Fortsätt till huvudinnehåll

Kaktuskristna

 En måhända märklig rubrik, men vid närmare eftertanke tror jag de flesta av oss - någon gång under livet - mött människor som kunde kallas för kaktuskristna. Människor, som varit lik kaktusen, taggiga, törniga, men innerst inne framme vid roten har det likväl funnits något gott. När du väl har lärt känna en sådan människa, har du upptäckt att innanför allt som sticks och verkar motbjudande finns -trots allt - en god stam. Men vägen till deras hjärtan blev allt annat än bekväm och gemytlig, du fick många gånger känna på hur taggarna stack till - och det gjorde ont, ibland väldigt ont. Ändå uppväger en inre harmoni då du tänker tillbaka på den tid som gått sedan du mötte personen ifråga.

Kaktusen trivs i värme och mina tankar går osökt till de stora kaktusarna som växer vilt ute i den torra öknen. De behöver inte så mycket vatten och fukt, utan klarar sig själva länge. Hur är det då med den kaktuskristne? Han har ofta fått fostrats i ensamhet och under förhållanden som inte alltid varit så gynnsamma. Vid första anblick kan han verka näst intill anskrämlig och motbjudande, en udda figur som vandrat sin egen väg vid sidan om den stora allfartsvägen. Hans resa på tidens hav har ofta inneburit umbäranden och avsaknad från det vi själva så ofta tar för givet och självklart och seglatsen har inneburit mycket ensamhet, motgångar och stormar. Sällan har han seglat under bekvämlighetsflagg och butterhet och bitterhet har oundvikligen stört hans kurs.

Ökenlivet har fostrat fram den karga karaktär vars stam dessvärre hindrats av ett yvigt, taggigt skal som hindrar närmare förbindelse med källan. De allra flesta gör inga närmare försök att komma dessa människor in på livet, priset är för högt. Dock finner den som lyckas överbrygga taggarnas område, en vän vars vänskap är något speciellt, något unikt och något som ger lön för mödan.

Det var dessa människor som Jesus kom för att befria och tillföra tills sitt rike, de vilka inte alltid passerade in i det samhälle de levde i och ofta blev missförstådda av dem som själva inte drabbats av livets obarmhärtiga drabbningar. De som uppfattades som annorlunda, kantiga eller omöjliga.

För Gud finns inga hopplösa fall. Fast vi är - mer eller mindre - taggiga, spretiga eller rent av svårhanterliga, vill han ändå äga gemenskap med oss, fira måltid med oss ​​och glädja sig med oss. Trots att livet ibland ter sig dunkelt, svårt att förstå och orättvist är det ändå bäst och tryggast att vandra nära honom. Han har ju aldrig lovat oss guld och gröna skogar, däremot har han lovat att vara med oss ​​alla dagar intill tidens ände. Med den förtröstan får vi gå den smala väg genom livet. Och lik kaktusen som växer i öknen växa till i tron ​​på honom som Gud har sänt. Visserligen kaktuskristen men benådad genom Lammets dyra blod. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Igår, idag, imorgon

 Gårdagen är förbi - morgondagen har vi inte sett - men idag hjälper Herren. Du har säkert både hört och läst detta citat och kanske också trott att det är hämtat direkt från Bibelns blad. Budskapet är vad bibeln lär, även om vi inte hittar just den formuleringen i den heliga skrift.  Vi har nuet.  Gårdagen med alla sina erfarenheter, minnen och vad det än vara må; hör historien till. Misstagen, hur gärna vi än ville att skulle vara ogjorda, får vi lämna bakom oss. I den backspegel vi ibland tittar i finns olika minnen. Heliga minnen då vi var gripna av stundens allvar, roliga minnen av vitt skilda slag men även sådant som mår bäst av att vara på sin nuvarande plats, slängda i glömskans oändliga hav. Det som är förlåtet, det är förlåtet. Vet du förresten om att det numera råder fiskeförbud i det havet och det giltiga fiskekort du tror dig ha fått, har av din Frälsare blivit förklarat som förfallet, utgånget ur sortimentet, ogiltigt. Du har ingen som helst rättighet att fiska där. Morgo

Tredje världskriget

Har tredje världskriget redan inletts? Ingen aning. Vad vi i nuläget vet är att det är väldigt spänt mellan öst och väst. Riktigt spänt. Inte oväntat kan vi kasta ut frågan; Hur långt har vi egentligen kommit i det profetiska skeendet? Det beror på vem du frågar. Personligen tror jag inte det är särskilt långt kvar till Jesu tillkommelse. Finns det något samband mellan invasionen i Ukraina och att de judar som ännu bor kvar där skall återvända till Israel? Har den profetia som Emanuel Minos lyft fram där den gamla damen i Norge sett tredje världskriget bryta ut någon koppling till dagens händelser? Frågor  där vi anar ett svar utan att kunna stadfästa ett svar med säkerhet.  Finnmarksprofeten och gudsmannen Anton Johanson såg många syner och uppenbarelser som redan skedde under hans egen levnad. Han dog 1928. Skandinavien har knappast haft någon profet av hans kaliber när det gäller drömmar och syner som just denne fiskarbonde från nordligaste Norge. De syner som han såg angående tredj