Kom, du Ande

 I alla tider har Guds folk längtat efter en ny besökelsetid av den Helige Ande. Då Anden slagit ner och uppfyllt de som bidat efter ny kraft har de fått se en vårflod bryta fram på nytt. Väntar och längtar vi idag - som levt i coronans dödsgrepp - efter en ny vår, där Guds livgivande ande får blåsa bort ängslan, rädsla för morgondagen och traditionernas; vara eller inte vara, ja, något nytt och sällsamt spirar fram och slår ut i blom? Vill vi vara med? Tror vi att det är möjligt - nu?

Följande sång, vilken kan sjungas på samma melodi som sången: "Herre, se vi vänta alla," med kören "Gjut din Ande," skrev nestorn i den finlandssvenska pingstväckelsen, Anton Rosenberg, då 94 år gammal. Sången vittnar om den andliga vitalitet och längtan efter mer, mera av Andens liv, trots att han levde i livets aftontimma och hade fått uppleva mycket av Guds dråpliga gärningar. En bön om Ande och eld. Herre, förnya i dessa år dina gärningar ibland ditt folk!

Kom du Ande ifrån höjden, blås som fordom nu igen; Då förnyas glädjen, fröjden ibland kvinnor, barn och män. - Vi nu längta efter kraften som du lovat åt oss ge. Vi har ännu aldrig haft den - fullt som vi i ordet se.

Kom från väderstrecken fyra, kom med brus och kom med vind! Vi nu tro på löften dyra - törsta såsom jagad hind. Kom låt skurar falla neder över samlad maktlös hop! Det är härom vi nu beder, Herre, hör vårt hjärterop.

Kom du nordanvind den klara - Rensa skyn uti vår mitt! Träng ut allt, ja, intet spara - I det verk som ju är ditt! Sopa undan alla agnar ifrån helga logen din! Kom med dån, med stormens vagnar, Rena hjärtan, håg och sinn!

Kom med östanvind så bister - och bryt ner allt eget verk! Vad gör det om allt vi mister som blott hinder var - ty märk! Genom östanstormens ilar intet eget kan bestå. Men om vi i Herren vilat - Stormen kan ej skada då.

Kom med sunnanvind den varma - Skyar samlas då med regn. Det ger tröst åt svaga, arma, som har bidat i Guds hägn. Nu de öppnat sig för Anden - gripna av ett himmelskt brus - Och dit upp de sträcka handen - Hjärtan fylls av kraft och ljus.

Kom med västan - blås men sakta, nu skall skörden bärgas in. Och vart ax vi dyrt vill akta - Vedermödan var ju din. När du kämpade och blödde - för att skörd en gång få se. Och ditt offer då framfödde - Tjänst åt dig vi nu vill ge.

 Sist så kommer morgonvinden, och med den vår Jesus kär! Bruden står där blek om kinden. Hon har väntat länge här. Men nu kommer hemfärdsstunden - I förvandling underbar. Det är blodet som är grunden - Morgonstjärnan strålar klar.