Ande

 I alla tider har Guds folk längtat efter en ny besökelsetid av den Helige Ande. Då Anden slagit ner och uppfyllt de som bidat efter ny kraft har de fått se en vårflod bryta fram på nytt. Väntar och längtar vi idag - som levt i coronans dödsgrepp - efter en ny vår, där Guds livgivande ande får blåsa bort ängslan, rädsla för morgondagen och traditionernas; vara eller inte vara, ja, något nytt och sällsamt spirar fram och slår ut i blom? Vill vi vara med? Tror vi att det är möjligt - nu?

Följande sång, vilken kan sjungas på samma melodi som sången: "Herre, se vi vänta alla," med kören "Gjut din Ande," skrev nestorn i den finlandssvenska pingstväckelsen, Anton Rosenberg, då 94 år gammal. Sången vittnar om den andliga vitalitet och längtan efter mer, mera av Andens liv, trots att han levde i livets aftontimma och hade fått uppleva mycket av Guds dråpliga gärningar. En bön om Ande och eld. Herre, förnya i dessa år dina gärningar ibland ditt folk!

Kom du Ande ifrån höjden, blås som fordom nu igen; Då förnyas glädjen, fröjden ibland kvinnor, barn och män. - Vi nu längta efter kraften som du lovat åt oss ge. Vi har ännu aldrig haft den - fullt som vi i ordet se.

Kom från väderstrecken fyra, kom med brus och kom med vind! Vi nu tro på löften dyra - törsta såsom jagad hind. Kom låt skurar falla neder över samlad maktlös hop! Det är härom vi nu beder, Herre, hör vårt hjärterop.

Kom du nordanvind den klara - Rensa skyn uti vår mitt! Träng ut allt, ja, intet spara - I det verk som ju är ditt! Sopa undan alla agnar ifrån helga logen din! Kom med dån, med stormens vagnar, Rena hjärtan, håg och sinn!

Kom med östanvind så bister - och bryt ner allt eget verk! Vad gör det om allt vi mister som blott hinder var - ty märk! Genom östanstormens ilar intet eget kan bestå. Men om vi i Herren vilat - Stormen kan ej skada då.

Kom med sunnanvind den varma - Skyar samlas då med regn. Det ger tröst åt svaga, arma, som har bidat i Guds hägn. Nu de öppnat sig för Anden - gripna av ett himmelskt brus - Och dit upp de sträcka handen - Hjärtan fylls av kraft och ljus.

Kom med västan - blås men sakta, nu skall skörden bärgas in. Och vart ax vi dyrt vill akta - Vedermödan var ju din. När du kämpade och blödde - för att skörd en gång få se. Och ditt offer då framfödde - Tjänst åt dig vi nu vill ge.

 Sist så kommer morgonvinden, och med den vår Jesus kär! Bruden står där blek om kinden. Hon har väntat länge här. Men nu kommer hemfärdsstunden - I förvandling underbar. Det är blodet som är grunden - Morgonstjärnan strålar klar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid