Fortsätt till huvudinnehåll

Kaktuskristna

 En måhända märklig rubrik, men vid närmare eftertanke tror jag de flesta av oss - någon gång under livet - mött människor som kunde kallas för kaktuskristna. Människor, som varit lik kaktusen, taggiga, törniga, men innerst inne framme vid roten har det likväl funnits något gott. När du väl har lärt känna en sådan människa, har du upptäckt att innanför allt som sticks och verkar motbjudande finns -trots allt - en god stam. Men vägen till deras hjärtan blev allt annat än bekväm och gemytlig, du fick många gånger känna på hur taggarna stack till - och det gjorde ont, ibland väldigt ont. Ändå uppväger en inre harmoni då du tänker tillbaka på den tid som gått sedan du mötte personen ifråga.

Kaktusen trivs i värme och mina tankar går osökt till de stora kaktusarna som växer vilt ute i den torra öknen. De behöver inte så mycket vatten och fukt, utan klarar sig själva länge. Hur är det då med den kaktuskristne? Han har ofta fått fostrats i ensamhet och under förhållanden som inte alltid varit så gynnsamma. Vid första anblick kan han verka näst intill anskrämlig och motbjudande, en udda figur som vandrat sin egen väg vid sidan om den stora allfartsvägen. Hans resa på tidens hav har ofta inneburit umbäranden och avsaknad från det vi själva så ofta tar för givet och självklart och seglatsen har inneburit mycket ensamhet, motgångar och stormar. Sällan har han seglat under bekvämlighetsflagg och butterhet och bitterhet har oundvikligen stört hans kurs.

Ökenlivet har fostrat fram den karga karaktär vars stam dessvärre hindrats av ett yvigt, taggigt skal som hindrar närmare förbindelse med källan. De allra flesta gör inga närmare försök att komma dessa människor in på livet, priset är för högt. Dock finner den som lyckas överbrygga taggarnas område, en vän vars vänskap är något speciellt, något unikt och något som ger lön för mödan.

Det var dessa människor som Jesus kom för att befria och tillföra tills sitt rike, de vilka inte alltid passerade in i det samhälle de levde i och ofta blev missförstådda av dem som själva inte drabbats av livets obarmhärtiga drabbningar. De som uppfattades som annorlunda, kantiga eller omöjliga.

För Gud finns inga hopplösa fall. Fast vi är - mer eller mindre - taggiga, spretiga eller rent av svårhanterliga, vill han ändå äga gemenskap med oss, fira måltid med oss ​​och glädja sig med oss. Trots att livet ibland ter sig dunkelt, svårt att förstå och orättvist är det ändå bäst och tryggast att vandra nära honom. Han har ju aldrig lovat oss guld och gröna skogar, däremot har han lovat att vara med oss ​​alla dagar intill tidens ände. Med den förtröstan får vi gå den smala väg genom livet. Och lik kaktusen som växer i öknen växa till i tron ​​på honom som Gud har sänt. Visserligen kaktuskristen men benådad genom Lammets dyra blod. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid