Fortsätt till huvudinnehåll

Partisinne eller livets teologi?

 Uti dessa sista dagar vimlar det av läror här Och att finna bästa väg är ej så lätt. Därför frågar man rätt ofta vilket samfunds namn jag bär Vilken riktning som jag tror kan hava rätt.

Men på denna fråga har jag blott ett enda svar Livets väg förblir densamme som i gamla dar. Den som följer Herren Jesus skall förvisso komma rätt Detta är det enda verkligt rätta sätt.

Så skrev Walter Erixon någon gång ca 1930. Läget - dag som inne är - är likt. Det finns många olika läror, teologier och "sanningar". Många som genom årens lopp menat sig ha förstått de gåtfulla passagerna i den heliga skrift. Mer eller mindre sannolikt, troligt och trovärdigt. Och inte har det blivit mindre av detta , då Internet inträtt med sin världsvida plattform. 

På de teologiska högskolorna tonas den enkla frälsningen ned, man vill vetenskapligt förklara andens verk. Jag minns vad Arne Imsen sa en gång: " Jag har sett många, hängivna, brinnande ungdomar träda in i de teologiska högskolorna. När de återvänt därifrån har de blivit förvandlade till religiösa mumier."

Den enkla, levande tron finner man inte i de lärdas högborg, utan snarare hos dem som levt nära sin Herre och fostrats, de som "vandrat genom tåredalen" i lidandets skola. Vi har aldrig blivit lovade "guld och gröna skogar", däremot har han lovat att vara med oss alla dagar. Någon "framgångsteologi" har aldrig utlovats i den meningen; däremot heter det: " Guds ord hade framgång! " 

Bibeln är ingen enkel bok. Samtidigt som den på vissa punkter är så enkel att de mest enfaldiga och ringa förstår dess huvudbudskap, är den andra gånger så svår att de mest lärda och fanatiska inte begriper dess djupaste innebörd. Utan tolkning av den helige ande navigerar vi med största sannolikhet vilse, förr eller senare.

Olika bibelsanningar har under skiftande tider lyst fram. I spåren av dem har de olika samfunden genom tiderna bildats. Det som ofta började med uppvaknande och väckelse förvandlades med tiden till samfund och institutioner, med olika sanningar mer tydliga just för dem. I takt med att stagnationen ökade och samfunden minskade i folkmängd blev sammanslagningar den naturliga följden. Då det gäller bibeltroheten fick "lärostriden" ofta vika för det faktum att de små församlingarna inte kunde hålla samman längre, man blev helt enkelt för få. Evangeliska frikyrkan, EFK och Equmeniakyrkan är exempel på sådant. I det förstnämnda exemplet var det tre mindre samfund som slogs samman med relativt lik bakgrund och teologi, något som kunde uppfattas ganska naturligt. Det andra exemplet är dessvärre en sammanblandning av tre, fyra olika samfund med skild bakgrund, olika bibelsyn och historia som skiljer sig från varandra. Pionjärerna skulle förmodligen ( om de kunde ) vända sig i sina gravar om de vetat hur det blev. 

Samtidigt är jag väldigt glad över att den tid då partisinnet var rådande är förbi. Då det knappt existerade någon frälsning utanför det egna samfundet. Levande och ljumma kristna finns i de mest skiftande sammanhang. Låt mig ta ett exempel; - en släkting till min hustru var "pingstvän uti de yttersta fingerspetsarna" om du förstår uttrycket. En gång lyssnade han ivrigt till en inspelad predikan av riksevangelisten Gustaf Landmér. "Vad bra han talar, vad rätt han har, var är han predikant någonstans" undrade han förväntansfullt. "Inom Missionsförbundet". Vid det svaret slog han dövörat till direkt och ville inte höra mer.

Precis som på bibelns tid; den ene håller sig till Paulus, den andre till Petrus, den tredje till Apollos. Vi känner igen oss, mönstret upprepas.

Naturligtvis fanns även de "under partisinnets glansålder" som rörde sig med glädje utanför alla läger. Smeden på Karmel, Gunnar Bengtström var en av dem. En gång, då han var ute och evangeliserade kom han i samspråk med en dam som försmädligt frågade honom; "Nå, till vilket samfund hör då Bengtström?" Han svarade raskt: " Till nasaréernas parti". Hon suckade: "Å, inte en sekt till".

Särskilt då det gäller eskatologin har det funnits predikanter och andra fromma syskon som varit tvärsäkra på händelsernas följder i de sista tiderna, det har dock inte alltid skett i den följd de så säkert trodde var det rätta. För den skull slutar vi inte att tala och predika om Kristi återkomst, inte alls. Vi ödmjukar oss och konstaterar, vi vet inte allt.

Låt oss hellre instämma i hur Frank Mangs sammanfattade sin enkla teologi; "Jag tror på livets teologi". Livet som är Jesus själv.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid