Fortsätt till huvudinnehåll

Kaktuskristna

 En måhända märklig rubrik, men vid närmare eftertanke tror jag de flesta av oss - någon gång under livet - mött människor som kunde kallas för kaktuskristna. Människor, som varit lik kaktusen, taggiga, törniga, men innerst inne framme vid roten har det likväl funnits något gott. När du väl har lärt känna en sådan människa, har du upptäckt att innanför allt som sticks och verkar motbjudande finns -trots allt - en god stam. Men vägen till deras hjärtan blev allt annat än bekväm och gemytlig, du fick många gånger känna på hur taggarna stack till - och det gjorde ont, ibland väldigt ont. Ändå uppväger en inre harmoni då du tänker tillbaka på den tid som gått sedan du mötte personen ifråga.

Kaktusen trivs i värme och mina tankar går osökt till de stora kaktusarna som växer vilt ute i den torra öknen. De behöver inte så mycket vatten och fukt, utan klarar sig själva länge. Hur är det då med den kaktuskristne? Han har ofta fått fostrats i ensamhet och under förhållanden som inte alltid varit så gynnsamma. Vid första anblick kan han verka näst intill anskrämlig och motbjudande, en udda figur som vandrat sin egen väg vid sidan om den stora allfartsvägen. Hans resa på tidens hav har ofta inneburit umbäranden och avsaknad från det vi själva så ofta tar för givet och självklart och seglatsen har inneburit mycket ensamhet, motgångar och stormar. Sällan har han seglat under bekvämlighetsflagg och butterhet och bitterhet har oundvikligen stört hans kurs.

Ökenlivet har fostrat fram den karga karaktär vars stam dessvärre hindrats av ett yvigt, taggigt skal som hindrar närmare förbindelse med källan. De allra flesta gör inga närmare försök att komma dessa människor in på livet, priset är för högt. Dock finner den som lyckas överbrygga taggarnas område, en vän vars vänskap är något speciellt, något unikt och något som ger lön för mödan.

Det var dessa människor som Jesus kom för att befria och tillföra tills sitt rike, de vilka inte alltid passerade in i det samhälle de levde i och ofta blev missförstådda av dem som själva inte drabbats av livets obarmhärtiga drabbningar. De som uppfattades som annorlunda, kantiga eller omöjliga.

För Gud finns inga hopplösa fall. Fast vi är - mer eller mindre - taggiga, spretiga eller rent av svårhanterliga, vill han ändå äga gemenskap med oss, fira måltid med oss ​​och glädja sig med oss. Trots att livet ibland ter sig dunkelt, svårt att förstå och orättvist är det ändå bäst och tryggast att vandra nära honom. Han har ju aldrig lovat oss guld och gröna skogar, däremot har han lovat att vara med oss ​​alla dagar intill tidens ände. Med den förtröstan får vi gå den smala väg genom livet. Och lik kaktusen som växer i öknen växa till i tron ​​på honom som Gud har sänt. Visserligen kaktuskristen men benådad genom Lammets dyra blod. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Jesus är Herre

Låt oss i dessa orostider hålla fast vid och låta fokuset vara på att Jesus är Herre. Han är Herre över det osynliga corona virus och han är Herre över krigets makter som bullrar borta i öst. En dag skall komma då alla tungor skall bekänna, vare sig de är i himlen, på jorden eller under jorden att Jesus  Kristus är Herre! Ära Halleluja! Detta är något att se fram emot med glädje!

Vad är synd?

"Var och en gick sin egen väg" (Jes.53:6) Vad är synd? Skulle du vandra runt och fråga några hundratal människor denna många gånger känsliga fråga; vad är synd, så skulle du med största sannolikhet få en mängd olika svar. En del av svaren skulle säkerligen handla om avvikande sexualitet, otrohet i olika former eller ett rufflande med pengar. Andra skulle kanske lyfta fram vissa yttre beteenden, handlandemönster, stolthet och kaxighet, ett våldsamt uppförande eller ovilja att förlåta, ja, listan kan göras lång. Vad är då synd? Synd är uppror mot Gud. Så var då det sagt. Människan vill vandra sin egen väg utan att behöva underordna sig ett osynligt gudomligt väsen. "Jag gör som jag vill", "kom inte och påstå sådant vi inte kan fastslå med vår vetenskap, jag kan, jag vet, jag avgör". Ständigt detta jag,  jag, jag, jag, jag. Jag kan, jag vet, jag är så duktig. Jag är i centrum hela tiden och i vissa fall snurrar hela världsalltet kring mig, min person, mitt ar