Fortsätt till huvudinnehåll

Nuet och ålderdomen

 " Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma och de år nalkas om vilka du skall säga: "Jag finner icke behag i dem'. " ( Predikaren 12: 1 )

Jag har en vän som idag fyller 65 år. Fyller pensionär som det så vackert heter. 65 år är ingen hög ålder, idag, många är då fortfarande vid god vigör. Ett liv varar 70 - 80 år, heter det visst också ( Ps. 90: 10 ), fast många lever längre än så och att bli 100 år är inte ovanligt längre. I takt med att den västerländska levnadsstandarden stigit, har välfärden ökat! Hur framtiden blir, det vet vi inte.

Den bild, som Predikaren målar upp då den beskriver ålderdomen är allt annat än ljus och föga uppbygglig för den moderna nutidsmänniskans tankevärld. Det heter nämligen följande i de återstående verserna i det 12:te kapitlet: " ja, förrän solen bliver förmörkad, och dagsljuset och månen och stjärnorna; före den ålder då molnen komma igen efter regnet, den tid då väktarna i huset darra, och de starka männen kröka sig; då malerskorna sitta fåfänga, så få som de nu har blivit, och skåderskorna ha det mörkt i sina fönster; då dörrarna åt gatan stängas till, medan ljudet från kvarnen försvagas; då man står upp, när fågeln begynner kvittra, och alla sångens tärnor sänka rösten; då man fruktar för var backe och förskräckelser bo på vägarna; då mandelträdet blommar och gräshopporna släpar sig fram och kaprisknoppen blir utan kraft, nu då människan skall fara till sin eviga boning och gråtarna redan gå och vänta på gatan; ja, förrän silversnöret ryckes bort och den gyllene skålen slås sönder, och förrän ämbaret vid källan krossas och hjulet slås sönder och faller i brunnen och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden vänder åter till Gud, som har givit den", och så knyter Predikarens författare ihop säcken  med att i allra största pessimism och levnadströtthet slå fast: " Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet! "

Denna depressions-skapande text hör vi väl knappast som utgångstext ens på en pensionärssamling. Ålderdomen - den kommer människan inte undan, dvs om hon får leva tills hon blir gammal - hur mycket använd av Gud hon än varit under sina krafts dagar. Det kan kännas svårt att förstå att hon ej blir skonad från att sakta avklädas och mer och mer försvinna in i minnenas och dimmornas grå värld. En - många gånger klen tröst - är det ändå, att då kan hon inte längre falla i synd, hon är bärgad för gott, men dödskampen kan vara lika svår för "helgonet" som för "storsyndaren". Försök förklara det, den som kan, jag kan det icke. Och skulle du tycka att Gud inte är rättvis, är du inte ensam om att uppfatta det så. Vi får ödmjuka oss och stilla acceptera hans tillvägagångssätt, men vi förstår det inte nu. Möjligen i evigheten.

Hur många gånger har jag inte hört dessa ord, uttalade i väckelsemötets förtätade stämning; Vi vet ingenting om morgondagen, idag är frälsningens dag! Vi har nuet, vi vet inte om vi får uppleva morgondagen. Vi är inga odödliga varelser - det tror jag många av oss, mer markant förstått i dessa pandemi-dagar - förr eller senare ringer dödsklockorna in den eviga friden. Visst, basunen kan ljuda och bruden hemförlovas.

 Men vi har nuet att förvalta, denna dag som inne är. Får Herren denna dag komma till oss med livets bröd, är vi mottagliga denna dag för gemenskap med Honom? Kom ihåg att gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett men idag verkar Herren. 

Gamla och unga, låtom oss sjunga Ära ske Jehova! Ljude de orden vitt över jorden; Amen, Halleluja1

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.