Fortsätt till huvudinnehåll

Är vi väckelsens bärare?

 " Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden? " ( Luk. 18:8 )

Läste en dag, eller rättare sagt bläddrade i en av de två böcker som f. d. kyrkoherde G. E. Söderholm skrev om pingstväckelsens genombrottsår. Ett gediget arbete, väl värt för oss nutida "väckelsekristna" att läsa. Det som slog mig var den stora utbredning i hela landet som den då tjugoåriga väckelserörelsen nått fram till. Man hade grundat församlingar i hela Svea rike. Det måste ju ha vimlat av böne- och missionshus, särskilt i de trakter där väckelsens eld dragit fram sedan mitten av artonhundratalet. 

Och åtskilliga var de, som reste ut till något av missionsfälten runt om i världen. Missionsbefallningen efterföljdes och Guds rike utbreddes. Det var inte endast pingstväckelsen som hade många missionärer, utan även de mindre samfunden, såsom Helgelseförbundet, Örebromissionen och Fribaptisterna hade ett stort, fruktbärande missionsarbete. Under stora umbäranden och försakelser drevs arbetet framåt, både i "hednaland" och här hemma i Sverige. 

De sista åren har vi sett det ena bönehuset efter det andra förvandlas till privatbostad. En sorglig utveckling. Nu bor förvisso inte Gud i boningar gjorda med människohänder, men det hindrar ändå inte att se den avveckling som råder i samhället. Tron och religionsutövningen skall helst ske privat, inom lyckta dörrar och fjärran från de normer, vilka blåser fram i sekulariseringens beska spår. En neutralitet utropas som blir svår att förverkliga, även i ett sekulärt samhälle. Någon landsväckelse var det längesedan vi hade.

Jag hoppas innerligt att jag inte är den ende som grips till tårar då jag tänker på vilken välsignelse vårt land har varit, vilken kärlek till Jesus och evangeliet de dåtida Herrens tjänare hade och ägde. Vilket mod! Vilken uthållighet! Men så upplevde de också seger i den kamp som utkämpades! Ära, Halleluja! 

Låt oss inte dröja kvar i den värld jag nyss beskrev, såsom något nostalgiskt, något halvt "magiskt" eller en utopi. Mycket var bra, men ack vad många tragedier det även har funnits bland oss kristna bekännare. 

Men skall väl Människosonen, när han kommer finna tro här på jorden? Väckelsen går fram med makt och myndighet på många platser av vårt jordklot idag, det är vi materialister i västerlandet som inte upplever dylikt. Hur länge skall Gud egentligen ha förbarmande med oss? Är vi väckelsens bärare, nu i vår tid?

Står han inte och klappar på mångas stängda hjärteportar, för att få komma in och fira måltid med oss? Vågar vi öppna för honom? Och vandra i fädernas spår. 

Natten kommer då ingen kan verka. Vi är inte där än. Fram till dess får vi låta den blodröda fanan vaja, se, nu är den välbehagliga tiden, nu är frälsningens dag!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid